Lite gladare och mindre bitter idag, dock hemma med förkylning och huvudvärk,  orken försvann igår totalt och vaknade upp sliten som jag vet inte vad.

Har iof haft en förkylning på gång och valt att ignorera den mitt i husfix och allt, så det var inte helt oväntat.

Det var dock inte det jag skulle skriva om idag!

Jag fick i förra veckan skriva ett par små rader i söta Natalias blogg , jätteroliga frågor och svaren hittar ni här. En av frågorna var om jag hade velat vara en storbloggare och den fick mig att fundera kring fenomenet storbloggare/kändisbloggare.

Visst hade det varit roligt att ha bloggen som en sido-inkomst och visst hade man fått ett bekräftelse-behov stillat av att ha flera tusen följare / dag, men det är inte därför jag skriver.

Detta är min lilla offentliga dagbok där jag ibland vill få ur mig gnäll och åsikter, jag vill få lite uppmärksamhet och bekräftelse och jag vill kunna hjälpa andra att känna sig mindre ensamma, mindre konstiga genom att dela med mig av allt operfekt i mitt liv samt en del små visdomar jag samlat på mig på mina 35 år.

Jag har dessutom träffat många riktigt härliga människor genom bloggandet och det är det roligaste av allt. De bloggträffar som varit bäst är de mest opretantiösa, de där det inte spelar någon roll om du har 2 läsare eller 5000st. Jag kan ärligt talat störa mig på när det frågas om läsarantal, mest för att jag tycker att träffarna ska handla om människorna bakom bloggen och inte själva bloggen eller företagen kring.

Jag förstår att en del eventbolag vill ha bloggare med många läsare för att då sponsrar större företag goodiebags och annat, men ärligt talat blir det tröttsamt och ofta jäkligt ytligt. Många större bloggar visar bara upp en perfekt yta och blir sällan personliga på riktigt, vilket för mig blir tråkigt och ger fel budskap till alla andra.

"Oh kolla mitt perfekta vita hem och mina perfekta barn i märkeskläder, jag är hemma-mamma med senaste vagnen för 15 000kr som återbrukar makaroner till vaser och gör ekologiska cupcakes utan kaloriet.....

Gah TRÖTTSAMT ingen kan leva så  !!!!

Så nu har jag det sagt!

Jag är fullkomligt nöjd med min lilla lilla blogg, så länge någon där ute tycker den är värd att läsa, ger dig ett skratt, en fundering eller ett gott råd.

Kram på er alla som tittar in från små-bloggerskan !

 

Margita

30 maj 2016 21:27

Åh vad jag känner igen mig själv i detta inlägg. Jag tycker precis som du. Har kommit fram till att jag inte ska anpassa mig för att försöka passa in i nån mall utan fortsätta vara jag. Om det sen innebär att jag inte får så många läsare så är det så. Det finns förresten så många olika slags bloggare därute och jag har på sista tiden fått kontakt med några i min egen ålder och de skriver på ett helt annat sätt än många unga.
Håller också med till fullo när det gäller bloggträffar. De behöver ju inte vara så märkvärdiga. Har märkt att de i min ålder som träffas gör det helt enkelt på "vanligt vis" och det är ju helt underbart. Det är det som är härligt med att blogga, att möjligheten finns att få nya vänner. Jag tycker också det är roligt att skriva och att få förmedla saker och ting och lite som en dagbok blir det också för min del.
Kram till dig

http://nouw.com/sengasammelsurium

 

Sussi

30 maj 2016 21:28

Håller med fullt. Visst är det kul att folk läser, man kanske vill ha någon sorts reaktion men om man är storbloggare eller en småbloggare spelar ingen roll egentligen. Även jag har träffat några av mina bloggvänner vilket var superkul. Synd att ni bor så långt bort. Ni verkar ha jättetrevligt på era bloggträffar. Kram

http://nouw.com/enkelthemma

 

Misstossequeen

30 maj 2016 21:36

Jag håller med dig 😊 jag är med nöjd med min lilla blogg 😃

http://nouw.com/misstossequeen

 

Annica

31 maj 2016 14:00

Jag vill bli större, men främst för att kunna sprida information om det syndrom som jag och min dotter har. :)

http://annicastriss.se

 

Days by Johanna

31 maj 2016 19:44

Är också mycket nöjd med min lilla blogg och och inte visa upp ett perfekt liv. Inget liv är perfekt... vilket är skönt för fy så tråkigt livet vore då.

http://daysbyjohanna.blogspot.se

 

Angelica

31 maj 2016 22:44

WORD!
Jag hållet helt med dig.
Visst hade det varit kul och vara lite större men ändå inte DE krav som kommer med de vill jag INTE behöva ha på mig....
Gillar min lilla dagbok 😍😘

Kramis fina Vivi❤

http://malmberangelica.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....