Det där med stil ....

Ska man ha en stil ? Har alla en stil ? Har jag en stil?

Jag vet att jag är tjejen som alltid går i kjol eller klänning , aldrig byxor i princip.

Jag är den som oftast har på mig svart, grått eller rosa och nästan alla mina kläder är bekväma ! Sedan tycker jag kanske inte att jag har en utstuderad stil. Jag gillar att blanda gammalt och nytt och köper aldrig ett plagg bara för att det är modernt !

Kjol, tröja och sjal har jag nästan alltid, älskar långa kjolar, klänningar & skor förstås !

Jag vet att jag iaf har haft väldigt många olika stilar .....

När jag var yngre & gick i skolan använde jag mycket ärvda kläder. Ena dagen kom jag i ärvda chinos och lvtröja och nästa dag kort kjol och höga stövlar. När jag blev äldre och gick ut var det mycket små partytoppar, helst rygglösa då det var praktiskt när man dansade sig svettig.

Sedan hade jag en period med mycket kepsar och glada små toppar med söta figurer, köpte mycket kläder i Thailand när jag var där.

Här har jag en favorit skinntopp, min mammas babyblå tröja från 70talet och sista bilden är tagen i Hultsfred.

Rygglös svart favorit, rygglös vit favorit och tillsist absoluta favorittoppen i metall.

Hur känner ni ?

Har ni någon stil nu? Har ni haft någon rolig stil innan ?

Jag går inte ut så ofta längre.

Jag tror jag fick någon slags krog-överdos när jag jobbade i krogvärlden,

men det är klart att jag kan sakna det ibland, speciellt nu när sommaren närmar sig.

Så många dansgolv, så många minnen....

Jag kommer ihåg de sena nätterna när man jobbade och de lika sena nätterna när man var ledig.

Förfest med kompisarna och Cava, sedan direkt ut på stan & många svettiga timmar på dansgolvet.

När jag festade som mest gick jag ut ungefär två gånger i veckan när jag inte jobbade

och jag stod alltid längst upp på scenen eller längst fram på dansgolvet, helst där jag hade så mycket plats som möjligt för det finns inget jag älskar så mycket som att röjja loss på ett dansgolv !

Jag mådde som bäst när jag hade lagom med uppmärksamhet, var lite lagom svettig

och höga poppiga latinorymter i högtalarna, då jäklar!

Det blir sällan samma sak när jag går ut idag,

men det är otroligt roligt att minnas allt scener man stått och dansat på,

alla killar som gett en beundrande blickar

och alla gångar man lyriskt stått och dansat till sin favoritlåt.

Bjuder på några gamla party bilder, väldigt gamla!

Detta var nog 2001 eller 2002 i Porugal, min favorit partytopp!

Sommaren 2003 eller 2002, detta är taget en av de galnaste helgerna i mitt liv !

Detta var också en favorittopp.

Nyårsafton 2003, min snälla mamma gjorde frisyren.

2003 stod jag här och posé:ade i en av mina favorit frisyrer, ser ni att jag har svarta toppar!

Är ni beredda på ännu en tillbakablick, ni har ju redan fått läsa lite om min barndom !

Jag tänkte berätta lite om min tid som barnflicka.

När jag hade gått ut gymnasiet så hade jag bestämt mig för att fly fältet, jag ville bo och uppleva något annat än min hemstad. Det kan däremot vara både svårt och läskigt att flytta hemifrån, att hitta både jobb och lägenhet i en ny stad samtidigt är inte lätt. 

Den självklara lösningen kom när jag såg en annons "barnflicka sökes till familj i Stockholm". Jag sökte, jag åkte upp på intervju och jag segrade, jobbet blev mitt !

Jag jobbade under veckodagarna och även ibland kvällar & helger, bodde i ett fantastiskt hus i Saltsjöbaden där jag hade eget rum med liten kyl och toalett, väldigt lyxigt ! På helgerna brukade jag dock oftast vara hemma hos min dåvarande pojkvän (läs mer om den knasiga historian här).

De två barnen jag tog hand om var underbara, en liten tjej som var 9 månader när jag började och en pojke som var 1½år.

