MissVivis synvinklar

Inlägg publicerade under kategorin Minnen

Av Vivi - 15 juli 2015 15:45



Låtar kan väcka tusen minnen till liv.

Denna tar mig tillbaka till varma nätter på en trång liten klubb precis vid hamnen.

Hög musik, galna engelskor på bardisken och snygga mexikanskor på scenen.

Billiga drinkar, kall corona och massor av olika vänner med olika nationalitet.

En känsla av att vara odödlig & fri de timmarna man hade ledigt och var fri i havet av festande turister.

Några timmar då vi inte pluggade, då vi inte jobbade, då vi njöt av att vara unga och fulla av framtidsdrömmar. 

Min tid på båt var inte lång, men har verkligen gjort avtryck.


På detta kort ser vi en engelska , två svenskor och en polska.

Vi var de enda tjejerna i gruppen av elever på båten Carnival sensation denna termin/period.

 

Av Vivi - 9 juli 2015 10:40

Idag är det faktiskt precis 6 år sedan jag & maken var i New York tillsammans.

Vi hade för första gången fått se min favorit musikal Phantom of the Opera, på Broadway dessutom. Vi hade ätit något lättare efter musikalen och lycklig med ömma fötter traskade vi mot hotellet.

Vi Times Square stannade vi till och tog in storheten att vara där mitt i all neon en sommarnatt, det var då han drog mig intill sig och sa en massa fina saker om oss och vårt liv och bad mig dela resten av livet med honom.


Att få ett frieri är speciellt, att fria är säkert lika speciellt. Det är stort att be någon dela resten av livet tillsammans med varandra. För mig är det en förlovning handlar om.

New york är min favorit stad och jag hoppas vi kan åka dit igen ...gärna snart !!

  

I morgon är en ännu större dag, men mer om det i nästa inlägg.

Nu ska jag vila lite inför nattpasset, det behövs, har knappt sovit inatt.


Lite foton från vår underbara resa ...

                

Av Vivi - 2 maj 2015 09:00


Vissa låtar skjutsar tillbaka en i tiden ...

Denna pga av texten ...

Till dig John ....

hoppas du är jäkligt olycklig !!!

Läs en del av historien här ...


Av Vivi - 1 maj 2015 11:45

Att en ursäkt 15 år senare kan värma...

Av Vivi - 13 oktober 2008 12:00

Angående mitt förra inlägg....


Jo jag skrev ett litet meddelande till killen som ville bli min vän via facebook och fråga hur han tänkte...

Bara undrade varför han vill ha en kontakt då han inte varit direkt trevlig mot mig i skolan...kändes bra att få det sagt!  ....Och vet ni vad... jag fick svar!

Han skrev tillbaka att han inte riktigt kom ihåg men om han hade varit taskig och jag mått dåligt av det bad han så jätte mycket om ursäkt...


Det är konstigt hur en sådan liten sak som ett skrivet ord kan få en liten tagg som suttit fast att lossna. Denna killen var ju min första dejt och sedan blev han så taskig.... men han har bett om ursäkt.


Jag kan nog inte skaka av mig allt jag hörde, nästan 15 år senare sitter vissa små taggar kvar trots att jag hört att jag är vacker (och utseende är inte det viktigaste) så är det så lätt att höra de där små rösterna i huvudet som talar om att man inte duger, att jag är det tre F:en Ful, Finnig och Fet...

Som sagt ... det finns naturligtvis massa faktorer som jobbar för att vi kvinnor inte ska få känna oss nöjde med våra utseenden och jag ska nog inte ens börja med den diskussionen ...


Jag är nöjd idag, jag är lite gladare idag för jag har fått en ursäkt idag :)

Av Vivi - 30 april 2015 17:00


En berättelse om äkta kärlek...

Av Vivi - 31 oktober 2012 13:00

Ett minne, men inte mitt. En historia , men inte min.

Men jag vill skriva ett par rader om hur vacker och hur stark kärlek kan vara.


    


De träffades på västkusten, de var unga och vackra, men hon hade en dotter. Hon var ung, ogift och mamma, vilket var lite utav en skandal på den tiden. De blev dock kära, de gifte sig, de skaffade fler barn.

Som i alla äktenskap fanns det bättre stunder och sämre, det fanns bra tider och dåliga, men de gick igenom de tillsammans. Det fanns säkert gånger de inte var så lyckliga, varken tillsammans eller som personer, men de kämpade och tog sig igenom det.

Sedan blev hon sjuk...


