MissVivis synvinklar

Inlägg publicerade under kategorin Filosofier & funderingar

Av Vivi - 27 augusti 2011 11:30

Av Vivi - 21 januari 2009 12:59

Som jag sa i mitt tidigare inlägg tror jag att lyckan finns i alla de små vardagliga sakerna, även om vi alla fastnar i tanken "måste ha den där blusen, tv , resan". Jag tror att vi faktiskt KAN köpa lycka....men kortvarig sådan eftersom vi då har definierat lyckan i form av en blus , en ny bil osv.


De människor jag verkligen tycker synd om är de som råkat glida in i bitterheten, de har svårt att hitta lyckan någonstans. De bygger upp planer och drömmar där de tror sig kunna bli lyckliga och ENDAST där. Jag dömmer inte dessa männsikor eftersom jag tror att jag lätt kan hamna där själv en dag.

Jag tror de flesta av oss glider in och ut ur både lycka och bitterhet.

 

Något jag däremot avskyr är  bitterheten i kombination av avundsjuka, den där kombinationen som gör att de anser att ingen annan förtjänar vara lycklig och att ingen annan vet hur det är att vara så olycklig som dem. 

De är bara barnslig, egocentrikt och väldigt farligt att stanna i den kombinationen för då tror jag att man inte bara missar sin egen lycka utan förstör andras.


Sista djupa tankarna för idag är att vi själva är ansvariga för vår lycka...

Det finns ingen och inget som kan hindra dig från att var lycklig.

Jag förstår hur svårt det måste vara att ta sig ur ett helvete, en depression, missbruk, misshandel, ett självdestruktivt förhållande till en annan eller sig själv, men vet ni .... ingen kan dra er upp !!

Ni måste själva vilja komma upp, det enda vi vid sidan om kan göra är att finnas där och stötta. Det finns så många som vill hjälpa en vän med självmordstankar, en vän med missbruk osv., men ni gör nog allt ni kan!

Ni kan förmodligen inte göra mer .... Det är varje vuxen människans eget ansvar att skapa sitt liv! Du kan ha en förbaskad otur, men i slutändan är det ändå ditt synsätt på livet som gör att du väljer att gräva ned dig eller kämpa!


Förstår att det säkert finns de som tycker att jag inte har en aning om vad jag pratar om och att jag inte vet hur det är att lida elller ha otur hela livet... säger som jag sagt förrut:


 Jag har varit med om mer än vissa och mindre än andra!

 

ANNONS
Av Vivi - 23 augusti 2011 11:15

Av Vivi - 7 januari 2010 11:00
 

Ibland blir jag så trött på folk...

Vi är så otroligt snabba på att kritisera människor, deras levnadssätt, deras stil, deras språk, deras intressen, deras val...

Självklart är den en annan sak om deras val går ut över andra människor och självklart kritiserar man val & åsikter som motsätter sig de man själv har,

men jag har svårt för folk som "bjäbbar" över småsaker eller över val som faktiskt gjort en männsika lyckligare!

 

Jag försöker alltid tänka till innan jag kritiserar, för visst gör även jag det, men jag tycker det är viktigt att det ligger en vältänkt tanke bakom kritiken och att du kan stå för det du säger!

 

Ta bara det som idag skrivs om Pigge Werkelin i aftonbladet, han besöker Thailand igen, med sin nya familj! Många har höjt ett ögonbryn och tyckt att detta är olämpilgt, varför ??? Jag har läst hans bok och jag tyckte väldigt mycket om den även om den ibland var jobbig att läsa, han har valt att leva vidare, han har valt att tro på livet och hedra det, varför ska detta kritiseras. Har man läst boken förstår man hur mycket han älskade sin familj och att HA familj.

 

Så ni som alltid/ofta kritiserar därute, tänkt till före!

Vad andra människor gör där ute med sina liv, sina bloggar, sina val, påverkar verkligen DERAS val ER livskvalité ?

Ge beröm och komplimanger istället!

 

  

 

Döm inte en man förrän du gått 1000 mil i hans mockasiner

/ Indianskt ordspråk

ANNONS
Av Vivi - 19 augusti 2011 12:00

Förklaring av feminism!

Av Vivi - 13 november 2009 09:48

Efter gårdagens inlägg om feminism känner jag att jag faktiskt behöver

förklara vad begreppet innebär!

 

Feminism är egentligen inte ett begrepp som är relativt!

Feminism har en ordagrann beskrivning och det är:


Feminism är en intellektuell och politisk rörelse

för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och

politiska jämställdhet med mannen,

enligt Svenska Akademiens ordlista (2006).

 

Tyvärr har feminism blivit misshandlat, det har används av några överradikala kvinnor i en nästintill fundamentalistisk kamp, pga av detta möts jag av rynkade näsor och höjda ögonbryn när jag säger att jag är feminist.

Det handlar om fördomar och okunskap på samma sätt som många muslimer blev anklagade att vara terrorister efter attentaten i New York. 

