Nalle Phu kan eventuellt ha Downs syndrom eller liknande

Kanin är pedant & har OCD

Tigger har damp

Ior är manodepressiv

och Nasse har mindervärdeskomplex

Man kan faktiskt inte låta bli att tycka om Nalle Phu & hans vänner... det går faktiskt inte !

Gillar man inte Nalle Phu så saknar man nog något viktigt i någon gen eller så ...

Dessutom är Nalle Phu en av de klokaste jag vet !

Så jag vill understryka att du aldrig någonsin ska tro att en person med en hjärnskada är dum,

många gånger är de väldigt kloka männsikor, ibland klokare än de flesta av oss!

IQ är förövrigt överskattat och EQ underskattat !

"Ingen kan vara nere med en ballong! "

/Nalle Phu

"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar."

/Nalle Phu

"Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting"

/Nalle Phu

"Ibland, när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte"

/Kanin

Okej det här med fantasier ....

Jag och maken pratade om fantasier man har om kändisar, vi kom in på det då vi diskuterade våra frikort.

Förklaring:  Frikort är helt enkelt ett kort där du skriver upp en eller flera kändisar som du får ha sex med trots att du har ett förhållande.

Exempel 1 )

OM Hale Berry dimper ned i vår lilla by, knackar på vår dörr, frågar efter maken och drar med honom in i sängkammaren, ja då kommer jag rycka på axlarna och gå ut på en promenad.

Ni förstår ju hur sannolik detta senario är och hur lätt det därför är att säga att det är helt okej, dessutom har ju även jag ett frikort.... vem ? Gissa !   

Exempel 2)   

Hursom ... nu när ni vet vad ett frikort är så kan vi komma till sak ...

När jag och maken diskuterade frikort kom vi inte på fantasier och tydligen är jag onormal...

Jag har nämligen aldrig har fantasier (av sexuellkaraktär får då erkännas) om kändisar!

Jag har fantiserat om att träffa kändisar, men aldrig ... ja ... ha sex med dem.

Det är iten så att jag är helt utan sexuella fantasier, det är bara just det där med kändisar... 

jag har svårt att fantisera om en människa jag aldrig träffat eller har en realtion med!

Enligt min make gör detta mig onormal   

Är det verkligen ingen annan där ute som tycker lika dant som jag ???

Vågar ni svara och har ni något frikort ?

Det där med vänskap...

Det är faktiskt något som känns lika nödvändigt som vatten, luft eller mat.

Utan vänner hade man blivit smått svältfödd känslomässigt.

Jag är så ju passar "gammal" att jag var med om tiden innan Facebook, bloggar, msn, twitter och andra sociala medier på nätet, samtidigt så pass ung att detta började bli populärt redan när jag var tonåring.

Förr hade man ju de flesta av sina nära vänner i skolan, då hade man bra koll på hur alla mådde och vad som hände i sina vänners liv. När man slutade skolan blev det lite sämre, men man försökte ringa och ta fika relativt ofta.

Idag känns det som om alla håller koll via Facebook & liknande.

Om du missar att dina kompisar har blivit gravida, gjort slut med sin sambo osv,

då är det ditt eget fel för att du inte kollat deras status.

Jag tycker detta är lite trist.. okej, MYCKET trist!

Är det bara jag som känner att den där kaffen eller ölen på stan blir allt mer sällsynt?

Visst är FB praktiskt och ni vet ju hur mycket jag uppskattar er bloggisar (jag hoppas ni vet det). Visst tror jag att de som läsar min blogg har bättre koll på min vardag än de som inte gör det, men jag skulle alrig gå ut med en stor nyhet här utan att ha berättat det för min familj och nära vänner.

Hur resonerar ni? Är sociala medier bara till fördel ?

Är det helt okej att dela med sig av stora nyheter

utan att meddela vänner/familj personligen först ?

Jag måste bara få skriva ett litet inlägg om min storasyster...   

Hon har varit så himla gullig de senaste dagarna då jag inte mått så bra,

i måndags var jag hemma hos henne och trots att hon faktisk var sjuk

hade hon lagat en jättegod middag och sedan hade vi en lång härlig pratstund.

Hon har gett mig en massa energi och kärlek de senaste dagarna då jag behövt det som mest.

Jag är så glad och tacksam över att ha en sådan fantastisk syster som är så omtänksam och klok!

Kanske har hon inte förmågan att vifta med ett trollspö och göra allt bra,

men hon har fått mig att må bättre.

Älskar dig en massa syster !

Jag har precis läst ut en bok som hette Fotografens flickor.

