Det där med vänskap...
Det är faktiskt något som känns lika nödvändigt som vatten, luft eller mat.
Utan vänner hade man blivit smått svältfödd känslomässigt.
Jag är så ju passar "gammal" att jag var med om tiden innan Facebook, bloggar, msn, twitter och andra sociala medier på nätet, samtidigt så pass ung att detta började bli populärt redan när jag var tonåring.
Förr hade man ju de flesta av sina nära vänner i skolan, då hade man bra koll på hur alla mådde och vad som hände i sina vänners liv. När man slutade skolan blev det lite sämre, men man försökte ringa och ta fika relativt ofta.
Idag känns det som om alla håller koll via Facebook & liknande.
Om du missar att dina kompisar har blivit gravida, gjort slut med sin sambo osv,
då är det ditt eget fel för att du inte kollat deras status.
Jag tycker detta är lite trist.. okej, MYCKET trist!
Är det bara jag som känner att den där kaffen eller ölen på stan blir allt mer sällsynt?
Visst är FB praktiskt och ni vet ju hur mycket jag uppskattar er bloggisar (jag hoppas ni vet det). Visst tror jag att de som läsar min blogg har bättre koll på min vardag än de som inte gör det, men jag skulle alrig gå ut med en stor nyhet här utan att ha berättat det för min familj och nära vänner.
Hur resonerar ni? Är sociala medier bara till fördel ?
Är det helt okej att dela med sig av stora nyheter
utan att meddela vänner/familj personligen först ?
Zarah-Lou
5 februari 2012 13:55
Jag tycker sociala mediar är AWESOME!
Med tanke på att jag har 200 "vänner" där som jag aaaaaldrig hade haft kontakt med annars. Låg-mellanstadiekompisar, gymnasiekompisar som man ALDRIG hade ringt till, kan jag nu ser mår bra och vad de gör och vilka de själva har kontakt med från klassen - superkul!
Mina närmaste vänner på FB träffar jag ju även IRL och kan fråga saker snabbt, enkelt eller bestämma tid för att ses på FB :)
Familj och vänner pratar jag ju även med IRL och de får alltid veta vad som händer, tom. sånt som inte ens kommer ut på FB ;)
Jag ser det bara positivt! :)
http://blogg.zarah-lou.se
NIklas Persson
5 februari 2012 15:20
Börjat bli bekymrad över ditt kaffeberoende...;-)
Lite väl kramaktiga grepp om koppen!
Dock mycket fina händer och fingrar. :-P
Men du ska nog fundera lite öbver denna räddsla att någon ska ta din kopp!! *ser allvarligt på dig*
http://farbrorn.bloggplatsen.se
Karin
5 februari 2012 18:16
På tal om det...fika!!!! Snart, omgående, alldeles för länge sen.... Torsdag kväll? Är ledig tors och fre nämligen...d kanske kan? Kram vännen!
http://www.ka-os.se
jennie
5 februari 2012 18:46
tänkte faktiskt på något liknande här om dagen, tänk om fb skulle försvinna. och inget nytt kom.. skulle man börja mess och ringa varandra igen då??
Skulle nästan få panik, har ju inte några nr kvar på moben längre..
Kan ju inte va nyttigt!!?
Kul att du vill va med, ser fram emot ditt bidrag!! =)
http://boobee.blogg.se
chris
5 februari 2012 21:58
jag håller verkligen med dig! När man gick i skolan träffade man ofta på sina kompisar i korridoren och pratade då. Nu hörs man typ bara via facebook, folk hör knappt av sig. Visst att många har mindre tid när de jobbar, bor i eget och pluggar på universitet men ja som sagt är ändå ingen ursäkt när man bara får höra allt via internet. Man har börjat tröttna på att höra av sig!
sv: vi bor sex mil ifrån varandra, han jobbar i veckorna och jobbar två skift. 14-21:30 svårt att ses på den veckan och den andra veckan måste han lägga sig tidigt på kvällen eftersom han redan börjar vi 6. Så vi träffas bara på helgerna då det blir enklast, men inte alltid vi hinner ses så mkt eftersom jag tkr det är jätte viktigt att vi gör annat med andra ibland med och inte säger nej till fester tex bara för att vi måste ses.
http://chriisss.blogg.se
fina frun
5 februari 2012 23:45
Jag facebookar inte. Och det är inte heller många av mina vänner som gör det. Kanske just för att man blir lat med den personliga kontakten...
http://finafrun.se
Anna
6 februari 2012 00:18
En intressant fråga som jag reflekterar över ganska ofta.
Själv har jag valt att lämna fb för rätt länge sedan, vilket jag är otroligt nöjd med.
Jag tycker inte fb gav mej någonting överhuvudtaget.
När jag gick med hade jag en tanke om att jag kunde förmedla ngt viktigt, starta diskussioner, få människor att kanske tänka om lr öppna nya tankebarnor, men ack som jag bedrog mej!
Jag hade ganska många vänner som jag reducerade under tidens gång då jag insåg att det faktiskt fanns en anledning att vi redan tappat kontakten en gång tidigare.
Dessutom fick jag vänförfrågningar från vissa jag inte visste vem det var och en del som jag varit på samma förfest på för 20 år sedan och inte sett sedan dess.
Tacka vet jag förr i tiden då man tog cykeln hem till kompisar och ringde på, och hade man otur var denne inte hemma så fick man snällt cykla fem km hem igen för att trampa tillbaka en halvtimme senare:) Visserligen fanns det telefoner men mamma tyckte att vi inte behövde ringa hela tiden utan att vi faktiskt kunde ta cykeln ibland!!:)
Dessutom har jag märkt att många uttrycker sej ganska dumt mot varandra på fejjan vilket man antagligen aldrig skulle göra face to face..
Och likaså att man inte kan "höra" tonläget och ev ironi i det som skrivs så finns det alltid någon som missuppfattar eller blir stött helt i onödan!
Kram på dej och ha en fin vecka!
http://anna-den enda bloggdrottningen
Mia
6 februari 2012 09:22
Har träffat många nya vänner via bloggens värld exempelvis, vissa känns som man känt länge även utan träff irl, sen har jag ju haft turen att också träffa några på riktigt, varav några av dem jag antagligen kommer att ha kontakt med länge länge länge :-D
Sen kan jag tycka att dessa/vissa medier tar alltför mycket tid från det verkliga livet, att man nästan inte hinner med att leva för man ska blogga/twittra/facebooka osv osv. Sen kan det också kännas opersonligt med vissa, att man liksom undrar vad de vill med sina första kommentarer och som sedan inte leder nånstans ;-D Och om det viktiga är att ha flest läsare hellre än att ha en trevlig kontakt med kanske ett fåtal.
Ingenting kommer först ut i ett media vad gäller mig eller min familj, egentligen är det väldigt lite som kommer ut överhuvudtaget ;-D
Har fler saker jag tycker om detta men vill inte trötta ut folk i onödan denna underbara måndag ;-D
Sooooooliga hälsningar från en vacker vinterdag i Stockholm
http://fredthevov.blogg.se
Jenny
6 februari 2012 10:37
Jag håller med dig helt och fullt! Jag skulle aldrig basunera ut en viktig nyhet på FB eller bloggen utan att först prata med familj och vänner.
Sedan har jag varit med om att en gammal bekant berättade för alla på FB att hon var gravid i 18 måndaen, och fick missfall några veckor sedanre. Tänk så fruktansvärt att behöva berätta det för alla sedan. Hu. Näe, eventuell graviditet hade jag nog väntat med att berätta tills ungen nästan var färdiggräddad ;)
http://jennyelin.bloggplatsen.se