Ni kanske kommer ihåg att jag för ett tag sedan skrev om mitt värsta semesterminne?

Inspirationen kom från en artikel expressen höll på att skriva, de tyckte nog min semester var ganska hemskt för den har faktiskt kommit med i artikeln :)

Det är ju inte direkt så att jag blivit "publicerad", men det känns ändå lite roligt, ni kan läsa artikel här. Det var med ett par riktiga semesterrysare där ;)

Hmmm jag har faktiskt ett till ett par till ...semesterminnen alltså :)

Undrar om inte ska ta och ge er ett minne till ;)

Inlägget jag skrev försvann ...igen!

Denna bild säger det mesta just nu *morr*

Vill bara tacka alla mina goa bloggvänner! Ni är guld värda!

När man behöver få gnälla lite så lyssnar /läser ni tålmodigt och sedan peppar ni med snälla kommentarer!

Ni gör mina dagar mycket roligare och mycket trevligare !!!!!

*stor kram till er *

Till er: klicka på bilden för att se hela

Detta är en bra morgonlåt...... också en låt från filmen Cruel intentions.

Nej denna gången är det faktiskt inte min älskade fästman jag pratar om :)

Marcus Birro har gjort det igen, läs hans senast krönika här !

Det är så vacker och djup men ändå lättbegripligt, det är inte alla skribenter som kan hålla den balansen.

Hans texter går rakt in i hjärtat och det känns tröstande att han sätter ord på saker som de flesta av oss upplever ibland.

Jag vet inte om jag lärt mig älska alla mina fiender, jag har inte så många ärligt talat och de jag har som jag har svårt för , de hatar jag inte.

Jag älskar dem inte heller, jag tycker mest synd om dem.

De männsikorna har gjort val som är fel och sårat människor, jag kan inte hata dem för det även om jag inte tycker det är okej.

 I slutändan tror jag ändå på karma, den kommer och biter dem ;)  !

Jag känner att det har blivit en MASSA inlägg här senaste tiden, hoppas jag skriver lättläst och att ni inte tröttnar :P

 Känsliga läsare varnas....nu tittar gnälltanten fram!!! ...

Vad har varit jätteduktig på att inte tänka så mycket på min jobbsituation, men den senaste veckan så har det varit lite tungt. Det känns som om bilan ska falla när som helst, när som helst kan de säga att de inte behöver mig längre. Det är nackdelen med bemanningföretag, du kan få gå redan samma dag som du blir uppsagd, självklart är du fortf. anställd av bemanningsförtaget, där har man uppsägningstid som alla andra, men inte på din arbetsplats...stället du lagt ned tid och känslor på.

Om jag blir av med detta jobbet är det ju troligt att manpower säger upp mig, om deinte har turen att hitta ett nytt uppdrag som passar mig förstås, då får jag en ny plats som jag inte vet om jag får vara kvar på ....

Det känns bara orättvist.. jag får ofta beröm av kunder, jag vet att jag ahr hög arbetsmoral och kan jobba hårt, stresstålig, glad ...ja jag ÄR en bra anställd, så mycket självförtroende har jag att jag kan säga det och stå för det. Ändå känns det som om jag aldrig får chansen att verkligen visa vad jag går för ....och jag är för feg för att starta eget.... *suck*

Ledsen....behövde bara få gnälla lite ... 

Det är jobbigt när man drar åt olika håll och då pratar jag inte om par/realation utan bara om mig själv...

Jag har en kompis som har det lite kämpigt just nu så tanken var att vi skulle upp till henne i helgen och muntra upp henne.

Igår fick jag ett samtal igår som gjorde mig jätteledsen, fick veta att en av mina vänner har precis gått igenom ett jobbigt avslut av sitt förhållande. 

Jag tycker så synd om henne, jag lider verkligen med henne för det måste verkligen vara jättejobbigt att vara i den sitution hon är i just nu!

Nu vill man ju vara på två ställen samtidigt, båda vännerna betyder mycket för mig, försöker pussla ihop helgen så jag kan finnas där för båda om de behöver mig, men det är så svårt.

Jag har ofta svårt att se klart i sådana situtioner, jag vill dela på mig och kunna finnas där för båda. Jag försöker se vem som behöver mig mest och försöker att inte göra folk runt omkring besvikna, hatar när jag måste göra ngn besviken! Det känns fånigt, som om det blir en tävling i vem jag bryr mig mest om :(

I slutändan känner jag nog att Jag måste försöka hålla löften, gå till den som bett om hjälp när jag vet att det är svårt för henne. Jag håller fortfarande på att pussla så att jag finns där för båda i helgen men inte samma dag.

Jag tycker så otroligt mycket om mina vänner, men ibland får jag vara försiktig så jag inte glömmer bort mig själv. Som tur är har jag styrkan att finnas där just nu :)