Ett nytt favorit citat:

"Judging someone doesn´t  define who they are,

it defines who you are!"

/Okänd

Många inlägg idag men jag måste få skriva detta idag, det kliar i fingrarna....

Jag har inga barn (om inte pälsklingarna räknas), men  är i en ålder då man funderar ganska mycket på dem. Det diskuteras barn och skaffandet av barn bland vännerna och några få inbjudningar till dop har börjat trilla in.

Det är ju bara det att det är så jäkla läskigt, det är så många måsten, borden och goda råd att man blir alldes virrig och det känns som en omöjlighet att klara av detta stora projekt som helt klart innebär att ge upp sig eget liv ... eller ?

Jag blev lycklig när jag läste Daniel Pernikliskis krönika som tar upp skuldbeläggandet av framförallt mammor, för visst verkar många diskussioner handla om svart eller vitt när det kommer till barn och barnuppfostran!

Den var så bra att jag helt enkelt måste få citera några stycken:

"Livet med småbarn brukar kompliceras något alldeles oerhört. ”Går det att fortsätta med sitt vanliga liv när man får barn?”, undrar man. Som om livet skulle upphöra att vara vanligt bara för att man får barn. Det finns ju inget vanligare än barn.

Det viktigaste för ett barn är att vara tryggt. Och vad kan ge ett barn mer trygghet än kärleksfulla föräldrar som är glada, välmående och trygga själva? Sannolikt ingenting. Trygg och glad och kärleksfull blir man om man vårdar sina relationer. Inte bara relationen till barnet utan också till vänner, släkt och partner. De som skaffar barnvakt och går ut och roar sig ibland, även när bebisarna är små, kommer att vara mer tillfreds med sina liv och kunna förmedla tusen gånger så mycket trygghet, som de som sitter hemma och önskar att de kunde gå ut. Det finns inget egenvärde i att vara självuppoffrande

Ändå laddas allt med skuld – för mammorna. Om pappan engagerar sig är det bra, till och med gulligt och rörande, men om han inte gör det är det som vanligt. Men ve den småbarnsmamma som inte ammar, börjar jobba för tidigt eller dricker vin.

Jag kanske skulle vara glad att jag slipper den där förbannade moraldyngan som kastas på mammorna. Det kan bryta ned vem som helst. Men att jag slipper det bara för att jag är man, visar så tydligt att män inte är accepterade som fullvärdiga föräldrar.

Och det gör mig ursinnig."

Fyfasen vad bra skrivet !!!!!

Vad anser ni om krönikan & vad har ni för erfaranheter ?

Jag läste precis en artikeln i AB, samt en krönika, där står det att det huvudsakligen är bruden som står för bröllopsplaneringen, suprise suprise....

Jag säger inte att det är rätt, men faktum är att de oftast är vi kvinnor som sköter den mesta planeringen  i familjen. Det är vi som planerar inför resor, födelsedagar och fester.

Vi kan inte komma ifrån att det finns olikheter mellan könen både från miljö och arv och vad det gäller bröllop så har vi kvinnor definitivt ett arv... 

För visst är det många små flickor som har stått i sovrummen med mammas slöja eller brudklänning & lekt brud.

I de flesta sagor vi läst och älskat så har prinsessan fått sin prins och allt har avslutats med en fantastiskt bröllop.

Bröllopet står för det lyckliga perfekta slutet, ha ett fantastisk bröllop= va en prinsessa och lev lycklig i alla dina dagar.

Själv måste jag säga att jag hade alla de där drömmarna.

Jag ville vara vackrast, få uppmärksamheten, gifta mig med prinsen och dessutom få revanch för de gånger jag fått möjligheten att få glänsa på t.ex skolbalen och blivit brutalt nedsatt på marken.

När det då var dags för mitt eget bröllop så gjorde jag och maken den mesta planeringen tillsammans, men visst planerade jag mest.

