Det var länge sedan jag skrev något i minnes kategorin och med tanke på gårdagens inlägg kom jag och tänka på stormarna vi upplevde på Öland när jag var liten...
Vi sitter och tittar på TV när vi hör den första svaga mullrandet...
Som på ett kommando ställer vi oss alla upp och mamma och pappa börjar gå runt i huset för att dra ut sladdar. Ganska snart börjar det regna kraftigt och de första blixtarna kommer, denna gång blir det ett ordentligt oväder.
Vår familjehemsplacering som bor i brygghuset på vår gård kommer in till oss och vi samlas alla i vardagsrummet där nere. Medans mamma går och tänder upp vedspisen (eftersom strömmen gått som vanligt) så sitter vi andra och räknar... 1001, 1002, ett tusen... *BOM*
Helt plötsligt hörs det kraftiga knallar och pappa kollar ut genom fönstrena för att se om det slagit ned i närheten. Själv sitter jag inkurad under ett stort täcke brevid min syster och en av våra "placeringar". Vi sitter alldeles tysta och fascineras över naturens makt. Helt plötsligt ser vi ett blått sken på ovanvåningen, det slår ut från våra kontaktuttag och pappa tittar försiktig upp på övervåningen för att se till att heltäckningsmattan inte har tagit eld.
Ovädret börjar avlägsna sig och mamma har precis blivit klar med mackor och varm choklad.
Fortfaraned hör vi mullrandet, fortfarande sitter jag inlindad och trygg bland människor jag älskar medans jag smuttar på min varma choklad och tuggar på en ostmacka.
Jag gillar åskan !
Jag har aldrig upplevt sådana oväder som jag upplevde på Öland, de var fantastiska uppvisningar av naturenskrafter, skämmande och fascinerande på samma gång. Men det är främst ovädren då jag satt i soffan jag minst bäst.
Älskade Öland!
Johanna
2 augusti 2012 12:08
härligt, jag minns med alltid när åskan gick hos oss. Och far alltid gick upp när det åskade på natten och lät oss andra sova, eller ja vi låg och mor i dubbelsängen och räknade och hoppade varje gång det smällde och hörde hur det slog ner i ån :) Kommer ihåg jag fråga far varför han alltid gick upp och tog på sig kläderna, då sa han att han skulle sitta i köket för kolla så gatulamporna inte släcktes och jag tyckte ja det är ju bra om de fungerar. Nu sådär 20år efter fråga jag honom igen om det där, då skratta han för jag gått på det, han gick ju upp för om det blixten slog ner kunde han snabbt få ut oss alla, med livet i behåll! Men det kunde han ju inte säga då för då skulle han haft en skräckslagen unge i huset! :)
http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se
Johanna
2 augusti 2012 12:26
har bara läst denna, men förstod det fanns fler i den serien :) Få hålla utkik efter dem :)
Ja, när åker ni på resan? :) Roligare och kunna shoppa lite där, även om det svårt och motstå frestelserna här ibland :)
http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se
F R I D A - djur&natur fotograf
2 augusti 2012 12:31
- en riktigt fin fågel, men det inte vad för fågel det är :( har du koll på fåglar?
JoHaNNa
2 augusti 2012 13:14
jag tycker inte om åska alls. men när jag bodde i schweiz i alperna. då gick det inte att låta bli och tycka om och fascineras av åskvädren :)
bröllop är bara planering än så länge :) men har redan börjat köpa hem lite smått ;) bättre att vara ute i god tid :D bröllopsklänning har jag redan hittat en :D kosta bara lite över 1000 kr :D men först måste jag gå ner i vikt... jag såg ni var på bröllop nyss. såg så härligt ut :D
kul du hunnit läsa ifatt :D men kanske inte var så mkt, inte orkat blogga så mkt under sommaren. spec. inte när blogg.se bara haft en massa problem :(
kramar
http://johannaspratstund.blogg.se
♥Sojka♥
2 augusti 2012 14:03
Jag har också alltid varit fascinerad av åska sen jag var liten! Men desto mer respekt för det med åldern! :)
Kram!
http://www.sojkasframtid.se
Johanna
2 augusti 2012 14:59
Ja jag gick ju på den biten, så det känns lite charmigt :)
Mysigt, och de där omständigheterna blev jag väldigt nyfiken på, berätta mer innan jag spricker ;) kram
http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se
Linda-Mamma till Alfred
2 augusti 2012 17:25
Spännade & vilket barndomsminne & vilken fascinerande syn det måste ha varit!!
Ja så himla synd att du/ni inte kan närvara, men jösses vilken släktträff sen då!!
Jag tror & hoppas vi kommer få en riktigt trevlig stund här på lördag med en del aktiviteter;)Hoppas solen vill vara på vår sida!Kul att du är tillbaka o svarar på kommentarer med, har saknat dig skiiiit mkt!!
http://hummingbird.blogg.se
Maya
2 augusti 2012 17:28
Jag älskar när det åskar men har väldig respekt för det, bor nära havet och det brukar slå där så det brukar aldrig vara någon fara, men ett fåtal tillfälle har det ju hänt att det slagit väldigt nära.
//Maya
http://mayashideout.blogspot.com
Vivi
6 augusti 2012 10:15
Hej Maya! Tack för din kommentar, tyvärr komemr jag inte in på din blogg så jag kan svara dig där :(
Anna
2 augusti 2012 18:30
Vad då REDAN??? Går du i väntans tider? Vad är det jag har missat??? GRATTIS i så fall :=) När???
Jag har också varit dålig på att läsa bloggar i sommar (som du kanske märkt :/)
Har haft fullt upp och oftast har jag mobilbloggat när jag uppdaterat min blogg... Datorn har inte varit välanvänd under sommaren direkt. Fullt upp med jobb, barn och husrenovering!
Hur har din sommar varit?
http://livetmedskorpan.blogg.se
Linda
2 augusti 2012 20:36
Det låter så fint när du beskriver åskminnet från förr...jag tycker inte om sådant oväder men jag har lättare idag för att se ngt vackert i det. När jag var liten var jag bara rädd....
Kram Linda
http://www.enlitenvra.blogspot.com