Det finns ju en uppsjö av olika facebook-grupper, men en favorit är faktiskt de lokala loppis-sidorna!

Jag har inte bara gjort en hel del fynd där utan även sålt lite grejjer, än så länge har jag sålt för iaf 800kr och det mesta är små grejjer. Många bäckar små helt enkelt !

Det är klart det är jobbigt med folk som inte dyker upp ibland eller krånglar, men jag försöker sälja i omgångar så det inte blir så intensivt hela tiden.

Så detta är ngt jag vill tipsa andra om, har man ögonen öppna och efterfrågar saker kan man göra riktiga fynd !

Här är några av mina senaste fynd!

I princip ny pulka - 50kr

Sedan lyckades jag köpa ett paket med leksaksspis, lego och en learning-Puppy från Fischer price

(allt i superfint skick) för sammanlagt 130kr !!!!

Treton stövlarna var nog inget fynd för 100kr, men billigare än rean i vilket fall.

Så ...

Nu ska jag fortsätta baka för familjen kommer i eftermiddag!

Kram på er !!

Okej ... jag är ärligt talat JÄKLIGT nöjd!!

Från en vinlåda jag fått på systembolaget....

Lite färg, bokstavs-stencil och några trästjärnor jag målat....

En förvaring till lilleman !

Två dagar har lilleman nu varit på förskola och det är lite blandande känslor...

Maken är stolt över att han inte slog ned en två-åring som puttade Emil flera gånger (och mamman sa knappt till) och jag är stolt över att jag försöker vara så positiv till allt som har med förskolan att göra.

De har något de kallar föräldrar-aktiv inskolning vilket innebär att vi är med hela tiden, först på fredag ska barnen lämnas ensamma med pedagogerna.

Detta gör att det blir lite som öppna-förskolan och det har både för och nackdelar. Delvis känns det bra då jag kan finnas där för Emil, men sedan hade jag ju gärna sett hur pedagogerna agerade med honom.

Jag tog gårdagen och maken idag, vi delar på det. I morgon tar jag med svärmor... som spion!

Svärmor är en av de mest engagerade förskolelärare jag känner och det hade varit skönt och få ett proffesionellt utlåtande om både skola & pedagoger faktiskt. Det ÄR inte så att jag vill testa eller spionera, men det är en nyöppnad skola och jag känner mig inte helt trygg då vi har fått lite bristfälligt med information, så ...

jag tycker faktiskt jag får ta till lite extra stöd och någon som kan hjälpa mig se vad för saker jag som förälder kan hålla koll på.  

Vad tycker ni ? Är det okej att ta med en "spion" ?

Okej... inser att det kommer vara puttningar, slag och liknande, men jag tycker att antingen föräldrer eller pedagog också ska upplysa barnen om att det inte är okej beteende ! 

Märker verkligen av hur jäkla snäll vår lille Emil är !

På måndag är det dags...

Något jag gort min bästa att undvika tänka på, ngt jag skjutit framför mig .... det är dags för lilleman att börja på förskola.

Jag har varit rätt tuff och haft en, vad jag tycker, helt logisk tanke om hur bra allt kommer gå och hur bra det kommer bli. Jag tror ju det är bra för barn att börja förskola, de blir sociala, lära sig att dela med sig osv osv   MEN ... här om dagen satt vi vid matbordet när den där ångesten jag ignorerat letade sig upp och stora tårar trillade ned för mina kinder när vi pratade om förskolan. När maken blev orolig och undrade vad det var snyftade jag fram ... "men men om jag inte är där... tänk om något fruktansvärt händer och jag inte finns där och får hålla honom i mina armar..."

Jag har fortfarande svårt att skriva detta utan att börja grina .. okej jag sitter och grinar. Jag vet helt logisk att sannolikheten att ngt hemskt händer Emil är väldigt liten, jag vet att massa barn börjar på förskolor hela tiden och jag tror helt ärligt talat att Emil kommer vara en sådan unge som ÄLSKAR att vara på förskolan.

Dock har vi spenderat nästan varje dag ihop sedan han föddes och det ÄR jobbigt att han nu ska vara borta från mig ett par timmar flera dagar i veckan.

Det tycker jag fast jag älskar de dagar jag får några timmar för mig själv, det blir liksom en annan sak när han har ett eget schema och är med människor jag faktiskt inte känner särskilt väl, på ett ställe vi inte känner till då han inte fick plats på vårt första val. Dessutom kan han inte gå ännu (gåvägrar fortfarande) och kan inte äta själv riktigt ... inte med bestick iaf.

Nu kommer han skolas in nästa vecka, men sedan kommer han inte vara iväg mer än 15h i veckan eftersom jag är arbetslös och det lättar min ångest lite. Vi har valt att lägga ut dessa timmar på tre dagar, då det dels blir mer praktiskt för oss och jag tror det också blir bättre för Emil med lite längre dagar (5h) om jag sedan för jobb och han måste gå in på heltid fram tills make kan gå ned i tid.

Jag tror att det kommer gå bra, men lite ångest har jag fortfarande.

Älskade busunge.... ska busa utan mamma <3

Hur gjorde ni ? Kände ni också förskole-ångest?

#förskola #ångest #barn #inskolning #föräldrarskap

Som jag längta efter detta väder! Klart , uppehåll och snö !