Att bo hos en familj och ta hand om deras barn är en speciell tillvaro, man lever efter deras regler lite oavsett om man gillar det eller inte. Familjen jag bodde hos var trevlig, sedan kanske jag inte alltid höll med om hur de valde att ta hand om och uppfostra sina barn. Jag hade det dock bra, speciellt på sommaren då jag fick följa med dem till deras hus i Frankrike !

Jag har varit väldigt mycket utomlands som barnflicka, men de flesta resor jag gjort gjorde jag inte med familjen jag var barnflicka hos utan deras grannar. Det var nämligen så att jag brukade hjälpa även grannarna med barnpassning ibland och vid ett tillfälle frågade de om jag ville följa med dem och passa barnen när de skulle åka skidor i Schweiz. Efter det så fortsatte de ta med mig på semestrar och ska jag vara helt ärlig så tyckte jag bättre om grannarna än familjen jag faktiskt bodde hos. Vi delade mer grundvärderingar och tankar på hur man tar hand om barn.

Jag hade turen att få åka med till Schweiz, sedan Thailand och till sist Florida, även om man inte är på semester så fick jag ändå lite ledig tid och de tog väl hand om mig. De var underbara föräldrar och jag kommer alltid vara tacksam över allt jag fick se och uppleva till sammans med dem !

I Thailand var vi två veckor , vi bodde femstjärnigt i Phuket där jag hade eget rum och sedan bodde vi på lyxiga Peninsula Hotel i Bankok där jag fick dela rum med barnen, men det gjorde mig ingenting !

De åkte med en annan familj som också hade med sin barnflicka så jag hade sällskap på kvällarna då vi ibland tog oss in till en bar eller för lite shopping !

Phuket

På lyxiga Peninsula i Bankok, ser ni den solbrända snyggingen!

Det var tider det ! 

Jag har bott ca två år i stockholm, jag har bott så centralt man kan i väskkustenspärla

och jag har jobbat kortare perioder utomlands, men det är ändå utanför städerna jag trivs bäst! Här kommer ett inlägg där ni får lära känna mig lite bättre.

(ber om ursäkt för att kvalitén på bilderna inte är så bra)

Jag är uppväxt på  Öland, huvudsakligen på en stor gård på norra Öland.

Jag är uppväxt med att åka skolbuss till och från skolan, kunna cykla ut till havet för att se solnedgången och nakenbada, att gå igenom skogen på våren genom ett hav blåsippor och vitsippor, med att åka flera mil för de gånger man behövde storhandla.

Jag är uppväxt med att mata hönorna på morgonen och plocka färska ägg ur varma reden. Med att gå ut med mat till fåren och akta sig för baggen, kela med katter och mötas av hästars mysiga frustande när man kommer med vatten & hö.

Min första häst hette Springtime, det var en väldigt busig new forest som vi hade på foder i ett år, han var min lilla Mulle och hade vi haft råd hade vi säkert köpt honom.

När Springtime var tvungen att flytta, så flyttade nordsvensken Kina Rina in i vårt stall, hon hade stått på en ridskola i norrland och vantrivdes något fruktansvärt där. När hon kom till oss var hon väldigt mager, men när hon lämnade oss var hon rund och go.   

Kort efter att Kina Rina flyttade in så fick vi ett samtal om ett islandsföl på 9 månader, det skulle skickas i väg till slakt pga en tråkig skilsmässa och så kan man ju inte göra!

Frami fick flytta hem till oss istället och han var nog min favorit. Otroligt busig var han och gav dig gärna ett tjuvnyp om han kom åt, men han kunde också vara otroligt kelen och tillgiven. Han var en mästare på att rymma, otroligt smart och väldigt nyfiken, en gång när hästarna gick i vår trädgård klampade han rätt in i farstun.   

Våra hästar, fr vänster - Springtime, Frami och KinaRina

Trots den idylliska miljö jag växt upp med så har den inte alltid varit rosekskimmrande.

Jag blev retad i skolan och hade ett par killar som var väldigt elaka mot mig. Oftast var det verbalt, men det hände att jag kom hem med blåmärken. Jag hade även en lågstadielärare som favoriserade elever och jag var verkligen inte en av favoriterna. Hon tog gärna tillfället i akt och skyllde saker på mig inför klassen som egentligen inte var mitt fel. Som tur var hade jag endel väldigt fina vänner i klassen.

