MissVivis synvinklar

Direktlänk till inlägg 8 juni 2013

När glädje blev till sorg...

Av Vivi - 8 juni 2013 08:45

Detta inlägget har jag funderat på länge om jag skulle skriva,

men jag väljer att berätta för att det är något man inte pratar så mycket om.

Det är först när du är med om det själv som människor runt omkring dig berättar sina historier.

Det hjälpte mig, jag hoppas min historia hjälper någon annan.


I maj 2012 kom det där lilla extra sträcket på stickan, det kändes overkligt men oj vad glad jag blev.

Först har man lite svårt att förstå att det verkligen är sant, men när dagar blev till veckor insåg man att det var på riktigt, något litet växte i mig och vi skulle bli föräldrar.

I början fick mina föräldrar och närmaste vänner veta, men ju närmare man kom den "säkra" v.12 ju fler fick veta det på jobbet osv. Det är svårt att hålla sådan glädje inom sig för länge.


V.12 kom och gick, jag hade börjat kolla på barnkläder & mammakläder och vi hade tagit bilder på magen sedan v.8

I vecka 13 fick jag plötsligt väldigt ont i ryggen en dag och min mage blev väldigt hård och svullnade. Några kommenterade på jobbet att nu såg jag verkligen gravid ut...

Kvällen kom och smärtan ville inte ge sig, den ökade snarare i styrka och jag började få små blödningar. Jag var förstås fruktansvärt rädd och orolig och pratade med vårduppplysning som sa att allt detta kunde vara normalt, men när jag fick en större blödning åkte jag och maken iväg till akuten.


Väl på sjukhuset fick jag undersökas och det konstaterades att jag fått missfall.

Fostret hade dött några veckor tidigare, men det tog väl ett litet tag innan min kropp reagerade på att jag inte längre var gravid. Var femte graviditet slutar faktiskt i missfall, men de flesta sker innan v.8

Självklart var det förkrossande att gå igenom detta, att förlora en bit av en framtid, ett litet liv, men man tar sig igenom det. Det hjälper att ha fantastiska vänner, familjen och framförallt min underbare make som jag gick igenom detta med, det var ju inte bara jag utan vi som förlorat.


-Det jag dock jag säga om mina erfarenheter är att det inte hjälper att oroa sig, det är inget du kan styra över. Det är inget du gör eller har gjort som orsakar missfallet, det är bara sådant som händer ibland då en graviditet faktiskt är en otroligt komplicerad process.

-Ge dig också tid att faktiskt sörja, det är ett litet liv, en framtid som försvinner och man får vara ledsen trots att man får höra att missfall är vanligt. Ingen kan heller mäta sorg, ingen kan jämför din sorg med någon annans.

-Folk kommer också komma med klumpiga kommentarer, försök stänga dem ute då de flesta ändå menar väl. Hörde så många gånger  "Nu vet du iaf att du kan bli gravid",  det är inget som hjälper då meningen med att bli gravid är att kunna få barn.

-Jag sörjde, men kanske inte så som jag borde, jag bet nog ihop lite mycket och sköt sorgen framför mig som jag är så otroligt br apå att göra. Det är inget som fungerar, den hinner ikapp förr eller senare. I mitt fall kan den fortfarande komma i små omgångar, det är helt okej.


Idag står jag här med en ny babybula.

Jag har självklart varit orolig, speciellt i början av min graviditet och jag har inte riktigt samma galna glädjerus som jag hade första gången, men jag är lycklig.

Vi växer och pyret verkar må bra!

Det har varit ett tufft 1½ år om jag ska vara ärlig, men jag ser fram emot framtiden!


Har ni några frågor är det bara att fråga på, jag lyssnar och jag svarar.

Ville som sagt skriva detta inlägg för att synlig göra något vi inte pratar så mycket om.

Många kramar !!

