MissVivis synvinklar

Inlägg publicerade under kategorin Filosofier & funderingar

Av Vivi - Måndag 3 aug 14:26

Det delas så mycket på facebook...

Man delar artiklar, foton, efterlysningar m.m m.m

Jag delar också, speciellt roliga Minions citat, efterlysningar på gosedjur, Missing peoples inlägg m.fl MEN jag försöker också tänka lite på vad jag delar.


Ibland kommer det ut foton/bilder på gärningsmän som ska ha gjort olika saker, allt från grova brott till mindre företeelser... dock är detta ofta inlägg från privatpersoner och då drar jag öronen åt mig lite.

Självklart förstår jag personen som blivit utsatt, jag hade kanske gjort samma sak, 

MEN om jag inte KÄNNER personen som lagt ut detta foto och denna historia så delar jag helst inte, 

hur vet jag att den är sann ??

Det är dessutom så att personen som lägger ut detta foto lägger ut sin version på vad som hänt,

du får aldrig den andra!


Anledningen till att jag tar upp detta nu är för att det cirkulerar ett foto på facebook där ett par ungdomar försöker bränna en Pride-flagga.

Självklart är detta fruktansvärt illa gjort och faktiskt ett hat-brott, MEN....de ser ut att vara väldigt unga.

Det gör det inte okej, men istället för att alla ska bli uthängda på Facebook med foto med allt vad det kan innebära kanske man skulle hanterat situationen annorlunda.

Kanske skulle personen som såg detta kunnat ingripa direkt och tillsammans med andra pratat med ungdomarna, de hade också kunnat filma och polisanmäla det, men inte sprida det.


Jag vill understyka att jag inte tycker beteendet är okej, men tycker man ska vara lite källkritisk och tänka på att om man hjälper till att hänga ut personer kan detta påverka inte bara personen utan dens familj m.fl

Det kan bli ett högt straff och även oskyldiga kan få betala.


Så va lite källkritiska, tänk till en extra gång innan ni länkar och delar om det verkligen är värt det.

Tänk om det var någon du kände på fotot?


Det är inte alltid man vet hela historien bakom fotot....

 


ANNONS
Av Vivi - Tisdag 28 juli 11:15

Trivs du med ditt jobb ?

Om inte kan det ju bero på sysslorna, chefen, medarbetarna. Ja det finns många faktorer och de flesta som inte trivs slutar eller i värsta fall blir sjukskrivna.

Tänk dig att ändå behöva gå dit varje vardag? Tänk om du varje dag blir kränkt, nedvärderad och utfryst?! 


Detta är faktiskt verkligenheten för 60 000 barn och ungdomar, varje dag!

Undersökningar har visat att fortfarande i dagens samhälle blir 7% av alla barn mobbade i skolan. 

Jag skäms över att vi inte har kommit längre.


Jag blev aldrig mobbad som barn, inte i mina ögon iaf, men jag fick dock höra nästan varje dag att jag var ful, jag blev retad, förlöjligad och det hände att en kille ibland försökte gå till angrepp fysiskt.

Det som gjorde att jag ändå mådde relativt bra var mina vänner, bra lärare och en stöttande familj som satte ned foten när det höll på att gå för långt. 

...men visst sätter det spår.

Det tog långt tid för mig att förstå att jag inte var en ful ankunge.

Det tog ännu längre tid för mig att förstå att andra inte har rätt att trycka ned mig, bryta ned mig.

Att mitt värde inte ligger i att göra andra nöjda, ja det jobbar jag fortfarande med.  


Den "fula ankungen",  vid foto i mitten hade jag problemhy,

men det var innan dess jag var retad som mest.
      


Tänk då på alla som inte har ett supportsystem eller som inte vågar berätta....

Det är INTE okej att det är så här, det är inte okej att varje vardag är en otrygghet för så många. Ju mer vi låter detta fortgå i skolorna, ju fler problem kommer vi få i framtiden med trasiga männsikor som behöver vård eller som tar ut sin ilska/besvikelse på samhället.

Satsar vi nu sparar vi för framtiden!!


  


ANNONS
Av Vivi - Lördag 13 juni 12:00

Ni som följt mig och vissa som känner mig vet att detta året har varit tufft för mig.