Demensen tog henne tidigt, den förändrade henne och obarmhärtigt lät den familjen se på medans den tog bit för bit. Han försökte hålla henne kvar, han försökte ta hand om henne, men tillslut gick det inte. Från att ha spenderat så många år tillsammans med gemensamma rutiner, med sin trygga rytm , så fick hon flytta in på ett hem.

Tillslut fanns det inte många bitar kvar av henne, men han försökte länge leva på de få stunder hon tittade fram . Han försökte även träffa andra som kunde fylla tomrummet hon lämnade efter sig.


Min mormor trodde inte på gud, för henne var döden slutstationen och något okänt, något skrämmande kanske?

Det fanns så många gånger på hemmet döden stod vid hennes sida, men hon klamrade sig envist kvar, hennes huvud var kanske svagt, men hjärtat starkt. Kanske gav morfar henne lite av sitt eget hjärtas styrka för tillslut orkade inte det längre.

Min morfar gick bort vid Valborg, min mormor var vid det här laget helt borta och reagerade inte på tilltal osv. , men när mina mostrar berättade för henne att morfar hade gått bort så reagerade hon, hon blev upprörd.

Den tionde juni, sex veckor efter att morfar gått bort, så somnade mormor in. Det var som hon hade väntat, som om hon ville att han skulle gå först in i det okända, för att kanske skulle stå och vänta på henne på andra sidan...


Jag älskar mina morföräldrar och saknar dem, men jag hoppas de har det bra där de är

och ser vilken inspiration deras kärlek har varit.


 


 

Av Vivi - 5 mars 2015 19:45

Det var ju faktiskt en del som var nyfikna som min tid som barnflicka,

så jag tänkte berätta lite om min tid i Saltsjöbaden.... i Frankrike....  Schweiz, Thailand och Florida!  


När jag hade slutat gymnasiet arbetade jag på Burger King, hade börjat där i slutet av 3:an för att få in extra pengar till studenten och fortsatte efter det. Det är var ett jättebra extrajobb, men kände att jag ville något mer och helst inte vara kvar i min hemstad, jag ville ut i världen!

Anledningen till att det blev stockholm hittar ni här , men jag såg en annons om ett jobb (var som sagt ganska inställd på att flytta till sthlm av ovanstående anledning), sökte och fick det.


Gammalt kort , är ca 21-22 år

 


Arbetet var som barnflicka till en familj i Saltsjöbaden där pappan hade något väldigt viktigt och tidskrävande arbete & mamman var hemma-mamma, men ibland hjälpte hon till på makens jobb. 

Jag bodde med familjen i deras stora villa med strandtomt och tog hand om deras två barn på 9 mån och ca 1½ år. Ungarna var underbara, ljuvligt söta och arbetet helt okej. Fick (om jag minns rätt) 4000kr/månad, mat & husrum + SLkort, dock blev ju arbetstiderna och uppgifterna lite mer än vad som sas från början som det ofta blir. Jag lagade barnens & min egna mat, skötte visst hushållsarbete och ställde upp med barnpassning även vissa kvällar och helger. Jag följde även med ca 2-3 veckor till familjen sommarställe i Frankrike på sommaren (var där två somrar).


Det är rätt ansträngade att bo och arbeta hos en annan familj med deras barn, man har väldigt lite tid för sig själv och tippar lite på tå eftersom man är i någon annans hem. Det var väldigt lärorikt, men jag kände mig aldrig hemma och ärligt talat tyckte hade jag och familjen lite olika syn på värderingar och barnuppfostran. Jag jobbade där lite över ett halvår, sedan började jag studera på LHS och blev sambo med dåvarande pojkvän.


Under tiden jag arbetade som barnflicka hos denna familjen, så hjälpte jag även grannarna med deras barn ibland, om jag ska vara ärlig tyckte jag mer om föräldrarna i denna familjen och de gillade mig, så det blev att jag följde med dem på en semester i Schweiz då de behövde hjälp. Efter det blev det fler semestrar , Thailand, Florida och Bohuslän. Kan säga att det nog är det lyxigaste jobbet jag haft, en bra familj med sunda värderingar med härliga ungar och i fantastisk miljö.


Jag i Bankok på ett löjligt dyrt hotell...

 


Har ni orkat läsa allt ? Beundransvärt ! :)

Att vara barnflicka är ett superbra jobb för man växer mycket, dock är det otroligt jobbigt att ha ansvaret för någon annans barn nästan dgynet runt och dessutom vara så utelämnad till deras regler och rutiner.

Jag har många fina minnen, men är ändå glad att jag slutade när jag gjorde det.