Jag hatar slask, men älskar snö och i förrgår kom lite hit,

så igår tog jag med mig Emil ut.

Det var -12 grader, så vi var bara ute i 30 min.

Det var Emils första närkontakt med snö .

Låter nog bilderna tala för sig själva...

Idyll

Fågel & katt.... hmmmmm 

Lilla jag 

...och så finaste ungen i världen

Igår hände det som en en milstolpe i nästan varje barn liv, iaf för föräldrarna.

Emil tog sina första steg !!

Gissa om jag var galet glad och tjoade till maken i köken ... hann han fram frö att se... noup.

Samma sak idag, så än så länge är jag ensamt vittne till detta,

men det dröjer nog inte lång tid innan han är igång och trippar.

Hmmmm....

Vilket också kommer innebära många svettiga timmar för mig och maken.

Ser framför mig hur en lycklig Emil tultar runt med julkulor/telefoner/kontroller och jag och maken springer efter....

#barn #förstasteg

Detta är ett ämne jag funderat på att ta upp länge,

men det är ett väldigt känsligt ämne att skriva om.

Jag var ju med om ett missfall för några år sedan, innan Emil kom och vi blev lite tagna på sängen då det kom strax efter den "säkra" perioden, så jag hade hunnit berätta för alla på jobb osv.  Ni kan läsa mer om det här.

Nu när jag sitter här idag med en son på drygt ett år kan jag berätta om det på ett annat sätt kanske.

Jag kommer aldrig glömma. Aldrig glömma smärtan, både den rent fysiska och den själsliga, aldrig glömma själva missfallet, paniken, känslan av att något bara brast, mina böner, MEN... det gör inte ont längre.

Jag minns , men utan att minnet av missfallet gör ont.

Vi hade dock tur.

När jag vågade försöka igen så tog det ett par månader så kom plusset igen, tiden gick sakta under graviditeten, men det gick framåt. Sakta men säkert släppte oron & rädslan efter för glädjen som ändå hade funnits där sedan jag såg plusset. Jag ser tillbaka på min graviditet som en av de lyckligaste tiden i mitt liv trots att jag faktiskt var så rädd i början och trots tråkigheter vi var med om runt omkring.  

Jag tänkte ofta på barnlöshet under perioden vi började försöka igen.

Jag tror alla har de tankarna om man varit med om ett missfall eller som fått vänta länge på ett plus, "kan vi ens få barn?". Får vår del och för över 90% av alla andra som är med om detta så går det bra sedan. Så om du är där ... försök slappna av om du kan och inte oroa dig för mycket (även om det nästan är omöjligt).

Jag tänker ofta på de som fortfarande kämpar ... de som så längtar efter ett litet eget liv att ta hand om och att det ska kunna gro i dem. Jag har hopp för er om ni så har väntat i en månad eller 100 månader. Det finns så många fina historier där ute om de som kämpat och vunnit.

Jag hoppas och tror att era öppna sår, som folk därute omedvetet stöter till i vardagen med obetänksamma ord, kommer läka tillslut.

Min resa var längre än de flestas, men mycket kortare än mångas

Jag tänker på er och fortsätter hoppas för er skull.

#barn #missfall #barnlöshet

Då var det snart dax....

I tisdags var vi på öppna förskolan (precis vad det låtersom, så är det ett ställe som mammor & barn kan gå till några gånger i veckan för att umgås med andra barn och mammor samtidigt som det finns pedagoger där som håller i sångstunder, fika osv).

Det gick bra och vi ska förhoppningvis till samma eller en annan förskola i morgon.

Emil är ju inte så van vid att träffa andra småbarn, framförallt inte många på en och samma gång och det försöker vi nu vänja honom vid då vi fått plats på dagis (förlåt FÖRSKOLA) den 12:e januari.

Foto från förskolebesök i maj

Vi valde ju att vara hemma båda två trots att jag är arbetslös och vi har faktiskt inte råd att ha Emil hemma 6 månader till tills han är nästan 2 år (det är få som kan det även om båda jobbar). 

Så .... förskola nu den 12:e. 

..... Ärligt talat har jag nog inte riktigt hunnit känna efter riktigt hur det känns. Utåt sätt har jag nog varit rätt så avslappnad med det, men jag känner på mig att jag kommer få en enorm separationsångest när han ska börja i januari. Min lille kille... iväg från oss i flera flera timmar...

Om jag inte får jobb handlar det ju bara om 15h i veckan, men om jag jobbar får han vara där heeeela dagarna fram tills maken kan få godkänt att gå ned i tid från sitt jobb.

Nu har vi dock en intensiv månad framför oss. Emil går ju inte ännu och det har varit skönt om han gjorde det innan han börjar. Samma sak med maten... vi har varit lite lata och matat honom och det är verkligen dags att han får lära sig äta själv och kladda runt som barn egentligen ska. Tredje saken vi jobbar på är då som sagt att interagera med andra barn, dela leksaker osv.

Vi är inte några föräldrar som överdriver åt varken ena eller andra håller känner jag, men vi försöker göra vad som känns bäst för oss och vad vi tror är bäst för vår son.

Har ni erfarenhet av inskolning och hur förberedde ni ert/era barn ?

#barn #förskola #inskolning