Efter att lyssnat på denna låten blev jag lite vemodig, det vill inte riktigt släppa, men det är ju höst nu.

För mig är det vemodets och orkeslöshetens tid, jag är glad att låten inte skär i hjärtat som den brukade utan att jag nu kan njuta av den utan självömkan.

Tänkte jag ändå skulle ge er ett litet minne idag varför den låten är så speciell...

Det handlar om min första kärlek Daniel, jag har ju berättat lite om hur vi träffades, men inte hur vi blev ihop...

Jag hade gjort det, jag hade gått med på att träffa honom.

Jag skulle kombinera besöket hos min lillasyster i Stockholm med en träff med honom...

Vi var ute, jag är säker på att det var ett uteställe vid Norrmalm, men jag kommer inte längre ihåg vilka jag var där med, kan det varit du Kelly?

Vi stod och dansade och du kom med en sådan där ros som en rosförsäljare har.

Det var lite "corny", men samtidigt gulligt, när du såg vilket problem jag hade med att placera rosen så bröt du av stjälken åt mig. Praktiskt före traditionellt!

På vägen hem hade den första snön kommit, ett tunnt lager låg på kullerstenarna när vi varndrade omkring i gamla stan klockan fyra på morgonen. Jag tror du kysste mig första gången då ....

Dagen efter tog du mig till julmarknaden i gamla stan och snön föll i mjuka flingor runt oss när vi nykära gick omkring och letade mistlar....

Det var den helgen VI började.

Du var inte min prins Daniel, du gjorde mig illa för att du inte orkade ta itu med dig själv och du var väldigt egoistisk.

Jag är ändå tacksam, jag tror någonstanns att alla de stigar vi tar i livet leder oss till den väg vi är ämnade att vandra.

Det tar olika tid för oss att ta oss fram, men utan de erfarenheter jag fick av dig och vårt förhållande kanske jag inte hade träffat min underbara Thomas.

Thomas är min prins, min saknade bit, min räddare i nöden och snart min äkta man!

Jag älskar honom mer än han förstår och precis så mycket han förtjänar,

även om jag ibland är besvärligt och dålig på att visa det!

Älskar dig!

 

Zandra

23 september 2009 17:53

Man blir så glad av att läsa att du funnit din prins!
Jag vet inte om jag funnit min. Jag hoppas det, men det är nog för tidigt att säga ännu. Trots att det faktiskt gått 2 år sedan vi blev tillsammans.

http://drak.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....