Maddo

27 september 2011 12:06

Det där med jämställdhet är intressant. Det finns så många aspekter av det hela. På sista tiden har jag funderat på varför kvinnors yrken oftast bara har "vikariat" medan männen har fasta anställningar, hur kommer det sig att en man kan ringa runt till olika företag (trots att de inte söker personal) och kunna få en fast tjänst men att detta inte går i sk. kvinnodominerade yrken och hur kommer det sig att politikerna, som är de som bestämmer över pengarna för tex. förskola, skola, sjukvård osv... hur kan de bestämma sig för att ge mindre pengar till verksamheterna? Öronmärkta pengar för personal kanske? Hur kommer det sig att det finns beskrivet hur en trupp ska se ut (eftersom du tog militär så fortsätter jag där) men inte hur en arbetsgrupp på förskola, skola, sjukhus ska se ut? Vi klagar hela tiden på yrken med dåligt betalt, att förskolepedagoger och sjukvårdspersonal borde få mer betalt medan de flesta som jag träffat inom yrkesgrupperna inte känner den pressen utan snarare känner en press av att ha så många patienter/stora barngrupper. Kanske är det så att man fokuserar lite olika? Jag är jättenöjd med min lön inom förskola och sjukvård, bara den hamnar över 110 kr/h men jag kan inte tänka mig att jobba på de villkor som finns på vissa ställen. Att själv ha ansvar för 7-8 förskolebarn (1-5 år) eller när de går i skolan så är du ensam lärare på en hel klass, är det konstigt att eleverna inte lär sig? Det är ju 25 barn i en klass!!! På EN lärare?! Jaa, resurs finns. Oftast bara en resurs på en hel skola. Hur många klasser är det? Jo, MINST sex klasser. Oftast finns det 2-3klasser/årskull... Jag förstår att man inte orkar kämpa för lönen, man kämpar redan med sitt uppdrag. Det finns inga yrkesgrupper som har så hög statistik på sjukskrivningar som vård/omsorg och det handlar inte om att man utsätts för smitta, ett immunförsvar byggs upp ganska snabbt. Nej, snarare om utbrändhet och utbrändhetssyndrom (tydligen skillnad). För utöver uppdraget så dras man med sjukskrivningar, brist på vikarier, ökade arbetsuppgifter och att ständigt vara kort om personal. Ibland blir jag så trött på att jag ska orka kämpa för högre lön hellre än arbeta för lön jag klarar mig på. Jag blir ledsen av att veta att jag, som kvinna, inte borde önska att jag får arbeta deltid när jag får barn (vilket jag alltid velat...inte pga. pengar utan pga kvalitetstid med barnen). Min man får väl kämpa lite för att se till att få tid med barnen? Det är inte mitt ansvar att se till att han är med dem. Att tvinga någon till att umgås med barnen tror jag skadar barnen mer än det hjälper. För vem vill vara hemma med en pappa som hellre jobbar? Då skiljer jag mig hellre och har ensam vårdnad, hittar en man som ställer upp på det som jag brinner för. Om jag får barn vill jag självklart att min partner ska vilja ha barn och ta sig tid för barnet/-en. Fast mest av allt vill jag att han ska ha tid för mig så att jag får ork att ta hand om barnen. Positiv energi. Jag har sett så många av mina vänner få barn. Många är arbetslösa när de får barnen och det gör dem ingenting att det är mannen som försörjer dem, de är glada för sin tid med barnen/-et. Självklart vill de jobba men man får överväga vad som är viktigt för en själv, relationen och barnet. Jag strävar självklart för jämställdhet och genus är, som du vet, en fråga som berör mig något otroligt. Men jag har insett att min största påverkan gör jag bäst genom att påverka hur mitt liv levs. I mitt hem är det inte bara Olof som håller i borren, jag får också möjligheten - om jag vill. Olof får också inreda - om han vill. Jag VILL jobba deltid redan nu och Olof säger inte emot, vi får klara det helt enkelt.