 

Feminism borde vara något som både män och kvinnor skulle kunna skriva under på, det handlar om jämlikhet helt enkelt och i detta fall ut kvinnans synvinkel. Men bara för att man kämpar för en sak utesluter inte det att man blundar för andra orättvisor.

För att man ser det ur kvinnans synvinkel och kämpar för att ge henne samma rättigheter som männen i detta samhälle, betyder det ju inte att man inte bryr sig om de orättvisor män utsetts för. Män blir också diskriminerade, barn blir diskriminerade, t.o.m djur blir diskriminerade.

 

Självklart kan man välja att bara kämpa för jämlikhet i allmänhet, de är ju egentligen det naturliga valet, men själv tycker jag att majoriteten av diskrimineringen sker mot kvinnor, detta försöker jag lyfta fram så vi inte blundar för dem av gammal vana, för att det alltid varit så.

 

Jag brinner för feminism för att:

Generellt (för jag vet att det inte är så här överallt)

  • Jag är trött på att kvinnorna i familjen alltid är de som fixar maten OCH disken på släktmiddagarna.
  • Jag är trött på att få frågor om planerade barn på arbetsintervjuer, pappor är också barnlediga!
  • Jag är trött på de låga straff som finns för våldtäkt och hur utredningar och förhör sköts!
  • Jag är trött på att inte få samma lön och möjligheter i arbetslivet!
  • Jag är trött på att bli tafsad på på krogen!
  • Jag är trött på att kvinnor inte står på sig!
  • Jag är trött på att det finns ställen där kvinnor fortfarande är mindre värda än männen!

 

Jag skrattar åt sexistiska skämt, jag gillar urringat,

jag tycker det är helt rätt om man vill vara hemmafru,

jag tycker det är helt rätt om man vill vara hemmaman,

Jag engagerade mig i Ellen för att stärka unga tjejers självkänsla,

jag hatar när killar kallas toffel för att de väljer att vara hemma med tjejen,

jag hatar att diska och städa, jag är en riktig mes ibland,

jag gillar tjejjiga filmer och rosa och jag är feminist!

 

 

 

Modesty Blaise  

Av Vivi - 15 augusti 2011 09:45


Being happy doesn't mean that everything is perfect...
It means that you've decided to look beyond the imperfections.


(Hittade detta underbara citat hos Johanna)

 

Av Vivi - 3 augusti 2011 12:45

Jag kan bli riktigt trött på männsikor som aldrig tar något eget ansvar, det är alltid någon annans fel och är det inte någon annans fel så finns det någon annan ursäkt.


Folk som skickar in sina papper till a-kassan för sent blir arga när de får vänta på pengar.

Folk som kör bil och inte tar hänsyn till högerregel blir arga om de nästan krockar "för på denna vägen brukar ju ingen ta hänsyn till den regeln"

Folk som säger dumma saker på fyllan & skyller på spriten.

Folk som slänger ut 11åringar och skyller på biljettregler....

Ja det finns som sagt många exempel och jag blir så trött på sådana människor!


  


Det är ju faktiskt så att alla människor har brister, alla gör vi fel, men det verkar vara lättare att erkänna sina brister än sina fel.

 Varför ? 

Det är faktiskt lättare att be om ursäkt än att lägga tid på att hitta på en dålig sådan.


Själv brukar jag tvärtom lägga för mycket tid på att analysera vad jag har gjort för fel & jag ber ofta om ursäkt för småsaker och det är naturligtvis inte heller bra. Det är svårt att hitta den där gyllende medelvägen.

Men jag är hellre en person som ber om ursäkt en gång för mycket än

en person som beter sig som om de aldrig gör något fel!


 


 


Av Vivi - 28 juli 2011 16:00

Med tanke på boken jag tipsade er om har jag tänkt tillbaka lite , jag vet lite hur det känns att få mattan undanryckt, att falla, att det tar slut utan en riktig förklaring och att känna sig bortbytt.

Det finns ett speciellt minne jag tänker på som jag skrev för dryg två år sedan, något som hände för ca 9 år sedan.

 

 


Jag gick på överskottsenergi, jag hade varit uppe hela natten och städat efter avslutningspuben jag varit ansvarig för. Gud vad roligt vi hade haft, men jösses vad mycket det var att städa, det hade tagit hela natten.

Han hade lovat att träffa mig här på perrongen, var någonstanns var han!!!

Tåget går ju när som helst!!!

Jag kände hur adrenalinet pumpade i mina ådror, ni vet hur det är när man gått utan sömn i över ett dygn, man kan verkligen känna vågorna av energi och adrenalin som pumpar. Fan också, jag måste ta detta tåget, i värsta fall får han väl skicka sakerna eller köra ned med dem

Han visste ju vilken tid tåget går. Han visste också att jag var tvungen att jobba sista dagen i stockholm.... sista dagen ....


Jag tog med mig den väska jag hade och min kasse med studentoverallen och gick på tåget, jag ville hem, jag kunde inte vänta längre.

