Blev inspirerad av Den tvetydiga mammans inlägg i Sojkas blogg igår.

Det handlade om depression och hur svårt vi ofta har att prata om detta ämne, samma sak är det ju ofta med ångest. Kanske speciellt som småbarnsförälder.... det är helt okej att vi är trötta, samtidigt ska man ju vara så där härligt lycklig med sin lilla familj.

Jag har haft en del ångest i olika perioder i mitt liv och oftast skämts lite för det då jag tyckt att jag haft det allt för bra i mitt liv för att ha något att ha ångest över.
Samtidigt kan du inte jämföra dig med andra för det finns ALLTID de som har det värre och mår sämre än vad du gör, jo så är det ! Detta är dock egentligen inget som borde påverka dig åt varken det ena eller andra hållet, för det enda som betyder något är hur DU mår och VAD du tänker göra åt det!

Det är viktigt att be om hjälp när man känner att man inte riktigt reder ut det själv.

Jag har gått till psykolog och pratat vid två perioder då jag mådde som sämst och det har varit välbehövligt. Framförallt vill jag rekommendera KBT-terapi som fokuserar mycket på hur du kan hantera dina problem och hjälper dig rent konkret att hitta tankesätt och övningar som kan få dig att må bättre.

Jag ska vara helt ärlig och säga att jag haft en del RIKTIGT jobbiga ångestanfall nu när jag slutat amma, först förstod jag inte vart ifrån den kom. Jag förstod inte varför dessa känslor kom nu och funderade först på om jag kunde fått en försenad förlossningsdepression, men sedan kom jag på att ammningen påverkar hormonerna.

Ibland kan det finnas fysiska orsaker till ångesten som plötsliga och kraftiga hormonförändringar.

Visst har sömnbrist och tandvärk hos lilleman spelat in i allt detta, men jag förstod att det var något mer.  

Jag slutade amma för ca 3 veckor sedan och då var det som värst, men nu mår jag redan mycket bättre. Det kan vara lite lättare att hantera ångesten ibland om man vet varför man har den.

Hoppas dessa tankar känns igen av någon eller kan vara till hjälp, bara fråga om ni undrar något !

 

Linda-Mamma till Alfred

7 augusti 2014 13:11

Ush då men skönt att det är bättre!
Okej men då vet jag,lite trist men vi ses säkerligen framöver;)
Mia med gubbe kommer, det skulle dom göra oavsett och jag har nu avstyrt festen i brist på deltagande. Känner att jag inte orkar fixa & lägga ned energi när folk svarar kanske/ja MEN sedan inte kommer ändå =( orkar inte krysta på folk längre..hehe..åldern tar ut sin rätt antagligen. Har så mycket annat att lägga min energi på;)

http://hummingbird.blogg.se

 

Fia

7 augusti 2014 14:52

Dessa hormoner alltså - det är inte klokt hur mycket de styr det som pågår i huvudet! Skönt att det känns lite mer hanterbart nu när du förstått vad det är som händer, men jobbigt ändå såklart. Hoppas verkligen att du slipper fler attacker framöver! Massa kramar <3

http://emeraldcityreflections.blogspot.com

Vivi

7 augusti 2014 18:45

Puss på dig finaste Fia

 

Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

7 augusti 2014 16:34

Du är så stark vännen. Vad skönt att du känner att den värsta ångesten är på väg bort.

Nej men haha, synd bara att jag inte är på de ställena samtidigt som dig. Hade vart fint att få ge dig en kram♥

http://sessie.se

 

Annie

7 augusti 2014 18:50

Jag håller med dig. Tycker inte heller man ska jämföra sig med andra tex att det finns dem som har det värre ..
Det finns ju Alltid dem som har det värre, är sjukare etc! ..
Det som är verkligt är ju det som är i Ditt liv, och dina känslor är ju det som Du känner :-)Och det har du all rätt att känna!

Jobbigt med ångest. Skönt att det känns bättre i alla fall! :-)

Kram!

http://lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Jenny

10 augusti 2014 18:10

Starkt skrivet!
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver (förutom småbarnsmammagrejen) och även det med hormoner. För ett par månader sedan hade jag jättemycket ångest och grät varje dag, och det var jätteskönt att veta att det var p.g.a hormonerna (du vet) för då var det lättare att ta sig igenom det.

http://jennyelin.bloggplatsen.se

Vivi

10 augusti 2014 20:41

Tack Jenny !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....