Här är några bilder på vår trädgård!

Jag har verkligen börjat älska vår trädgård

och det ger mig ro att gå omkring i den och fixa.

Tänk att jag är lite lik min farmor där ändå  ...

Vad saker och ting heter är jag sämre på ..som den där gula...

Solnedgång i vår trädgård 

Denna vet jag : Magnolia!

Körbärsträdet

"Med en enkel tulipan...."

Ibland har jag svårt att förstå, svårt att förstå hur det kan finnas människor vars enda njutning i livet verkar vara att göra andra illa.

Människor som är medvetet elaka mot andra för att de är avundsjuka, för att de är rädda, för att de kan....

Jag tror att det oftast finns en förklaring och även en hemsk bakgrund till elaka människors beteenden, samtidigt en dåligt barndom är ingen ursäkt att i vuxen ålder bete sig som ett svin, det är en förklaring men ingen ursäkt!

Vi har katastrofen i Haiti, finanskrisen, svält, demonstrationer, arbetslöshet och annat hemskt som händer i världen. Ändå kan folk med att repa bilar pga svartsjuka, sprida elakheter om en person pga avundsjuka, utnyttjar folk för pengar pga girighet osv?

Hur kan det finnas människor som bara tar och skiter i andra?

Förstår inte dessa personer vad de gör mot andra ?

Jag struntar i om de personerna själva är olyckliga, att skada andra för att själv må bättre är aldrig försvarbart!

Vet inte vart jag egentligen ville komma med detta inlägget...

Jag tycker bara det är sorgligt att vissa måste stampa på andra för att komma upp sig i världen eller bara för att visa sig själva i bättre dager....

Min uppmaning blir :

Tänk alltid en gång extra innan du säger ngt elakt om någon

eller håller med om ngt elakt som sägs!

Jag satt och tänkte lite igår (ja det händer faktiskt även de bästa) om mitt inlägg om prinsessklänningar, jag funderade på varför jag fann ngn slags tröst i att "fönstershoppa" på nätet.

Det hjälper ju faktiskt att se den vackra klänningen fångas av vinden på en öde sandstrand, jag börjar drömma om att gå omrking och vara lika obekymrad & leende som den vackra kvinnan på fotot.

Det är ju så med reklam att vi egentligen inte blir sugen på varan utan var varan respresenterar, exempel:

En leende kvinna står i ett vackert och skinande hem,

barn & djur runt omkring, köp Ajax för ett rent & lyckligt hem!

En vacker kvinna går förbi en snygg man ,

han följer henne med blicken och går sedan fram och kysser henne,

köp Maxfactor så blir du attraktiv och lycklig.

Reklamen talar också gärna om för oss att vi inte duger, vi behöver ngt mer för att vara lyckliga, vi behöver en ny bil, ett rent hus, det senaste modet, bli smala med Kellogs special K osv.

Det är egentligen så bolagen tjänar pengar, vi får lust att köpa saker vi inte behöver för att vi tror att vi blir lyckligare av att äga dem.

Fast visst, lite lyckligare blir man tillfälligt när man fyndat en vacker klänning eller ngt liknande    

Vi får bara komma ihåg att det är en tillfällig lycka och den varaktiva lyckan hittar vi någon annan stanns....

Ofta i ett leende, i en kram, i ett husdjurs ögon, i en pratstund med vänner eller i en främlings vänliga handling....

Skrev en kommentar till Malin-helena

och kom på att jag ville spinna vidare på det jag skrev hos henne....

Varför känner man så ofta att det man gör inte är tillräckligt ?

Det kan inte bara vara jag som upplever det , eller ?

Känslan när du tränat: "10 min. till hade nog varit bra, jag skulle nog ha ..."

Maten du lagade " Det var gott men kunde behövts liiiite mera salt..."

"Jag har varit nyttig idag, men jag kunde druckit mera vatten..."

Jag känner så rätt ofta och det är fullkomligt idiotiskt, känslan av att vara otillräcklig och att aldrig nå riktigt hela vägen fram, fyller ingen  funktion.

Jag har ju redan lagat maten eller tränat, jag kan inte backa bakåt!

Det enda jag möjligtvis kan göra är att ändra ngt nästa gång jag tränar/laga mat, men att inte känna att det man gör är tillräkligt är onödigt!

Nepp nu ska jag gå ut i mina snygga stövlar (inviger säsongen idag) &

min snygga outfit från de högkvalitativa varuhuset Gekås.