Jag har inte mått bra alls, kännt mig lättstressad och helt slutkörd.

Jag har gått till psykolog, mycket för att bli en bättre mamma... eller iaf bli mindre stressad. Många dagar har jag inte haft något tålamod alls med Emil och det har ofta slutit med att jag skrikit, gråtit och ibland tom skadat mig själv för att få utlopp för stressen.


Det har kännts otroligt pinsamt, för det har kännts som om jag inte klarade av något som alla andra verkar tycka vara det bästa i världen, att vara mamma. Jag har ju faktiskt inte gått igenom något traumatiskt som gjort att jag hamnat här heller.

... .... eller ja...

Jag HAR ju gått igenom en del senaste åren med familjemedlemar på sjukhus, dödsfall, missfall, katter, jobb m.m och kanske är en del av problemet att jag inte tar det jobbiga när det kommer utan skjuter upp det och sticker huvudet i sanden.

Hursom.....


Jag har nu jobbat i två veckor och känner (konstigt nog) att det ändå är lättare att vara mamma nu än när jag var arbetslös! Jag tror inte man alltid tänker på vad det kan göra för en människa att hamna utanför systemet ... att inte ha dagliga kontakten med studie- eller arbetskamrater. Att inte hittat någon mammagrupp eller liknande att umgås med regelbundet.

Trots att jag är tröttare har jag en ny energi. Visst kan jag fortfarande vara trött, bli irriterad osv, men det är på ett helt annat plan.


Tror flera mammor, speciellt de som faktiskt är arbetslös eller varit mammalediga väldigt länge utan ett bra kontaktnät, eventuellt känner igen sig i detta.

Det är bara inte något man pratat om.


Goa unge, jag värderar vår tid tillsammans mycket mer nu !

 

 

Av Vivi - Söndag 7 juni 19:15

I helgen kommenterade jag denna artikel i Metro som handlade om en tjej som poserar med håriga ben, jäklar vilket liv det blev.

Jag blir lika förvånad varje gång detta ämne tas upp hur vissa människor kan vara så hatiska mot något som är helt naturligt. Det finns många fina kommentarer också, men bland de negativa kommentarerna är det huvudsakligen tre saker som tas upp:


1) Att det är vidrigt och äckligt med kroppbehåring.

Först och främst, som min mamma sa till mig som barn, har du inget snällt att säga håll det för dig själv.

Att ha rätten att tycka som du vill är inte samma sak som att ha rätten att vräka ur sig elaka saker om människor som gör något du inte gillar.

Kan också vara bra att vara medveten om anledningen till att många tycker illa om kroppshår (oftast handlar detta bara om hår på KVINNOR) den är att några "Nissar" bestämde för flera år sedan att något så naturligt som kroppsbehåring som alla människor haft i flera hundra år var opassande. De finns ju dessutom flera företag som tjänar MYCKET pengar på att framställa den perfekta kvinnan med lena rakade ben.

Naturligtvis finns det även mycket riktad reklam angående män också, renrakat ansikte och bröst, men de har ändå lite fler alternativ än oss känns det som....


Inte ben, men mycket talade ändå *fniss*

 


2) Varför ska hon hyllas för att hon visar håriga ben?

I dagens media drunkar vi i bantningstips, dieter, sminktips, tusen åter tusen vägar till vad just DU ska göra för att se bra ut, bli omtyckt, vara lyckad.

Vi behöver lyfta fram människor som går emot allt detta, som faktiskt väljer att stå emot och framförallt vågar gå sin egen väg. Det handlar om att vi behöver lyfta fram det "udda" för att få något vi desperat behöver i skönhetsvärlden.... VARIATION !!!

Och vi behöver faktiskt öppna ögonen när samhället har styrt in oss på att något helt naturligt som hår, rynkor, hängiga bröst, celluliter är något man ska skämmas över !!


3) Jäkla feminister

Så fort det har med kroppsbehåring att göra är det alltid ett par "Nissar" som drar paralleller med feminism. Senast jag kollade upp vad feminism stod för så stod det inget om att man måste vara hårig. Feminism står däremot för att vi ALLA ska få se ut som vi vill och vara de vi är. Vill vi vara naturliga ska vi få vara det utan att behöva skämmas och vill vi raka benen, samma sak.

