MissVivis synvinklar

Direktlänk till inlägg 9 juni 2015

Älskade kisse, vilken kämpe du är....

Av Vivi - 9 juni 2015 20:01

Idag har det varit den första riktiga sommardagen... det har varit över 20 grader och sol hela dagen, underbart! Jag har visserligen suttit nedgrävd på ett kontor med näsan i viktiga pärmar och försökt få in rutiner.

Men det är helt okej. Detta jobbet känns så otroligt bra, är såååå glad för det.

Får en massa energi av att jobba faktiskt och tur är väl det för Emil sover otroligt dåligt nu.

I förrgår somnade vi 01.30 och inatt somnade vi tidigt men vaknade typ varannan timme.


Angelique fick dessutom ett EP anfall igår kväll. Lilla älskade kisse.... vilken kämpe du är. Vi ska till veterinären i morgon och prata med henne, vi får se hur det går....

Det är ju EPn

sedan har hon haft tumörer (godartade men ändå)

tassen vi undersökte akut härom kvällen/natten (den är bättre, hon haltar knappt längre )

Men sedan är du ju nu tänderna .... om det visar sig att det är FORL som hennes mamma och det är en omfattande operation som behövs... ja då vet jag inte.


Får mig kommer alltid mina katterna levnadsstandard gå före mina egna behov...

Försöker att inte tänka på det för mycket, då kommer jag bryta ihop.


Vår lilla kämpe....

 

 

 
ANNONS
 
Veiken

Veiken

9 juni 2015 21:21

Det är verkligen jobbigt när barnen eller djuren har det svårt. Hoppas att det gick bra hos veterinären!