Jag ska skriva mer om själva boken senare, men just nu vill jag skriva om något annat,

om en fråga som boken snuddade vid som jag blev inspirerad av.

Har bristen på tro & religion bidragit till ett mer laglöst samhälle ?

 Om man tänker på det...

Förr var de flesta troende kristna, gick i kyrkan och oroade sig för helvetet.

För att få det bra i livet efter var man tvungen att vara snäll och duktig i sitt nuvarande liv.

Visst fanns det brottslingar ändå, det fanns mördare, pirater och tjuvar,

men trots det så känns det som om det finns fler brott och fler brottslingar nuförtiden

och jag tror inte det bara har att göra med en ökad folkmängd.

Idag är de färre troende, det är inte lika mång asom bekymrar sig för livet efter detta,

de är fullt upptagna att få ut så mycket som möjligt av detta livet.

Alltså, du behöver inte oro dig för att brinna i helvetet, du behöver inte bekymra sig för konsekvenserna.

Detta är inte hela sanningen, det är kanske inte ens sant att brottsligheten ökat,

men visst är det en intressant tanke ?

Då menar jag inte bara hur religion påverkar utan hur alla förändringar i ett samhälle ger påverkan!

Missvivi filosoferar...

Jag blev precis tipsad av en kollega om denna artikeln, ni måste läsa den !

Den handlar om ett par som träffats via nätet , han bor i japan hon i Sverige, snacka om distansförhållande!

Nu efter två år så har de träffats för första gången och de är ju ljuvligt söta ihop!

De vuxna vill försöka skydad dem genom att säga att detta inte handlar om livslång kärlek, de vill försöka ta ned deras stormande kärlek till en, vad de tycker, realistisk nivå, jag undrar lite varför ?

Klart man vill skydda sina barn mot att få sina hjärtan krossande, men  samtidigt finns de många par som faktiskt blir ihop i tonåren och varar livet ut. Att första kärleken blir enda kärleken är inte alls omöjligt.

Att tala om för en tonåring att det bara handlar om en förälskelse är nästan lite grymt.

När man var tonåring var allt så stort, allt så dramatisk och är inte det en del av livet ?

När vi är i tonåren och blir förälskade är inte det det största man kan vara med om just då, kan vi verkligen säga att den kärleken är mindre "värd" än den vi känner när vi blir äldre ? För indirekt när vi kallar det en "tonårsförälskelse" så tycke jag vi minimierar den kärleken de känner och är så stor för dem.

För de som betvivlar att kärlek kan starta på nätet, ja där kan jag bara säga att jag & maken lärde känna varndra via nätet, gifta 1½ år och tillsammans 6½år !   

Bara en tanke.... hur tänker ni ?

Hade ni någon ni var kär i när ni var tonåringar ?

Visst är de söta !!

Du kollar siffrorna på vågen, siffrorna på måttbandet,

du mäter din arbetsduglighet i lön och effektivitet i timmar.

Du presterar  vikter på gymmet, poäng i sport, kunnighet i högskolepoäng 

och hur du har lyckats i antalet statusprylar, den som har flest prylar när han dör vinner.

Jag förstår att man mäter saker i siffror, det går inte att komam ifrån. Jag förstår att man t.ex ser varje siffra nedåt på vågen som en seger när man bantar.  Det jag däremot känner är tråkigt är att resultat idag bara verkar mätas i siffror, när det är det enda som räknas.

Jag läste en inspirerande krönika av Daniel Pernikliskis (försök säga den namnet snabbt flera gånger),

som handlade om idrott & sport för barn. Att det verkar som om kamratskap, lek och hälsa inte längre är det viktigaste när barnen går med i den lokala knatteliga, det viktigaste är att spöa det andra laget, att få så mycket poäng som möjligt.

Jag tror det är viktigt att inte låta siffror styra ditt liv, att inte låta dem styra dig.

Siffror kan vara en hjälp, en indikation, men inte det enda som visar på resultat.

Siffror kan aldrig visa hur du är som människa eller vad du är värd!

Vad tycker ni ? Är vi för styrda av siffror

eller de bara bra att vi blir mer inriktade på resultat?

Så du är här igen

Erkänn... Du gick aldrig ?

Du var bara en bit bort, tillräckligt för att locka fram hopp & lycka

när de vågat sig fram var du där för att ta

Du är grym

Du söndrar och härskar

Du lockar och lovar

Du splittrar och förstör

Du är osynlig , men dina verk syns allt för tydligt

Knotor, ben, tomam ögon, tårar, sorg

Du är en pest, så smittsam för de som lyssnar på dig

Jag hatar att inte jag kan nå dig

Jag hatar att du är så stark

starkare än livet....

ändå har jag hopp