Direktlänk till inlägg 20 maj 2010
Jag skrev ett inlägg igår om ensamvargar och samhällets syn på dem, läs här.
Pratade lite med fina Nina om detta och hon fick mig se en annan synvinkel
(jag älskar att få/hitta nya synvinklar).
Först får man ju klargöra vad ensamhet innebär, att det är stor skillnad mellan ensamhet man själv väljer och ensamhet som du råkar ut för!
Det är kanske det inte riktigt accepterat att välja bort det sociala, att välja vara ensam, men samtidigt är nog männsikan mer ensam än någonsin....
Vi har oändligt många sociala forum idag, telefoner, datorer, fritidsaktiviteter, kurser m.m och vi träffar väldigt mycket människor. Du kan träffa folk fysiskt på stan, på krogen, på arbetet och även via nätet på forum, bloggar osv.
Men att alla dessa mötesplatser finns innebär inte alltid att du inte kommer känna dig ensam, ibland känner man sig som mest ensam när man är omgiven av männsikor!
Jag tycker att de nära relationerna som vi har idag (släkt, föräldrar, vänner) och som jag anser att man är ganska beroende av, är inte lika nära som för ett par år sedan. Framförallt inte närheten & tryggheten med familjen!
Familjer idag är mer utspridda (skilsmässor) och har mindre tid för sina barnen idag och man känner sig otroligt ensam när ingen lyssnar och ingen verkar förstå.
Det känns även som om vi går åt ett håll där människor blir allt mer egoistiska.
Detta behöver inte vara något dåligt om man hittar balansen, om man kan följa sin egen röst och ändå lyssna på andras, att man kan kompromissa.
Men det är det som verkar vara så svårt idag, att gå balansgång!
En ensam tulpan bland mycket växlighet!
Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.