Jag tror dock även här att man ändå bör vara medveten om att anledningen till att man började raka benen är pågrund av de där "Nissarna" som tjänar pengar och bestämde något fånigt för ett par 10-tals år sedan.


Här har ni några av de mest lysande kommentarerna på konversationen...

   


Till sist vill jag avsluta med att säga :

Jag är en hårig feminist som rakar både ben & bikinilinje... ibland.

Älskar känslan av att krypa ned i nybäddad säng med nyrakade ben,

MEN ... jag hade aldrig börjat raka om inte samhället talat om för mig

att det var något alla gjorde och borde göra för att bli omtyckt.

 Summan av kardemumman är som i många av mina inlägg....

Det är faktiskt funktion före utseende som är viktigt!

     

Av Vivi - Tisdag 28 april 20:22

Idag är jag jäkligt tacksam, tacksam för allt livet gett mig.


Jag är extra tacksam för min underbara familj, hela stora familjen.

Idag är det ett år sedan min pappa opererades för prostata-cancer. Jag gick om kring med skygglappar för ögonen och en knut i magen denna tiden, men vi hade tur. Han är idag näsan friskförklarad, visst .... han har lite besvär efter operationen, men så små att han inte ens ser dem som besvär, han väljer att fokusera på att han nu har ett PSA-prov på 0.03 , cancern försvann med prostatan.

Få era män att ta ett PSA-prov speciellt om de är 40år eller äldre, det är ett vanligt blodprov. Tack vare att min pappa frågade efter det på en vanlig hälsoundersökning så kunde de operera i tid med bra resultat.


Älskade älskade pappi, vad jag är glad att du finns här och är världens finaste pappa som alltid ställer upp, dessutom AVGUDAR Emil sin morfar och jag är så glad över att de får ha en relation tillsamanns.

  

Är också extra tacksam att min make är så stöttande & att vi rider ut stormarna även när vi båda är slitna.

Har träffat på två olika personer idag som ligger i skiljsmässa/ska gå isär.

Allt kan hända i framtiden, man vet faktiskt inte så man ska aldrig döma andra, men jag blir lite extra tacksam över att vi är vi jsut nu och att vi kämpar och försöker ta vara på varandra och skapa tid för varandra nu när det faktiskt är en rätt intensiv period med småbarn och arbetslöshet.


   

Av Vivi - Torsdag 9 april 10:13

Jag har nu varit hos en psykolog 3 gånger.

Den är inte första gången och kanske inte sista gången jag går till en psykolog.

Det är faktiskt något jag tycker alla borde ta chansen att göra någon gång i sitt liv, för det är som att utbilda sig och ämnet är dig själv! Alla borde försöka lära sig mer om sig själva och hur de fungerar, speciellt när det finns situationer man inte fungerar så bra.


Denna gång valde jag att gå dit för att jag inte mått bra, visst ...som småbarnsförälder har man sömnbrist och kort tålamod vissa dagar, men jag har varit otroligt lättstressad vilket har gått ut över både maken och sonen. Jag tror att alla föräldrar höjer rösten ibland, men jag tyckte det blev för ofta och jag lät stressen gå ut över mig själv på ett sådan sätt att jag for väldigt illa. För att skydda familjen skadade jag mig själv och det fungerar inte i längden.


Så .... nu har vi kunnat konstatera att jag har för höga stressnivåer och viss nedstämdhet, men inte alarmerande dåligt.

Jag har kört på lite förmycket utan att tänka efter, eftersom jag ändå gått igenom en del senaste åren och förmodligen inte gett mig själv tid, så har jag bara byggt på detta.

Jag lider av ett STORT "duktiga flickan" komplex och gör saker för andra i första hand och har glömt bort mig själv och vad jag vill. Enda gången jag känner att jag är en bra människa är när jag gör saker för andra.


Känns det igen ?

Jag tror detta är ngt ganska många lider av.

För att förenkla det hela försöker vi vara så perfekta och bra hela tiden att det tröttar ut oss, dessutom försöker vi hinna med allt idag, vi surfar samtidigt som vi kollar på TV och pratar med familjen i soffan, det är en stor källa till stress det med !