http://www.veiken.se

 
MiaMIaMIa

MiaMIaMIa

10 juni 2015 02:47

Är en gift mamma och har två barn och vi bor på landet. Är 44 år.
Ni kommer att få följa mitt liv som att vara annorlunda med diganoser m.m & mitt liv. Jag är född -70, lever med min man och 2 barn, 6 hundar, Hundar är mitt liv, Utan dessa underbara varelser vore inte livet ett liv.
Jag är en person som har svårt att möta ensamheten och inte ha någon att bolla mina tankar med. Jag behöver ha någon som orkar lyssna. Jag har vänner som jag känner jag inte vill tära på mer. De är vana vid mitt glada jag och det känns att jag vill kunna prata med människor som inte har förutfattade meningar och samtidigt kan ge mig perspektiv på mina tankar och funderingar.
Vad jag gör på min fritid!
Jag tycker om att hitta på saker på min fritid som allt från att träna, kolla film, äta något gott, åka någonstans, bara vara, ut i naturen, fiska, vad som helst helt enkelt. Det finns inget jag inte kan tänka mig att göra. Tycker om när det händer något eller inte på rätt sätt.
Om den jag söker!
Jag söker den som är villig att förstå, som har en drivkraft och är ärlig i sina avsikter och som kan värdesätta utbytet av tankar och goda råd. Någon som är rak och intresserad av att ge och ta.
Vad vill jag göra med dig
Det är svårt att säga, beror alldeles på personen i fråga. Ibland är det tillräckligt att prata, ibland att göra något roligt eller intressant. Sådant visar sig efterhand.
Vilken kontakt är jag öppen för IRL - Träffas och umgås, Brevkontakt här på sajten, Chatt, Träffas på tu man hand, Träffas flera och hitta på nåt kul
Etniskt ursprung Europeisk
Önskad relation Vänskap, Endast vänskap, Onlinevän / Chattvän
Läs gärna min blogg:
miamiamia.bloggplatsen.se
Jag söker kvinnliga vänner och jag vill komma i kontakt med alla er som liksom jag också har en Asperger-Diagnos. Din ålder ska vara 40+. Jag själv är en mamma,fru på 44 år år. Bosatt i Småland. Jag älskar hundar, hästar, hantverk, promenad, familjen, utför, träna, djur, segling m.m Så du med en Asperger-diagnos. Skriv gärna! Det skulle göra mig jätteglad!
Mitt liv ! Jahaa, var börjar man. Jag är Mia. Jag är 44 år och sjukskriven. Jag har nyligen fått diagnosen Autism, asperger, utvecklingstörning m.m Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar.
Skämmas över ensamhet ?
Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta.
Men jag vet inte om de reflekterar över att jag aldrig berättar om att jag träffat andra människor. På facebook skriver alla om olika familjeträffar, fester och parmiddagar de varit på. Det gör aldrig jag. Värst är storhelger som midsommar och nyår. Då "ska" man ju gå på olika fester. I bland kan man fira med släkten men det är inte samma sak.
Nyår har jag firat med bara min familj flera gånger. Det är inte lika festligt att bara vara 4. Särskilt efteråt när alla ska berätta hur kul de hade på sin stora fest.
Då skäms jag. Förra nyår åkte vi bort till en större stad och firade på restaurang och så. Nästan bara för att kunna säga "vi åkte bort bara vi i familjen och hade det mysigt". Typ självvald ensamhet. Det är inte lika skamligt.
Varför är det så ?
Finns det fler som skäms ? Det är inget fel på mig. Det är bara omständigheterna som har skapat min ensamhet. Det finns heller inga naturliga mötesplatser längre. Så varför skäms man ? Det är fult att vara ensam eller ?
Ensamhet !
Undrar i bland hur det kunde bli så här. Hur kunde jag bli så ensam. Jag flyttade till en ny stad, gifte mig och fick barn. Har alldrig haft vänner. I den nya staden hittade jag inga vänner. Hur går man vidare ? Man börjar tvivla på sig själv. Vad är det för fel på mig ? Jag är helt normal, hyfsat social, trevlig och ordnat liv. Alla andra är så upptagna. Varför finns det ingen i min stad som passar mig ?
Att veta eller inte vet!
Att veta hur hemskt det än är, är alltid bättre än att leva i ovisshet. I alla fall när man undrar och vill veta. Man skonar ingen genom att undanhålla sanningen och verkligheten.
För att kunna gå vidare måste man få ett avslut, ibland går det inte att få det, då får man skapa sitt eget avslut. Bygga upp en bild som stärker beslutet att ta första steget till ett nytt liv.
Det finns saker man aldrig kommer bort i från, men desto fler man kan lämna bakom sig, desto färre behöver man släpa med sig in i framtiden.
Jag ska städa i min ""ryggsäck"" nu, jag ska tömma den på allt jag inte behöver, kanske behöver några fläckar skuras bort, vissa kanske inte ens går bort. Då får jag täcka över dem, dölja dem. Bara jag vet vad som finns där. Ingen annan.
Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också.
Tankar och känslor !
Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också,
Förbjudna tankar ?
Ibland far tankarna runt så det nästan gör ont i skallen, tankar som bara drar mig neråt. Vad är det för mening? Varför gör det så ont? Varför ska jag när det inte spelar någon roll? Om jag inte vaknar i morgon, om jag inte kommer till jobbet i morgon, om jag inte kommer hem i morgon. Visst skulle jag saknas men mest för att jag skapar ett problem med att inte komma till jobbet, eller ingen betalar hyran. Men sedan då när det obekväma är över och det praktiska är löst? Mina barn! Javisst skulle de bli ledsna visst skulle de sakna mig, men sedan då när gråten och längtan är över? Att leva enbart för sin egen skull är svårt, det är så svårt att det inte går. Glädje, kärlek, behov, samhörighet, gemenskap är ord som vill få dig att vilja, att vilja andas, att vilja vakna, att vilja äta, att vilja sova...att vilja leva. Vad är det då som får mig att göra det jag gör. Att gå upp om morgonen, ta på mig kläderna och gå till jobbet. Vad får mig att le när det passar och att skratta på rätt ställe. Någonstans inom mig finns minnet kvar. Det om hur det var när jag var lycklig, när jag var lycklig och ville leva.
Att acceptera !
Det är nog det svåraste som finns att kunna acceptera att jag är ensam. Jag har levt i ett långt förhållande där vi varit sammansvetsade och gemensamt tagit beslut och hanterat svårigheter men också delat de lyckliga stunderna. Att sedan stå helt ensam med allt är fruktansvärt, man är sårbar, känner sig utlämnad och förvirrad. Jag har delvis vant mig men känslan av att inte längre ha en annan människa vid sin sida som förstod allt man sa och kände inger en känsla av tomhet. Även om jag har vänner och släkt så har de sina egna liv, det är inte alltid lätt att tynga dem. Jag har insett att jag aldrig kan få tillbaka det jag förlorat men optimisten i mig säger att jag kan komma nära.
Hoppas att ni kan hjlpa mig med detta ! Tack i förhand! På återsende !
Det som är lätt med min Asperger
Vara med djur (det ställs liksom inga krav då, det är helt kravlöst)
•Umgås med barn (det är samma sak där, helt kravlöst)
•Prata och umgås med vuxna (Det är lätt det också, fast bara om de känner mig)
Skriva ned mina tankar och funderingar
Skriva på msn
Prata via nätet med jämnåriga (då känner ju inte de mig och har inga förutfattade meningar)
•SMS:a om det är något särskilt (föredrar det framför att ringa. En del tycker om att jag gör det, andra inte)
Det som är svårt med min Asperger
•Ta mig för saker (alltså att göra saker om jag inte blir tillsaggd)
Vara social (Jag funkar bäst för mig själv)
•Inte våga ringa samtal till läkare, sjukvård, färdtjänst bland annat (vågar inte prata med de jag inte känner på telefon)
•Inte kunna prata och umgås med jämnåriga utan att det känns jobbigt
•Inte kunna stänga av ljud (Fokusera i en diskussion om det är fullt med ljud runt omkring)
Prata med de jag inte känner
Titta folk i ögonen
•Åka buss
•Vara på stan länge (ett tag går bra sedan blir jag trött i huvudet)
•Prata över huvudtaget (om det inte är med familjen) Föredrar att skicka sms så långt det går istället för att ringa folk.
•Blir trött om det är mycket ljud omkring mig
Finns säkert fler. Gäller bara att komma på dem.

