Ett julminne från förr, ifrån mitt älskade Öland !
Snön knarrar lätt under gummistövlarna när jag går mot stallet. Jag går försiktigt så att jag inte ska halka och spilla ut vattnet jag har i de tunga spannarna.
När jag öppnar den tunga porten möts jag av ett mjukt gnäggande, det luktar hö och det luktar häst, en av de bästa dofterna i världen!
Jag kollar till det lilla grötfatet vi har ställt ut till gårdstomten, skeden saknas och visst har någon ätit av gröten! Jag vet nog egentligen att det är någon av katterna som varit framme, men ändå är det en liten del som hoppas och tror att tomten varit framme.
Vår stora nordsvensk buffar mjuk på mig när jag kommer in i hennes box med nytt vatten och jag dröjer kvar en stund.
Snart ska jag in till värmen, till min älskade familj. Vi ska äta en god frukost tillsammans och jag ska få öppna dagens första paket. Vi ska sedan stuva in oss i bilen med alla paket & sängkläder för att köra den långa vägen till mormor & morfar, jag och min syster kommer räkna granar på vägen dit för att se vem som får flest.
Det är julafton idag och trots att jag ser fram emot all god mat, alla presenter och all härlig tid med familj och släkt så är denna stunden den bästa på dagen. Stunden då jag står lutad mot en stor varm hästkropp, virar in mina frusna fngrar i manen och lyssnar på deras långsamma tuggande.
God jul kära vänner !
Teckna rätt
villaförsäkring idag om du inte redan har gjort det! Compricer jämför alltid bland de bästa försäkringarna som finns där ute. Ta hand om dig, din villa och försäkring!
FANTASY DINING
14 december 2012 17:22
Det låter helt fantastiskt mysigt! Jag red när jag var liten till tonåren saknar det rätt ofta! Dina julminnen låter extra mysiga och förstår nästan hur det känns även om jag aldrig hade ett eget stall och häst!
Tack fina för din röst!!
http://www.fantasydining.com
Johanna
14 december 2012 19:15
härligt minne! det där mer räkna julgrannar minns jag, det gjorde vi alltid när vi fira hos farmor och farfar :)
Ja det blir det, men mitt blir väl inte så jätte spännande, jag är ju på väg bort, men skall bli kul ändå och se om det ger något :) kram
http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se
Linda
14 december 2012 20:42
Så fint skrivet. Så mysigt, man kan verkligen föreställa sig hur stunden var just där och då :-)
Klart att Tomten tagit sig en sked och smakat av gröten :-)
Sv: jag tror inte heller att man ska prata högt on sin vikt eller bantning inför barnen. Absolut inte. Jag har bantat i omgångar men aldrig pratat med barnen om det...finns faktiskt inte ngn anledning att göra det, tycker jag...
Kram
http://www.enlitenvra.blogspot.com
Ida
15 december 2012 16:37
Vilket härligt minne! Verkligen ett sånt som etsar sig fast. Jag har liknande minnen från barndomen, speciellt hemma hos min mormor! :)
Förresten, ser att du använder bloggerfy. Skulle du kunna berätta lite för mig hur det funkar? Du kan skicka mig ett mail och du vill (och har tid) på lillapys@hotmail.com.
Kram kram
http://lilla-pys.bloggplatsen.se