Jag läste detta inlägg hos min bloggvän Emm. Emms blogg är lösenordskyddad, men hon brukar vara generös med vilka som får läsa, så ni kan maila henne för lösen  emmpe5@hotmail.com

Ibland vill man ju faktiskt inte att alla ska kunna hitta till ens blogg, om man skriver väldigt personligt kaske man t.ex inte vill att alla i släkten eller alla på jobbet läser det.

Så ... nu ska ni få läsa hennes inlägg som faktiskt är ett riktigt bra boktips,
men ändå lite mer än bara ett boktips.... 

Jag håller på att läsa den här boken för andra gången. "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2" är en helt fantastisk bok. Innan jag började läsa den här boken så kände jag mig helt lost i alla tankar om genusfällor och jag kan inte säga att min lärarutbildning spädde på det intresset heller. Jag tycker att den här boken lämpar sig lika bra till föräldern som till vem som helst som är i kontakt med barn i alla åldrar. 

Min grupp barn på jobb är i åldrarna 4-6 år och majoriteten är tyvärr flickor. Vi har tio flickor och tre pojkar och pojkarna lyser med sin frånvaro även i de andra två grupperna. Min kollega som även är chef har många gånger beklagat sig över detta och ursäktat sig med att hon gjort så mycket hon kunnat för att motverka detta men så är det. Just nu är det ett tillskott av föräldrar till flickor som skickar in ansökan till förskolan. För tre år sedan var det ett tillkott av pojkar.

I min grupp är största intresset sedan terminens början FROST, disneys nyaste tillskott där två vackra prinsessor har huvudrollen. Jag får tillägga att detta intresse enbart finns hos flickorna och att de kan sjunga hela soundtracket i filmen på engelska och svenska. De kommer även med väskor, kläder, dockor och smycken, allt från Frost. Vi har en flicka som är ensambarn och som jämt kommer med splitternya saker till förskolan. Hon kräver också att de andra ska se och uppmärksamma både hon själv och de saker hon tar med oss.

Jag och min kollega fick oss en riktig tankeställare när hon en dag frågade; "Jag har smink på mig idag, visst är jag fin?" Och min kollega tittade först på flickan och sen på mig och jag kunde se hur hon verkligen tänkte vad hon skulle svara flickan. Jag fyllde i "Åhh vem har sminkat dig?". Och sen dess har vi verkligen kämpat för att tänka vad vi egentligen säger till barnen. Det är så himla enkelt att hamna i fällan där man bekräftar utseende "Åhh har du en ny tröja idag. Vad fin den är" eller "Vad duktig du är!". Speciellt när det gäller flickor som tidigt kan utveckla duktighetssyndromet och hela tiden måste få bekräftelse.

Visst ska barn uppmärksammas och höjas i den grad som är möjlig men man kan göra det på olika sätt för att inte objektifiera barnet. Att visa intresse för det barnet gör är också att bekräfta. Att se varje barn som kommer till förskolan är också att bekfräfta.

För några månader sedan bestämde vi oss för att ha ett tema om hästar för att vi såg att många barn visade intresse för hästar. Alla flickorna var överlyckliga över detta. Men när temat var slut och vi skulle samla ihop alla tankar som barnen hade lärt sig från vårt temaarbete så visade sig att den som kom ihåg mest av alla var den pojke som till synes verkat mest oberörd av temat och som hade skapat lite kalabalik i stallet när han fick vänta på sin tur att borsta hästen. Han kom ihåg saker som ingen annan hade sagt.

Det var så himla kul att se han lysa upp när han fick berätta. Jag insåg att detta temaarbete hade varit för alla trots att flickorna hade fått stå i rampljuset och skina med sina kunskaper medan våra pojkar hade hamnat lite i skymundan för att de inte uppvisat samma entusiasm. Hemskt egentligen, men otroligt intressant.

Som sagt så har denna bok verkligen ändrat min uppfattning och hur mitt förhållningssätt är till pojkar och flickor. En superbra bok som jag verkligen vill höja till skyarna

//Emm

Om någon annan där ute nu är sugen på att gästblogga hos mig om något ni brinner för

så hör av er, så får vi se vad jag kan göra

 

natalia

19 november 2014 15:12

Läser hennes blogg :D

Jag är intresserad av att gästblogga hos dig om det finns möjlighet för mig :D

http://nattis98.bloggplatsen.se

 

Sojka

19 november 2014 15:40

Inte så nyttigt då bara Vivi! ;)

http://sojka.nu

 

natalia

19 november 2014 16:53

Kul att du är med o tävlar, lycka till! :D

http://nattis98.bloggplatsen.se

 

SofiA

19 november 2014 20:28

Tack snälla för hjärtat å kramen <3 :) Nu går det åt rätt håll i alla fall, om man bara kunde vrida fram klockan en vecka :)

Bra boktips :) Kramis

http://bian.bloggplatsen.se

 

Emm

20 november 2014 12:48

Vad kul! Mitt första gästblogginlägg. :) kram

http://www.emelisian.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....