Jag har bott ca två år i stockholm, jag har bott så centralt man kan i väskkustenspärla

och jag har jobbat kortare perioder utomlands, men det är ändå utanför städerna jag trivs bäst! Här kommer ett inlägg där ni får lära känna mig lite bättre.

(ber om ursäkt för att kvalitén på bilderna inte är så bra)

Jag är uppväxt på  Öland, huvudsakligen på en stor gård på norra Öland.

Jag är uppväxt med att åka skolbuss till och från skolan, kunna cykla ut till havet för att se solnedgången och nakenbada, att gå igenom skogen på våren genom ett hav blåsippor och vitsippor, med att åka flera mil för de gånger man behövde storhandla.

Jag är uppväxt med att mata hönorna på morgonen och plocka färska ägg ur varma reden. Med att gå ut med mat till fåren och akta sig för baggen, kela med katter och mötas av hästars mysiga frustande när man kommer med vatten & hö.

Min första häst hette Springtime, det var en väldigt busig new forest som vi hade på foder i ett år, han var min lilla Mulle och hade vi haft råd hade vi säkert köpt honom.

När Springtime var tvungen att flytta, så flyttade nordsvensken Kina Rina in i vårt stall, hon hade stått på en ridskola i norrland och vantrivdes något fruktansvärt där. När hon kom till oss var hon väldigt mager, men när hon lämnade oss var hon rund och go.   

Kort efter att Kina Rina flyttade in så fick vi ett samtal om ett islandsföl på 9 månader, det skulle skickas i väg till slakt pga en tråkig skilsmässa och så kan man ju inte göra!

Frami fick flytta hem till oss istället och han var nog min favorit. Otroligt busig var han och gav dig gärna ett tjuvnyp om han kom åt, men han kunde också vara otroligt kelen och tillgiven. Han var en mästare på att rymma, otroligt smart och väldigt nyfiken, en gång när hästarna gick i vår trädgård klampade han rätt in i farstun.   

Våra hästar, fr vänster - Springtime, Frami och KinaRina

Trots den idylliska miljö jag växt upp med så har den inte alltid varit rosekskimmrande.

Jag blev retad i skolan och hade ett par killar som var väldigt elaka mot mig. Oftast var det verbalt, men det hände att jag kom hem med blåmärken. Jag hade även en lågstadielärare som favoriserade elever och jag var verkligen inte en av favoriterna. Hon tog gärna tillfället i akt och skyllde saker på mig inför klassen som egentligen inte var mitt fel. Som tur var hade jag endel väldigt fina vänner i klassen.

Jag har även växt upp med en mamma som drev familjehem/behandlingshem och det är en speciell miljö att växa upp i, väldigt givande, men det är klart att det också gör att man på vissa sätt växer upp ganska snabbt.

På det stora hela så tycker jag verkligen att jag haft en helt underbar barndom!

Jag har växt upp med djur, natur och en helt fantastisk familj och bra vänner, det är faktiskt få för unnat och jag är väl medveten om vilket tur jag har haft !

Öland kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta !

 

Hanna

29 april 2012 12:01

Låter som att du haft mestadels en fin barndom! Hästar är ju för mysiga! Dock sorgligt med mobbningen! Bra att du ändå kan se tillbaka på din barndom som en ljus tidpunkt i ditt liv!

Förresten! Tack för att jag har möjlighet att anmäla mig i efterhand till bloggträffen. Jag skall försöka att reda ut allt så snabbt som möjligt, men då jag vill flytta utomlands och det finns en chans att jag kanske flyttar om en vecka eller dylikt så kan jag därför inte ge klara beslut. Men innan fredag så kommer du att få ett klart beslut. Det lovar jag, för innan dess kommer jag veta om jag är i Svea till bloggträffen! Sen är det bara att hoppas att det finns någon plats kvar ifall jag kan vara med :)
Många kramar

http://hannastankar.bloggplatsen.se

 

jessica

29 april 2012 16:18

Låter lite som buller byn... om man tar bort ett par saker... jag är oxå uppväxt på landet men vi hade inga djur själva... det var jättehärligt, men nu bor och trivs jag i stan=))

http://www.lchftrollet.blogg.se

 

Margita

30 april 2012 11:31

Vad roligt att läsa om din uppväxt! Låter härligt i mina öron med djur och natur. Tack förresten Vivi för din fina kommentar tidigare! Du är ett av många stöd för mig! :)

http://sengas.bloggplatsen.se

 

Jenny

5 maj 2012 21:52

Det här inlägget har jag missat!
Så roligt att läsa om din barndom, och att få se så fina bilder. :)

Hoppas att du har en underbar helg!
Kramar!

http://jennyelin.bloggplatsen.se

 

malin-helena

6 maj 2012 10:02

Vilket härligt, fint inlägg. Och så ur söt du är på bilderna! hihi!!
kramar

http://malin-helena.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....