Direktlänk till inlägg 19 maj 2010
Jag har tänkt på en sak...
Att det inte är socialt acceptabelt att vilja vara ensam, i dagens samhälle med så otroligt många olika sociala nätverk, så känns det som att det inte är riktigt okej att välja bort det sociala livet.
Då menar jag inte de stora valet, jag pratar inte om att flytta ut till en isolerad stuga i skogen utan om de vardagliga valen man gör som "ensamvarg" som folk verkar höjja på ögonbrynet åt...
Några exempel:
-Stanna hemma själv en lördagkväll, detta speciellt om du är singel.
-Att tacka nej till en fika fast du inte har ngt annat planerat.
-Inte festa eller inte ha/gå på tillställning en storhelg.
- Inte svara i telefon utan skälig anledning ("vilja vara ifred" - ej godkänd)
Tyvärr tror jag ofta "vännerna" kritiserar ensamvargens val för att de tar det personligt, de förstår inte att valet att inte gå på festen eller inte fika
inte handlar om dem utan om ensamvargen själv!
Hans/hennes behov framför deras och de som förstår och kritiserar genom att kalla det för egoism tycker jag ska ta sig en titt i spegeln innan de kastar ur sig kritik!
Jag har underbara vänner som förstår varför jag tackar nej till saker ibland, som inte tar det personligt (det hoppas jag iaf) och står ut med de perioder jag har då jag väljer att vara mindre social.
Jag har tur att de finns kvar där när jag kryper från ur min lilla varglya!
Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.