Jag har även växt upp med en mamma som drev familjehem/behandlingshem och det är en speciell miljö att växa upp i, väldigt givande, men det är klart att det också gör att man på vissa sätt växer upp ganska snabbt.

På det stora hela så tycker jag verkligen att jag haft en helt underbar barndom!

Jag har växt upp med djur, natur och en helt fantastisk familj och bra vänner, det är faktiskt få för unnat och jag är väl medveten om vilket tur jag har haft !

Öland kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta !

Nu var det länge sedan jag skrev något i minnes-kategorin så jag tänkte berätta ett litet resminne för er. Jag stack iväg på en sista minuten till Portugal när jag var runt 21-21år gammal. Med mig hade jag min bästa killkompis och även en studiekamrat som jag faktiskt inte kände så väl.

Det var en riktigt rolig resa med många roliga minnen, detta är ett av dem.

Klockan var redan två på natten och alla pubar höll på att stänga, vi hade varit på ett av diskoteken och spenderat kvällen med att göra det vi var bäst på, dansa & dricka Snowballs.Vi hade stött på de där roliga dansk/svensk/portugiserna på diskoteket och nu vandrade vi omkring på gatorna arm i arm,

vi var inte riktigt redo för sängen ännu. Natten var ju lika ung som vi och full av möjligheter trots att gatorna höll på att tömmas på folk.

Tidigare på kvällen hade vårt lilla gäng diskuterat saker vi aldrig skulle få för oss att göra, saker som:

"Jag skulle aldrig bada med hajar" "Jag skulle aldrig viak ut mig" "JAG SKULLE ALDRIG...." och saken är ju den att man ändå faktiskt kan tänka sig att göra det mesta, för rätt pris! Eller rätt utmaning !   

När vi nu då går  där arm i arm på gatan går vi förbi en stängd kareokebar, varav en av killarna säger att han aaaaldrig skulle kunna tänka sig att sjunga kareoke. Jag som känner mig lite lagom kaxig säger då glatt:

"Vi slår vad! Om du sjunger kareoke ikväll lovar jag att bada näck i hotellpoolen".

Nu höll ju som sagt alla barer på att stänga, det fanns inte en bar som var öppen någonstanns, så självklart tyckte jag att detta var ett tämligen säkert löfte att ge.... jag glömde dock att dessa killarna var svensk/dansk/PORTUGISER!

Killen som aldrig skulle sjunga kareoke ger mig världens största  (och smått elakt) leende och springer glatt fram till en av barerna som håller på att stänga. Han pratar lite snabbt med ägaren och pekar på mig, ägaren skiner upp som en sol och vinkar in oss. Sedan ser jag hur han börjar ta fram och starta upp sin kareoke utrustning ....

Kvällen slutade med att killen antog min utmaning och ett löfte är ju ett löfte. Väl hemma vid hotellet strippade jag av mig vart enda litet plagg och kastade mig i poolen. Jag slapp åtmindstone få pubägaren med personal som publik, det blev bara vårt lilla gäng.

Det jag ändå kommer komma ihåg mest från den kvällen är min bästa kill kompis kommentar:

"För f-n Vivi, kunde du inte gjort det där innan jag kom på att jag var gay"

Ett minne för livet och anledningen till varför jag aldrig (nu mer) slår vad om någonting !

Tänkte berätta om en liten rolig grej jag var med om

för några år sedan, ett roligt minne !

Det var när jag var i Istanbul med min syster och opererade ögonen (läs mer om den resan här).

Vi hade opererats dagen innan och nu var vi på väg ut på en guidad tur i Istanbul. Visst sved det i våra ögon och de var helt illröda (lite vampyrvarning), men vi hade ögondropparna med oss och stora svarta solglasögon på.

Det utlovades ju ett par timmar shopping på marknadsplatsen och det ville vi verkligen inte missa.

Efter en väldigt givande förmiddag med massa kultur släpptes vi alltså lösa på marknadsplatsen, både jag och min syster traskade lungt omkring och kika de, medan vi hörde försäljarnas lockrop:

"-Cheap as in Ullared"

"-Beutiful girls, come here"

Ja ni fattar grejjen...

Sedan är det en försäljare som kommer fram när vi kollar väskor och lutar sig fram och frågar om vi kommer från Sverige, vi nickar och får kommentaren:

"-Swedish girls have the most beutiful eyes in the world, show me yours..."

