Direktlänk till inlägg 26 oktober 2013
Som många andra bloggande mammor (tänk att jag tillhör den kategorin nu ....) så tänkte jag dela med mig om historien om hur Emil kom till världen... födseln alltså, själva skapandet tänker jag minsann hålla för mig själv.
Fredagmorgon började de första värkarna, men de kom oregelbundet och varade inte särskilt länge så vi avvaktade även om maken stannade hemma från jobbet.
Fredagnatt tyckte jag att de hade blivit så pass långa och eftersom det hållit på hela dagen åkte vi in till förlossningen. Tyvärr visade det sig att det inte hade hänt så mycket, så vi åkte hem igen med ett par extra starka alvedon. De gjorde att jag kunde sova nästan en timma iaf.
De ger ut starkare grejjor men eftersom jag får gallstensanfall av morfin eller morfinliknande medeciner så kan jag inte ta dem.
Jag gick hemma hela lördagen, badade, duschade, låg med vetevärmare på ryggen, men vid sextiden på lördagen orkade jag inte mer. Jag var helt slut och kände att jag inte klarade av att vara hemma längre.
När vi denna gång kom in till förlossningen hade jag äntligen börjat öppna mig, så nu var det iaf igång.
De smärtlindringar jag använda mig av var akupunktur, bad (himmelskt skönt faktiskt) och den kära kära lustgasen!
-Akupunkturen hjälpte en liten stund bara, vet inte huruvida jag skulle rekommendera den, men den hjälpte även om den lindringen inte varade länge.
-Badet var kanske inte jättesmärtlindrande, men otroligt avslappnande vilket var himmelskt för mig som var så trött.
Jag rekommenderar starkt att bada !!
-Lustgasen, bästa kompisen! Jag trodde inte jag skulle gilla den så mycket då jag inte ens gillar att vara full och man blir ju lite "full/hög" , men oj vad den är bra och ha när de riktigt starka värkarna sätter igång !!
Vid sex-tiden på morgonen så hade jag stått still ett tag i värkarbetet så då satte de in förstärkande dropp för att få igång krystvärkarna ordentligt. Jag var nämligen så slutkörd vi det laget att vi alla kände att ngt fick hända snart om jag skulle orka. Krystvärkarna satte igång ganska direkt när jag fått droppet och efter lite stress med personalbyte kl 07 (men "min" barnmorska stannade kvar ändå, tack SNÄLLA Anki) och att de hade lite svårt att få fram mätniningar på hur min bäbis mådde under förloppet, så föddes i alla fall vår lilla Emil kl 07.30 !
Min lilla summering:
Jag fick sy några stygn och har haft ont av det, men annars måste jag säga att jag mått förvånansvärt bra efter förlossningen. Alla hemska historier jag hört om allt man kan vara med om efteråt verkar jag ha sluppit, det är som sagt bara det där att jag inte kunnat sitta på en stol på 10 dagar.
Det gjorde galet ont att föda barn precis som alla säger, men också som många säger glömmer man den smärtan så fort du har ditt barn på ditt bröst första gången.
Fram tills dess måste jag dock erkänna att min motivation till att krysta inte var att jag snart skulle få min bäbis utan bara att smärtan snart skulle vara över och jag krystade på bra ---
Jag kan rekommendera smärtlindringarna jag tog och även att försöka gå runt så mycket man orkar och sitta på pilatesboll, då detta hjälper till att skynda på förloppet.
Hoppas någon blivande mamma hittar något matnyttigt här och är det någon som vill fråga något är det bara att fråga på! Att föda ÄR en otroligt intensiv och häftig upplevelse. Det gör förbannat ont och är galet jobbigt, men kroppen är fantastisk på att hantera det !
Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.