Ni som följt min lilla serie av minnen (   inte läst?     Börja med ettan här,

tvåan här och trean här)

Här är det sista minnet från denna sekvens/period av mitt liv, detta är inte trasigt och fullt av vassa skärvor som fortf. gör ont utan bara ljuvt...

En månad hade gått och livet hade börjat rulla på igen i någorlunda takt, jag var lite trasig och det skulle ta ett bra tag innan jag började träffa killar igen, visst träffade jag killar men högst tillfälliga förbindelser.

Jag jobbade med det värsta jobbet jag någonsin jobbat med, jag led varje gång jag skulle dit men jag var i stortbehov av någon form av inkomst hur liten den än var... jag var telefonförsäljare (ja ja, jag vet)

Jag hade en jobbarkompis där, vi jobbade som croupier ihop också. 

En dag kommer hon in på jobber och ser lite så där lycklig och dum ut ..ja ni vet...den där förälskade "looken", hon hade träffat en kille.

De hade träffats ett tag, kanske två-tre veckor och nu trodde hon de var på väg att bli ihop. Efter att jag frågat alla de frågor en kompis frågar när ens vän hittat ngn så började lite för mycket kännas igen och jo då ... naturligtvis var det "min kille" , den där killen, killen som gjorde slut med mig över telefon dagen innan operationen, aborten.

Jag berättade lite grann för henne och han hade sagt till henne att han inte hade träffat någon innan henne på 3-4 månader (lustigt det var vad han brukade säga till mig)

Jag ville dock inte dömma honom ännu, för hennes skull, tänk om han hade blivit blixförälskad i henne... så jag ringde honom.

Killen blev jätte glad av att höra av mig, jo då han hade det bra, han ville gärna träffa mig, ett glas vin hemma hos honom, han träffade inte ngn...

Kompisen gillade inte det hon hörde och vi litade mer på varandra än honom, vi började planera....

Jag åkte hem till honom en kväll, vi drack vin i hans kök, han undrade om jag hade träffat någon (dum fråga för en månad sedan gjorde jag abort) han sa att han inet heller träffat ngn, han sa att han däremot hånglade med en tjej på ett uteställe men det var bara för att hon varit på honom så mycket, inget annat. Han ville fortfarande var singel, han saknade mig. Om han skulle ha ett förhållande nu sa han att han hade velat vara ihop med mig, men han behövde bara få tänka på sig själv denna sommaren trots starka känslor ...för mig.

Jag vred mig nästan av obehag, så jäkla mycket skitsnack...det är ett under att jag stod ut och sdricka vin med denna killen, men vi pratade i en timma ungefär... då ringde det på hans dörr...

Killen såg lite förvirrad ut, eftersom han hade en del "pundar-vänner" antog han att det var ngn av dem, hans skulle säga till dem att gå ...

Det var inte hans "pundar-vän"  det var min kompis..

- Hej sötnos, jag hade vägarna förbi och ville se om du var hemma...

Killen försökte dra igen dörren men min kompis var för snabb, samtidigt som hon går in i hallen kommer jag ut från köket...

-Nämen Vivi ??? Vad gör DU här, hur känner du *piiip* ??

- Heeej!! Jag kan ju fråga desamma ....??

Sedan ställde vi oss brevid varandra och spände ögonen in killen. Jag har aldrig sett uttrycket "vrida sig som en mask på en krok" gestaltas så bra som den kvällen. Killen vissta inte vad han skulle göra eller vad han skulle säga. Vi skällde både två ut honom för att vara en skitstövel, ett riktigt kryp. Det enda han sa under denna utskällning var :

-Jag kan inte hjälpa att jag är svag och osäker

Han körde på "tyck synd om mig"-kortet, ngt han ofta gjorde. Han hade ju varit med om så mycket ....bullshit!!! Vi travade ut från hans lägenhet och in till stan , firade på puben där vi jobbade som croupierer, talade om för alla vad vi gjort!

Den sommaren gick vi nästan alltid ut tillsammans, vi såg honom en gång och då flydde han med svansen mellan benen.... :)

Jag har knappt sett killen sedan dess men jag kommer aldrig förlåta honom, det var ju inte det enda han gjorde, så mycket mer har bubblat upp till ytan, förträngda minnen... men vi fick vår hämnd och ja...

                                          HÄMNDEN ÄR LJUV

 

Zandra

20 april 2009 15:12

Vilken klockren hämnd! Och som han förtjänade det!
Hoppas att han lärde sig en läxa!

http://drak.bloggagratis.se

 

Maddo

20 april 2010 16:13

Underbart! Tänk, du hjälpte tjejen och fick hämnden som var ljuv. Gött!

http://blogg.dreammaddo.se

 

ida

22 juni 2010 12:12

Härlig läsning. Mindre kul att höra lite av vad som hänt. Men vilken bra hämd:)

http://www.idapersson.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....