Snälla ni kom in och läs min blogg om mitt liv vetja!
Att vara annorlunda liv med diagnoser!

DELA OCH SPRID MIN BLOGG VIDARE!
DET SKULLE BETYDAR MYCKER FÖR MIG OM NI GJORDE DETTA FÖR MIN SKULL!
TACK I FÖR HAND!

miamiamia.bloggplatsen.se
mia2@home.se

/ Mia.

http://miamiamia.bloggplatsen.se

 
Annie

Annie

10 juni 2015 08:27

Nä eran fina kisse! vad jobbigt, jobbigt när dem fyrbenta inte mår bra!
Hoppas det går bra och att hon mår bättre snart<3
Förstår dig, man vill ju tänka vad som är bäst för katten.

Vad kul med jobb! Grattis ;)
Vad är det för jobb? :)

Kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Vivi - 17 augusti 2016 09:07

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Av Vivi - 13 augusti 2016 10:15


Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Av Vivi - 9 augusti 2016 09:56


Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Av Vivi - 17 juli 2016 12:00


Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

Av Vivi - 18 juni 2016 16:03


.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....

Lite mer om MissVivi


Kontakt:
missvivi@hotmail.se

Veckans tips

Bloggträff 7 Maj i Skåne !!

   

FACEBOOK

Instagram

30 besvarade frågor

Kategorier

Hitta i bloggen

Bloggisar

Roligheter

Bloggar jag läser

Något jag brinner för...

Stöd frisk och Fri, föreningen mot ätstörningar

SMS

Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.

 

Här har jag varit

För ett år sedan.....

Arkiv

Hitta recept

Matbloggstoppen

Köp en recension

Köp en recension på min blogg på blogvertiser.se

Ragga besökare

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se