Jag blev tipsad om en artikel om Jason Sommerville, den förste öppet homosexuella pokerspelaren och blev lite inspirerad. Jag tänkte ta upp ett ämne som kan vara väldigt känsligt, homosexualitet & att komma ut som homosexuell.
När jag var ungefär 15 år var vi ett gäng på 4-5st som brukade umgås, en av killarna i gänget var homosexuell. Vi visste nog alla om att han var det, men han sa aldrig något om det till oss och det var egentligen aldrig något vi brydde oss om. Först när vi gick i gymnasiet valde han att han komma ut och berätta att han var homosexuell.
Vår stad var inte så stor och plötsligt visste alla vem han var. Tyvärr ledde detta till att han misshandlades ett par gånger av människor som inte kunde acceptera hans läggning och tillslut tröttnade han och flyttade upp till Stockholm där han kunde känna sig mer anonym.
Jag beundrar verkligen de som vågar komma ut och står för sin sexualitet, samtidigt är det ju lite sorgligt att det behövs. Egentligen ska ju inte det spela någon roll vilken kön man har eller vilket kön man dras till, men ofrivilligt verkar många homosexuella identifieras med sin sexuallitet.
När de flesta andra människor beskrivs med utseende, jobb och annat så tror jag homosexuella ofta blir benämnda som: ”Jo Johan i verkstan… ja du vet han som gillar killar”. Ingen på mitt jobb skulle säga ”Jo Vivi i receptionen, hon som gillar killar”.
Det är säkert ännu svårare i en bransch eller yrkesroll där det säkert kan vara rätt hårt klimat och extra mycket fördomar. Jag kan tänka mig att Jason Sommerville och även andra i liknande situationer har fått jobba ganska mycket med sig själva för att orka hantera alla de situationer de kan tänkas hamna i bara för att de är en homosexuella.
Nej i slutändan är vi alla olika, men alla är vi människor. Fördomar handlar bara om rädsla & okunskap och innan man dömer något, vad det än gäller, ska man nog ta sig en snabb till i den där berömda spegeln …
Den berömda spegeln kanske ...
Mia
14 september 2012 09:48
Många är nog rädda och gör saker utifrån den egna rädslan, sen är ju vissa bara helt ointresserade att lära känna människan bakom en stämplad titel såsom homosexuell/trans eller annan (enligt dem) avart. Men syvene och sist är vi alla människor, med känslor, tankar om livet osv.
Tack det är mycket bättre i fötterna, får inflammationen bara lägga sig så ... nu kryper jag inte upp för att gå på toa på morgonen i alla fall ;-) Har försökt sitta mycket på jobbet denna vecka och inte gjort mycket hemma på kvällarna så det lägger sig :-D
Klart jag måste skriva nåt och jag håller mig alltid till sanningen ju ;-D kramar om
http://fredthevov.blogg.se
La mor
14 september 2012 10:20
Min kloka dotter, visst är vi alla berättigade att älska och att älskas oavsett om det är man/kvinna, man/man eller kvinna/kvinna. De människor som inte kan tolerera detta är tyvärr ofta lågutbildade och har med sig en skev människosyn från sin uppväxt.
Kram
Hanna
14 september 2012 12:21
Verkligen tråkigt att folk skall göra så stor grej av det.
Visst normen är att gilla motsatta könet men för det behöver det inte innebära att du på något vis är annorlunda ifall du gillar samma kön. Det är ju inte det som definierar dig som person. Utan det är ju trots allt din personlighet som är det viktiga. Ifall du är intresserad av att skapa en relationen med en person kanske det kan vara intressant att veta den andra personens läggning, men annars så förstår jag inte hetsen.
KRAMAR
http://hannastankar.bloggplatsen.se
Fina Frun
14 september 2012 12:33
Tråkigt att läsa om din vän som råkade illa ut. För mig är det totalt obegripligt att någon ska behöva kränkas pga sexuell läggning, religion, hudfärg, nationalitet...
Man ska inte behöva "komma ut" heller för den delen och behöva berätta och förklara vilken sexuell läggning man har. Varför liksom? "Hej, jag är hetro. Vad är du?" Vem bryr sig...
Men trots att du och jag tycker så, är det ju många som sagt som blir illa behandlade. Sorgligt!
http://finafrun.se
Linda
14 september 2012 13:00
Kan inget annat än instämma med alla andra här...ingen ska behöva bli misshandlad för sin sexuella läggning och trots att vi i Sverige har kommit långt i dessa frågor återstår mycket. Acceptansen har mycket kvar att hämta.
Som du skriver, Vivi är det ju tragiskt att man ska behöva 'komma ut' med sin läggning, vi ska ju bli älskade för den vi är inte för den vi älskar och lever med.
Sv. jo, nog är han lite söt med sin trumpna nya fotomin, Oliver men jag hoppas att han snart lägger av med den och återgår till en glatt leende fotomin istället :-)
Vad fint det låter när du säger att Signe kanske har tagit kattsemester :-) om det så vore. Jag tror det inte, men som sagt kanske hon rätt somd det är står och jamar på fönsterblecket i köket och vill komma in *hoppas*
Vi har nog likadant väder...här är det blåsigt så in i vassen och regn på det. Tror jag stannar inne resten av dagen :-)
Ha en härlig helg (läste hos Johanna att ni ska till Väla imorgon. Väla är aldrig fel :-)...kanske lite fel en lördag då det oftast är hur mkt folk som helst, men det är ju då de flesta är lediga. Ha det jättebra!!)
Kram till dig!
http://www.enlitenvra.blogspot.com
Viktkamp
14 september 2012 20:38
Fint inlägg, Vivi! Jag är mycker för HBTQ-frågor och det ligger mig varmt om hjärtat. Blir så arg när jag hör folk som blir misshandlade för att det vågar vara öppna med sin läggning. Jag har vänner som inte vågar gå hand i hand på stan för att de är rädda och det tycker jag är fruktansvärt. kram
http://viktkamp.webblogg.se
Margita
15 september 2012 14:56
Ens sexuella läggning är ingenting som andra har med att göra. Det är varken farligt, olämpligt eller fel. Så tycker jag!
Jag uppskattar att du tar upp såna här "brännbara" ämnen Vivi! Tack!
http://sengas.bloggplatsen.se