Så mitt lilla råd till er idag är den hemläxa som jag har fått...

- Försök göra en sak i taget, koncentrera er på en sak åt gången

-Tänk efter innan ni tar ett beslut:

Är detta något jag KAN göra? Något jag VILL göra ? Något jag BÖR göra ?

EX. Jag KAN baka, jag VILL baka, men med tanke på att jag bara har 1 timme innan jag ska hämta på förskolan BÖR jag baka och riskera stress?



Jag får lära mig av katterna ... de verkar nästan aldrig stressade

 





Av Vivi - Tisdag 31 mars 19:40

Det slog mig igår, när en av mina finaste vänner skickade ett litet uppmuntrande kort från andra sidan oceanen (du är så otroligt omtänksam) hur förbaskat ensam jag faktiskt känner mig. Konstigt nog har jag inte riktigt tänkt på det innan .... saker/livet har bara rullat på.

Jag insåg dock att de senaste 6 veckorna har jag träffat TVÅ vänner ...detta var dessutom samtidigt och jag hade Emil med mig. Förrutom den kontakten är den enda vuxenkontakt jag haft med förskolepersonal när jag hämtar / lämnar, personal i butiker och de intervjuer jag varit på.

Jag har ju inget jobb eller annan aktivitet där jag träffar vuxna....


Det är tur att jag har min familj, er och mina vänner via sociala medier, annars hade jag väl blivit som en av de där pensionärerna som står och pratar med ICA-kassörskan en kvart....

  

Det kan vara ensamt att vara mammaledig,

men det är steget ensammare att vara arbetslös småbarnsmamma....


 


 



Av Vivi - Torsdag 19 mars 20:15

Igår mådde jag skräp på kvällen, hostade en massa, hostan sitter i men har varit ytterpytte bättre idag.

Jag drömmer om att bli frisk nu ....


Det är bra att drömma sig bort, att ha drömmar.

Själv drömmer jag ju om att bli frisk ....

Ha ha , nej lite större är drömmarna, som ett jobb och ett lite större hus.

Sedan finns de ännu större drömmarna om café, egen butik eller att få resa till alla länder man drömmer sig bort till, jag har ju några länder kvar på min bucketlist.


Har dock turen att ha rest en del redan som... (se kategori ------> )

     

     

       


Man sitter ju ändå och hoppas i smyg att den där rätta lottoraden ska trilla in, för i vår familj spelar vi på lotto varje vecka, vi har ett rullande schema på en månad där varje familj har en månad var.

Hade vi vunnit pengar nu hade nog prio ett varit att hitta ett större hus och att resa.


Det är viktigt dock att inte hänga upp sig för mycket på drömmar, iaf inte att bygga upp sin förväntade lycka på dem. Det jag menar är att vissa människor bygger upp hela scenarior i huvudet där de tänker att "om det bara var så här", eller "om jag bara vann pengar", så skulle jag vara lycklig.

Du måste stanna upp och ta till vara på "här och nu" , du måste fånga dagen och våga vara lycklig med det du har, hitta sakerna i vardagen, just nu, som gör dig lycklig.

Låter du lyckan bero på luftslott, så blir du nog inte lycklig ens när dina drömmar slår in, för då drömmer du istället om nästa sak.


Vad drömmer ni om ?

Vad gör er lyckliga i vardagen ?


Lite vardags-lycka för mig

...förlåt .... recept ?

Naturligtvis... det hade jag också velat ha på denna snuskigt goda vardagslycka!

Hör hittar du det !

    



Lite mer om MissVivi


Kontakt:
missvivi@hotmail.se

Veckans tips

BLOGGTRÄFFEN !

      

FACEBOOK

Instagram

30 besvarade frågor

Kategorier

Hitta i bloggen

Bloggisar

Roligheter

Bloggar jag läser

Något jag brinner för...

Stöd frisk och Fri, föreningen mot ätstörningar

SMS

Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.

 

Här har jag varit

För ett år sedan.....

Arkiv

Hitta recept

Matbloggstoppen

Köp en recension

Köp en recension på min blogg på blogvertiser.se

Ragga besökare

Personligt
Besökstoppen

RSS

Besökare

bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se