Fnissande drar jag ned mina solglas och visar honom mian illröda vampyr ögon ... hi hi hi !

Han hoppade verkligen bakåt och hans min var helt obetalbar !!!!

Så kan man skrämma bort en Turkist försäljare !

Så här sexig kan man se ut när man har opererat ögonen och ska sova...

jag bjuder på den.   

Dags för ett minne igen, en fortsättning på detta minnet

och till detta ett soundtrack som verkligen tar mig 8 år tillbaka i tiden ....

”Jag hade gråtit så många tårar för din skull och äntligen hade jag kommit en bit på väg. Känslorna fanns där fortfarande, jag älskade & hatade, men inte lika intensivt. Ärren fanns där, men de gjorde inte lika ont som för ett par veckor sedan.

Det var ju faktiskt jag som gick även om du inte gav mig mycket val.

Sedan kom den dagen då du ringde och sa att du skulle komma hit,

till min stad, min …

Det var här vi först träffades och nu ditt stopp på ”grabbarnas roadtrip” ,

du skulle hit

och du ville träffas

och jag sa ja …

 Du dök upp med dina grabbar och trots att jag inte ville det så kändes det lite som förr. Du låtsades som om inget hänt, som om mina ärr inte fanns,

du förstod inte och när vi sa hejdå försökte du kyssa mig. Jag vände mig bort och dina läppar träffade min kind och de brändes, de snuddade vid något jag så gärna ville glömma.

Dagen efter ringer du, jag är på stan och du vill prata.

Du säger att du saknar mig och ångrar dig. Du ger mig alla de löften jag så önskade att få höra när vi var tillsammans,

du säger att det blir vi på riktigt denna gången,

vi för alltid.

Jag faller, bokstavligen, jag sjunker ned på golvet på ett överbefolkat HM och försöker dölja mina tårar för alla nyfikna blickar.

Det var allt jag ville ha, du var allt… då.

Någonstans i gråten överröstar jag mitt bankande hjärta och jag väljer,

jag väljer mig,

jag sa nej."

Jag tänker alltid på mitt ex när jag hör denna låten 

och undrar vad han gör idag.

Jag kommer dock alltid vara glad över att jag sa nej.

Alla de vägarna jag har gått, hur snåriga de än har varit,

har lett mig hit, till min make, min själsfrände, min kärlek !

Jag tänkte dela med mig av ännu ett litet minne,

denna gånget ett lite pinsamt sådant...

Jag & en väninna hade precis varit på en invigning för en ny friser salong där vår bästa vän börjat jobba. Det hade blivit ett, två.. kanske tre glas champange och vi bestämde oss för att det var en alldeles för trevlig kväll för att bara gå hem och lägga oss, trots att det var kl. 22 en onsdag. Nu var det kanske så att inga trevliga ställen var öppna när vi beslöt oss för att "göra stan", så vi bestämde oss helt enkelt för att återuppliva gamla minnen och bege oss ned till det lokala biljardstället.

Bild: wikipedia

När vi var yngre spelade vi ofta biljard, det är något jag kan sakna. Inte för att jag var så bra på det , men det var ett väldigt socialt och roligt spel som man kunde hålla på med nästan hur länge som helst. Om vi någon gång skaffar oss ett riktigt stort hus hade jag velat ha ett spelrum med ett biljardbord & bar !

Hursom...

Det var mycket folk i biljardhallen och vi beslutade oss för att spela en omgång eller två ...lite lagom runda under fötterna.

Vi orsakade väl en hel del höjda ögonbryn när vi trippade in på våra klackar med partystrassen på, jag minns att jag hade bland annat på mig en väldigt urringad topp. .  .  .  .

Mitt i en match gör jag en riktigt snygg stöt, jag har ett ganska svårt läge och får luta mig lååångt fram över bordet, men sätter bollen rak i hålet. Glatt räcker jag upp handen i luften och skriker "scoooore" och ser att alla killar stirrar på mig med ett glatt leende....

Min vänninna pekar på lite diskret på min topp och jag inser att det inte är min fantastiska stöt det är imponerade av ....

Det var och blir min enda Nipslip genom tiderna! 

Har ni någon gång lyckats visa mer än tänkt i "fel" situation ?