När jag hittat min plats ringer han, det var i sista sekund. Han springer på tåget lämnar av två väskor , tre kassar och ....en korg???

- Jag ville ge dig ngt, lite frukt på resan och en avskedspresent, du får honom,

det var du som ville ha honom mest....

"Honom" var ett gosedjur vi tjafsat om, vi ville båda "ha vårdnaden"... 


Det är bråttom, tåget går snart, vi känner både av stressen.

Vi tittar på varandra och det slå till i magen, det är sista gången på länge vi ses, det är sista gången vi ses som par, nästa gång är det bara för att hämta det i lägenheten jag inte får med mig nu ...  det som kännts så overkligt blir plötsligt så påtagligt.

Vi, nej JAG gjorde slut för två veckor sedan, vi fortsatte bo ihop de sista veckorna och vårt förhållande har konstigt nog aldrig varit bättre.

Det känns som vi varit så nära, så förälskade igen och nu klipps bandet av så tvärt, så plötsligt....        

Mina väskor och kassar ligger spridda på sätena runt omkring , vi ger varandra en snabb kram och ett vemodigt leende, sedan måste han gå av, tåget har nästan börjat rulla...

 

När tåget börjat gå hör jag en liten röst ...

- Är det din kasse?

Det är kassen med overallen, den skulle han egentligen tagit med och förvarat åt mig. Det är då det brister, då kommer de, tröttheten, smärtan.... isikten och jag får inte fram ngt annat svar än tusen tårar.

Det var den värsta tågresan i mitt liv.

 

 

 

Sommaren efter detta var en sommar full av tårar och försök att dränka minnen, en massa frågor, men aldrig några riktiga svar.

Det var en sommar då jag lärde mig att stå upp för mig själv, jag fick tillslut ett löfte av honom, det löfte man helst av allt vill ha av den man älskar, men min självbevarelsedrift var större än min längtan.

Jag kom på att jag älskade mig själv mer !

 




Av Vivi - 23 juli 2011 12:19

Jag grät i morse, jag grät när jag såg nyheterna och fick höra om det hemska som har hänt i Norge. Jag grät för att människan kan vara så fruktansvärd, en ensam man har orsakat samma förödelse som krig gör, det är så fruktansvärt.

Många frågar sig varför och hur man hade kunnat förhindra det, för mig är det svaret enkelt.


Varför - Hat & sjukdom, endast en riktigt sjuk person kan göra något sådant här och hans motivering måste vara djupt hat.

Hur förhindrar man - kan man det ?

Visst kan vi ändra vapenlagar och helt plötsligt låter det ju inte så illa att regeringen undersöker folk på nätet, men i slutändan kan vi inte skydda oss mot ondska. Den kommer alltid finnas och det enda vi kan försöka göra är att motverka den.

Jag säger (som så ofta förrut) att mer resurser behövs till barn & ungdomar, vi måste fånga upp de trasiga och sjuka innan de skadar sin omgivning. 



Av Vivi - 14 juli 2011 10:15

Nu har bland annat Sverige krävt en rapport av facebook där de vill veta hur de hanterar användarnas personuppgifter.

Visst är väl det bra om detta blir dokumenterat, men jag vet inte hur stor skillnad det gör för oss användare.


Jag har spärrat så mycket jag kan på facebook, visst hittar man mig, men om du inte är kompis med mig kan du inte komma in på min sida & se foton osv.

Här på denna bloggen försöker jag tänka på att aldrig skriva mitt fullständiga namn eller vart jag bor, foton finns det ju däremot en hel del.

Det är dock egentligen inga problem för de som orkar och kan att lista ut vem jag är och vart jag bor. Det finns otroligt mycket information om människor på nätet idag.


Jag anser att man lurar sig själv om man tror att man är anonym och detta gör att iaf jag är lite försiktig med vad jag skriver ibland. Man behöver ju inte basunera ut "nu lämnar vi huset obevakat i flera veckor" eller "här är en bild på "Sara Bengtsson"".


 


Jag älskar verkligen att blogga även om jag gör det mer & mindre i vissa perioder. Jag inser att jag kanske inte är helt "skyddad", men jag gör mitt bästa för att inte skylta med vem & var jag är. Hur lätt som helst ska inte mina arbetskamrater och ex. hitta mig.   


Hur känner ni själva inför era bloggar och er offentligthet ?



Lite mer om MissVivi


Kontakt:
missvivi@hotmail.se

Veckans tips

Bloggträff 7 Maj i Skåne !!

   

FACEBOOK

Instagram

30 besvarade frågor

Kategorier

Hitta i bloggen

Bloggisar

Roligheter

Bloggar jag läser

Något jag brinner för...

Stöd frisk och Fri, föreningen mot ätstörningar

SMS

Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.

 

Här har jag varit

För ett år sedan.....

Arkiv

Hitta recept

Matbloggstoppen

Köp en recension

Köp en recension på min blogg på blogvertiser.se

Ragga besökare

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se