Direktlänk till inlägg 2 mars 2015
Ni som har / har haft småbarn vet den där känslan ... när det blir tyst.
Den känslan av att det är lite för tyst .....
Okej först kanske jag ska berätta...
Emil har inte fått äta kakor eller andra sötsaker då vi vill undvika det i det längsta.
Både jag och maken har varit sockerberoende och från början ville vi framförallt få bukt med oss själva och våra vanor, så att inte Emil får samma dåliga vanor vi har haft.
Jag tycket att alla får göra som de själva vill, så vill andra ge sina barn kakor är det helt okej,
vi har bara inte valt att göra så sjäva.
Så ....
Jag hade låtit en fat med chokladkakor jag bakat stå framme för vi skulle ha gäster. Emil har ALDRIG tagit något från bordet, har inte ens trott han nått fram från golvet... men jag hade fel...
Plötsligt blev det så där tyst....
Visste Emil hade gått ut i hallen till skorna, men anade att ngt mer var i görningen
och när jag tittade mot köksbordet var kakorna borta!
Springer fram till hallen och möts av en liten kille som sitter med stoooora ögon och tuggar på en chokladkaka, höll på att knäcka mig av skratt.
Hade sett fram emot att ge honom hans första kaka och se hans min,
men ibland händer saker inte som man tänkt sig ....
Mammas BUSUNGE !
Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.