 











 
ANNONS
 
Ingen bild

SandraH

8 juni 2013 13:49

Så vackert skrivet! Mycket fin blogg har du också <3

Vivi

9 juni 2013 19:50

Tack så hemskt mycket SandraH :)

 
Fia

Fia

8 juni 2013 22:43

Åh Vivivännen, så starkt av dig att skriva detta. Älskar att se alla bilder på dig och bebismagen eftersom jag vet hur tungt och svårt du och T har haft det. Tänk, nästa gång vi ses är den lilla bullen som växer där inne färdigbakad och fin! Som jag längtar... :) Kramar till hela familjen (stora som pyttesmå!)

http://emeraldcityreflections.blogspot.com

 
Ingen bild

http://loveyourlife,bloggplatsen.se

9 juni 2013 20:55

Hej!
Starkt av dig att berätta det.
Och vad glad jag blir för din skull att du nu är gravid igen :)
Jag kan säga att jag var väldigt nojig då mitt graviditets test plussade framförallt de 12 första veckorna måste jag säga.
Nu är jag och min älskling med bebis i vecka 19 och först nu kan jag faktiskt slappna av och fatta att det växer något i mig.
Det blev mer verkligt för både min kille och mig då vi fick se den lilla på ultraljudet!
Hur som helst, hoppas jag att din nuvarande graviditet kommer gå väldigt bra fram tills liten ligger i din famn:)
Och en fråga: vilken vecka är du i nu?

Vivi

10 juni 2013 19:17

HEJ! Hittade inte din blogg, men tusen tack för kommentaren!!
Jag är i v.24 nu och det känns underbart, UL är fantastiskt, nästa steg är de första sparkarna, jag kände nog första i v. 20 så om du inte redan känt ngt kommer det nog snart :)
Önskar dig med lycka till :)
Kram

 
Teskedsmamman

Teskedsmamman

9 juni 2013 21:03

Jag har skrivit om mina två missfall också, det var ett tag sedan, men de två små finns där i hjärtat än..

http://www.teskedsmamma.se/2012/10/nu-tar-vi-det-har-med-missfall-va.html

http://www.teskedsmamma.se

Vivi

10 juni 2013 19:28

Ett otroligt bra inlägg du skrivit, tack snälla för länken !

 
LADY THIRTY

LADY THIRTY

9 juni 2013 21:24

Så fint av dig att du delar med dig av det du/ni har gått igenom.

Jag önskar er all lycka!
kramkram

http://www.ladythirty.blogg.se

 
chris

chris

11 juni 2013 16:41

fina du! Jag kan inte alls sätta mig in hur det är att förlora ett barn sådär, men jag önskar dig och din man alla lycka och att du och ditt barn kommer må bra under gradviteten och efter. Var rädd om dig! kram

http://chriisss.blogg.se

 
Zarah-Lou

Zarah-Lou

13 juni 2013 22:36

Såååå (gravid)vacker alltså! :D

http://finest.se/zarahlou

Vivi

15 juni 2013 09:59

Åhhh tack! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Vivi - 17 augusti 2016 09:07

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Av Vivi - 13 augusti 2016 10:15


Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Av Vivi - 9 augusti 2016 09:56


Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Av Vivi - 17 juli 2016 12:00


Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

Av Vivi - 18 juni 2016 16:03


.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....

Lite mer om MissVivi


Kontakt:
missvivi@hotmail.se

Veckans tips

Bloggträff 7 Maj i Skåne !!

   

FACEBOOK

Instagram

30 besvarade frågor

Kategorier

Hitta i bloggen

Bloggisar

Roligheter

Bloggar jag läser

Något jag brinner för...

Stöd frisk och Fri, föreningen mot ätstörningar

SMS

Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.

 

Här har jag varit

För ett år sedan.....

Arkiv

Hitta recept

Matbloggstoppen

Köp en recension

Köp en recension på min blogg på blogvertiser.se

Ragga besökare

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se