I slutändan tyckte jag ju att det var väldigt mycket viktigare och framförallt roligare att bestämma nyanser på färger, bordsdekorationer osv.

I slutändan blev ändå mitt bröllop vårt bröllop och precis som vi ville ha det!

Kanske är det lite sorgligt att man växer upp med prinsessdrömmar, men skadan är skedd. Det är bara viktigt att veta om det och inte låta drömmarna ta dig för långt bort från verkligheten.

Vad har ni själva för erfarenheter kring bröllop och bröllopsplaner?

Jag har nog för mycket tid...

För mycket tid att fundera och analysera mig själv och mina känslor. 

Om jag mår dåligt tänker jag  mycket på att jag mår dåligt och varför jag mår dåligt. Jag vrider och vänder på det där varför och ju mer jag tänker på anledningen dessto sämre mår jag eftersom jag känner mig fastlås, jag ser ingen direkt lösning.

Tillslut blir det lite av en ond cirkel, jag mår dåligt för att jag mår dåligt.

Det finns däremot alltid en lösning, det är mina val som påverkar hur jag mår och när jag kommer ihåg det så känns det lite bättre. Jag skjuter bort maktlösheten genom att inse att jag inte styrs av bara omgivningen utan även av mina egna val att förhålla mig till den.

Exempel:

Jag har haft ett och samma problem länge, jag vet att jag kan försöka göra ngt åt det genom att konfrontera problemet eller ta en psykolog till hjälp.

Det ena känns för läskigt och det andra för dyrt.

Alltså låter jag dessa alternativ vara just nu och även om jag inte då gör något åt problemet, så är tanken på att jag gör ett aktivt val tillräckligt för att jag ska kunna rycka upp mig och inte låta problemet styra mig & mitt mående helt !

Förstår ni vad jag menar ?

Någon som känner igen sig ?

Jag har ju berört detta ämnet tidigare (läs här).

Jag har en svacka just nu och mår fortfarande inte bra, men jag vet om det och försöker skjuta bort det negativa tänkandet och inte tänka så mycket. 

Det hjälper också väldigt mycket när man har så otroligt fina vänner som fröken F &  fröken K som genast skickar oroliga SMS när man skriver att man mår dåligt.  

Tack också till alla ni som skickat en liten uppmuntrande kommentar sådant hjälper. Det är klart att jag blir gladare och dessutom mer sugen på att skriva när jag vet att några av er faktiskt läser mina inlägg, tack !

Jag gillar att organisera, jag gillar att ha en pärm för mina jobbpapper, en för mina bankpapper och en för övrigt. Jag gillar att ha alla mina pysselsaker på ett ställe och mina smycken på ett. Jag har en låda för underkläder och en för strumpor... ja ni fattar grejjen.

Jag gillar däremot inte att placera människor i fack eller mappar...

Jag tycker en feminist kan gilla rosa, vara modell och raka benen.

Jag tycker en man kan gråta & vara känslig, älska kläder, gilla att jobba med verktyg och vara duktig på inredning.

Jag tycker en kvinna kan vara händig som tusan med bilen, gilla att fiska och ändå älska att sminka sig.

Generaliserar gör vi alla ibland. Fördomar har vi alla.

Det viktigaste är att vi försöker tänka innan vi dömer, att vi först och främst tänker logiskt och inte fastnar i våra benämningar av feminister, moderater, homosexuella, naturalister osv.

Själv är jag feminist, jag gillar rosa, urringat & Top Gear.

Jag tycker att alla slags orättvisor är fruktansvärda

oavsett vem/vilka de sker emot,

men som feminist väljer jag att huvudsakligen höja rösten för de orättvisor som sker mot kvinnor,

det innebär inte att man blundar för de andra !

Det gör lite ont i mig och samtidigt blir jag lite arg

när jag råkar trilla in på så kallade pro-ana & thinspo bloggar.

Jag har ju ganska tydligt visat vad jag tycker om sådana bloggar

(läs här).