Jag ska sträcka på ryggen och inte tänka på det jag kunde gjort bättre utan det jag har gjort som är bra !!!

Jag råder dig att göra detsamma !! 

Japps....inhandlat på Gekås, me like !

Har jag lagt ut denna förut ?

Den är så vacker, hörde den första gången i en av mina favorit filmer, nämligen Cruel intensions, om ni inte sett den...se den!

Har minnen till denna låt,

bitterljuva skulle man väl kunna kalla dem.

För visst kan man tänka tillbaka på det som var fel och gjorde ont med en viss nostalgisk saknad.

Det finns en viss tillfredställelse i sorg och självdestruktivitet.

Detta uttryck var det första jag kom att tänka på när jag läste artikeln om Arne & Gunnel. För är det inte det vi gör med våra gamla ?

Det känns som om vi i samhället sätter dem på hem idag på samma sätt som de ibland sattes på fattighuset förr. Det är ett "problem" vi "tar hand om".

Jag säger inte att alla hem är dåliga eller att lösningen i sig är allt igenom dålig, jag säger inte att barnfamiljen som kämpar med tiden & ekonomin ska ta hem sin dementa svärmor, men tyvärr känns det lite som om man säger:

Tack & hej, nu har ni gjort er nytta i samhället så nu får ni stiga åt sidan och helst inte ta någon plats!

Ett älderboende kan säkert vara en trevlig upplevelse, ett ställe där du kan leva dina sista år med vänner, ägna dig åt sysslor som passar dig i ditt tempo och få den hjälp du behöver, det är iaf så det borde vara.

Men när ett par slits isär, när två människor som lever ihop tvingas leva åtskilda, då tycket jag det liknar mer ett fattighus än ett trevligt älderboende.

Vi som lägger så mycket skattepengar på vård och liknande borde väl kunna ge bättre alternativ till våra äldre ?

Borde vi dessutom inte kunna utnyttja de resurser som finns hos de människor som har ett helt liv med erfarenhet & kunskap ?

Borde inte klyftan och avståndet mellan de "unga" och de "gamla" minskas med hjälp av att låta pensionärer som vill och kan hjälpa till mer i skolorna t.ex ?

Missvivi tycker till!

Det där med kramar ....väldigt mysigt tycker jag,

men när passar det och när passar det inte?

Jag brukade undvika att krama folk jag inte kände så bra förr, tyckte det blev för intimt. Endast vänner, släkt osv fick famntag av mig, de andra fick hålla sig med handtag!

Sedan blev det svårare, man började umgås med krambjörnarna, de som kramar hejvilt runt omkring sig, ingen går säker. Den kramsjukan smittar, för det måste erkännas att kramar (oftast) är väldigt mysigt!

Sedan var det ju det där när man var på fest, du gick runt för att säga hejdå och kramade alla i en viss grupp och så kom du till den "nya flickvännen" eller "medhavda bekantingen", elakt att krama ALLA utom den personen.

I värsta fall kan man dessutom råka ut för kramhandslagstafsningen *ryyys*

Då du sträcker fram handen för att ta i hand men får en kram, kan leda till väldigt pinsamma (och ibland roliga) situationer!

Hur gör ni ?

Är ni krambjörnar eller kör ni stenhårt med handtag ?

När jag var liten hade jag faktiskt en egen krambjörn som gosedjur!

Har ni hört det uttrycket förr ?

En quick fix innebär , som det låter, en snabb lösning ... enligt mig finns det sällan snabba lösningar, tillfälliga lösningar absolut, men sällan snabba!

Om du ska lösa ett personligt problem så tar det tid, man måste gräva, bearbete och kanske ändra vanor m.m

Ta bara en sådan sak som att gå ned i vikt...

Du kan ju pröva en fasteperiod eller snabbdiet där du i princip bara äter nötter & grus, men när du sedan ska börja äta normalt igen och ofta faller in i gamla mönster så kommer du förmodligen gå upp alla kilon du tappat.

Det handlar om att ändra sina vanor, ät nyttigare, ät kanske mindre, mera eller oftare och rör på dig! Det är väl kanske bra att köra en fasteperiod eller ännu bättre, en detoxkur, för att rensa ur kroppen och få en kickstart på ditt nyttigare leverne.

Fettsugning ska vi inte ens diskutera för det tycker jag är att fuska...

Nej, att kämpa sig igenom något vi tycker är svårt är det som ger oss styrka, det är det som gör att vi växer som personer.

Dessutom:

Om du genar över en åker kan du skada grödorna!

/Missvivi