Tänker fortfarande på barnen ibland då jag tyvärr tappat kontakten och hoppas att de mår bra.


Har ni frågor bara ställ dem så svarar jag!

Det kommer kanske fler inlägg om denna tiden framöver om speciella situationer eller minnen .



 


Av Vivi - 1 februari 2015 10:00

Jag har nyligen gått igenom lite gamla foton jag fck från mina föräldrar.


Vi kör en liten återblick ....

Detta är ett av mina favorit foton på mig själv,

taget i Bankok när jag var där som barnflicka med en svensk familj på semester.


 


Lite suddigt, men jag tycker jag ärligt talat är skitsnygg på kortet och det är ett häftigt kort taget från ett av världens finaste hotell (tror vår svit kostade närmare 10 000/natt) .

Om ni vill veta mer om mina tid som barnflicka är det bara att säga till ,

då skriver jag gärna ett inlägg.


Hittade också lite kort som visar lite olika stil man haft genom åren ...

Ja jösses....


Här är jag nog ca 16 år

 


....Runt 21-22år ...



Dessa kort är alla tagna sommaren 2000

Min systers bröllop, min student och min studentbal  


 


Det är verkligen otroligt roligt att gå igenom gamla foton !!

Som sagt ...vill ni veta mer om mig i någon ålder bara säg till så skriver jag ett inlägg.

Ha en fin söndag allihop ! 

Av Vivi - 15 december 2014 19:00

Jag är arbetslös & maken föräldrarledig, ändå skänker vi om & när vi kan till välgörenhet.
Denna månaden skänkte vi faktiskt 200kr till Musikhjälpens kamp mot HIV/AIDS, det var fina Videhexan som virkade en söt rosa kondom och sedan fick jag välja hur mycket vi ville betala för den, alla pengar går till MH14.

För mig kändes årets ämne speciellt viktigt och jag ska berätta varför ....

Dags för ett minne...


Jag var 7 år och vi hade precis flyttat, från en söt villa i ett tättbebott Köpingsvik till en stor vacker gård på norra Öland. Som liten var egentligen inte gården det viktigaste även om den var fantastisk, det var ju hönorna och KATTERNA som följde med gården som var mest spännande.

En annan spännande sak var ju mammas nya jobb. Plötsligt skulle hon inte åka iväg och jobba, hon skulle jobba hemma och till vår gård flyttade två personer som var mammas jobb. Lite svårt att få ihop för en 7åring, men samtidigt brukar man inte fundera så mycket i den åldern heller.


Det var "Nisse" och "Lotta" som flyttade in hos oss. Ett trasigt par från Stockholm, med en lång historia bakom sig som de försökt dränka med droger. Dekom till oss nyligen avvanda från droger och med diagnosen HIV. Detta var alltså 1988, HIV var något de flesta hade hört talas om, men inte visste mycket om förrutom att det var något fruktansvärt och de flesta var väldigt rädda.

Detta var alltså min mammas debut i familjehems-världen och jag har många gånger undrar "hur tusan tänkte SOS". Jag är otroligt stolt över min mamma som tog emot detta trasiga par utan framtidshopp med öppna armar och hon läste på om HIV istället för att låta fördomar styra.

Hon måste varit otroligt rädd, men ändå fick jag vara inne ensam med Nisse & Lotta och leka. De var otroligt förtjusta i barn  och vi hade jättekul tillsammans för de lekte med mig som om de var barn (vilket de i vissa avseenden de var pga en trasig uppväxt).


     


Jag älskade dessa två nya personer i vårt liv och tyvärr gick både två bort i väldigt tragiska omständigheter. Jag tänker dock på alla dem som får denna diagnos idag och vill att de ska kunna få rätt stöd & hjälp från början. Vi har kommit långt, men vi är inte helt framme än och fördomar om HIV lever fortfarande kvar.

DÄRFÖR stödjer jag MH14.


#MH14 #Musikhjälpen #minne #öland #familjehem #barndom #hiv

Lite mer om MissVivi


Kontakt:
missvivi@hotmail.se

Veckans tips

Bloggträff 7 Maj i Skåne !!

   

FACEBOOK

Instagram

30 besvarade frågor

Kategorier

Hitta i bloggen

Bloggisar

Roligheter

Bloggar jag läser

Något jag brinner för...

Stöd frisk och Fri, föreningen mot ätstörningar

SMS

Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.

 

Här har jag varit

För ett år sedan.....

Arkiv

Hitta recept

Matbloggstoppen

Köp en recension

Köp en recension på min blogg på blogvertiser.se

Ragga besökare

Skapa flashcards