Jag tycker även att det är riktigt tråkigt när unga "vanliga bloggare"

ständigt klagar på att de behöver gå ned i vikt i sina bloggar.

Jo jag vet hur det var, man var aldrig tillräckligt smal och i skolan var man nästan tvungen att klaga på sin vikt annars var man konstig.

Kroppsidealet är verkligen snedvridet!

Ändå är det ju så att det du skriver faktiskt påverkar,

man kan ju ha det i eftertanke även om man är ung.

Det är inget fel att skriva om att gå ned i vikt om man verkligen behöver det

och om man gör det på ett hälsosamt sätt.

Då kan man vara en inspiration.

Här är några bloggar som jag tycker står för ett sund kroppsideal:
Kroppsbild

Jenny

Lady Dahmer

Egoina

Till sist en blogg som jag inte läser så ofta, men den får ett litet hedersomnämnande eftersom hon som ung bloggerska

skriver så positivt om att gå upp i vikt !

Julia

Har ni några hälsosamma inspirationsbloggar ni följer?

Väldigt ofta när jag sitter och diskuterar med människor så håller jag med,

inte alltid i sak, men mer "jag förstår att du ser det så..."

Jag har även en förmåga att då och då byta åsikt från den ena till den andra, oftast så att det stämmer överrens med den jag pratar med.

Självklart står min åsikt fast  i viktiga frågor och även mina grundvärderingar, men i ytliga diskussioner finner jag ofta att jag håller med.

Pga detta så frågar jag mig ganska ofta:

"Är jag en kappvändare eller har jag ett bara ett öppet sinne ? Varför är kappvändare något dåligt ?

Handlar det bara konflikträdsla?"

Visst har jag en viss konflikträdsla, jag vill gärna att alla i min närhet (jobbet, vännerna osv) ska tycka om mig, men jag flyr inte alltid konflikter. 

Samtidigt är det faktiskt så att jag ofta verkligen förstår varför människor tycker som de gör i vissa situationer, vilket gör att jag kan hålla med dem.

Jag anser att hålla med någon är inte det samma som att tycka likadant!

I grund och botten handlar det om vad man diskuterar, jag kanske inte har jätte starka åsikter om folkpartiet, men jag har bestämda åsikter om feminism, djurrätt, dödsstraff m.m

Något jag själv tycker är oerhört viktigt i en diskussion är att faktiskt lyssna!

Det finns inget värre än att diskutera en fråga med någon som inte lyssnar på vad man säger utan bara väntar till han/hon själv ska få prata.

Att lyssna är att visa intresse, respekt och föra diskussionen framåt!

Vad anser ni själva ? Varför har kappvändare en negativ klang ?

Vad tycker ni är viktigast när man diskuterar ?

Bara en liten tanke så här en väldigt grå & regnig förmiddag....

Det är oftast vädret vi börjar prata om med våra jobbkollegor på morgonen eller det man artigt konverserar om med en helt ny bekantskap eller en kund du träffar första gången. Ett ofarligt ämne som nästan obligatorisk ska betas av.

På något sätt har man fått höra att man diskuterar vädret för att det är ett ofarligt ämne. Man säger också att det är väldigt ytligt att prata om vädret, något man gör med ytliga bekantskaper,  ändå upplever jag att detta är något man pratar väldigt ofta med med alla ! 

Det är ju faktiskt så att i ett land som Sverige med mycket väderomslag så påverkar vädret oss väldigt mycket, speciellt dåligt sådant.

Dåligt väder kan orsaka skador på våra hus, det kans göra oss försenade till jobbet och framförallt så blir många deprimerade av längre tid med regn & rusk. Kanske inte så konstigt att vi faktiskt pratar om vädret ganska ofta, det har nog större betydelse för oss än vi tror.

Snö, halka, översvämningar, regn, blåst och blixtoväder...

vi har ganska många dåliga väder att diskutera!