Vad vill jag egentligen komma fram till? Jo, att det är så himla sorgligt att vi låter oss styras av pengar. Olof är den som i stort sett försörjer oss två. Och jag, med mitt genushjärta, tycker att det är okej. För jag har inte behövt ändra på vem jag är för att passa in någonstans. Jag vet att möjligheten finns att jag skulle kunna jobba heltid, tjäna mer pengar osv osv. Men Olof är den med dyra fritidsintressen... för mig skulle tid till Tessan, vänner och Olof försvinna om jag jobbade som honom. Medan han inte skulle kunna genomföra sina intressen av bilar, motorcyklar och annat som jag inte förstår mig på om han inte tjänade sina pengar.

Det blir långt och känslosamt men jag insåg just att vi ibland gnäller på ojämnlika saker i ett samhälle där vi tappat vilka vi är och vad vi står för och istället tvingas stå för något som media för fram. Media är ett otroligt verksamt forum. Inte alltid sanningens bästa vän. Jag läste media i ett år, från att vilja vara journalist till att inse att nyheter oftast är skitsnack med mer fokus på tittar-/lässiffror. Och så länge du har en källa är väl allt bra? Det lärde vi oss på min retorikkurs. Det viktiga är inte att ha en pålitlig källa längre, om du har en källa är det bra nog.

Nej, jag ställer mig kritisk. Inte till jämställdheten för den vill jag ha. Jag ställer mig kritisk till hur vi fokuserar på pengar när vi borde fokusera på vad vi vill få ut av livet. Inte vad alla vill få ut, utan vad man själv vill få ut.

Hanna

27 september 2011 12:52

Ja, jag håller med dig. Det känns lite som att jämställdhetsdebatten har avstannat på senaste - som att den inte behövs nu bara för att vi tjejer har rösträtt och inte blir daglig diskriminerade i den utsträckningen att vi mår psykiskt dåligt.
Bra inlägg
Ha det bra!

claraida

27 september 2011 14:16

Du har så rätt!! och jag håller verkligen med dig. Jag är själv feminist och finner din blogg riktigt bra. Intressant läsning :)
Läs gärna min blogg. Ha det bra
// ClaraIda

Mr Galahad

27 september 2011 21:52

Det är väldigt enkelt att hylla LOs undersökning utan att ta reda på hur den är gjort och vad den tagit hänsyn till samtidigt som man dissar exempelvis svenskt näringslivs och Jämos motsvarighet som visade mycket annorlunda siffror.
Någon av dem är ju uppenbarligen felaktig och det torde ligga i allas intresse och i synnerhet de som kallar sig feminister att ta reda på hur det egentligen förhåller sig istället för att blint lita på att det som står i artikeln är 100% sant.

Man kan ju fråga sig om samma individer skulle lita lika blint på samma skribent om hans budskap var det motsatta?

Ett stilla råd är att sluta upp med att låta ideologier styra era argument och istället tar reda på HELA faktabilden innan ni går till attack mot den som lyfter motstående fakta i sina argument.

Jag är man och jag anser att alla ska ha lön efter förmåga och kompetens. Vilket kön denne har är fullständigt ointressant så länge individen har förutsättningarna att klara det den är anställd för. Ta brandman som exempel. Idag är det en fördel att vara kvinna och söka sig dit men det är få kvinnor som klarar de krav som ställs för att få bli brandman. Det finns ingen problematik i detta och det kräver heller inte någon lösning. De som klarar kraven kan få bli brandmän och de som inte gör det, även om merparten av dessa är kvinnor får söka sig någon annanstans. Allt annat vore både djupt orättvist och dessutom en stor säkerhetsrisk.
Trots detta så talas det ofta om att sänka de fysiska kraven för just tjejerna och bara för tjejerna för att på så vis kunna släppa in fler kvinnor i brandmanna eller andra liknande mansdominerade yrket. Skruvat eller vad?
Hur skulle det se ut om vi sänkte kunskapskraven för män och enbart för män för att få in fler killar till lärarhögskolorna?

Positiv särbehandling av ett kön innebär hur man än väljer att vrida och vända på det att det andra könet blir diskriminerat.
Självklart ska samma krav gälla oavsett kön....

Mvh
Mr Galahad

Vivi

28 september 2011 08:16

Du skriver som om du har en förutfattad bild av vad jag står för.
Du verkar själv ha satt en stämpel på vad feminist innebär och jag kan bara be dig att göra vad du däger att jag ska göra, öppna ögonen!
Det jag framhåller är att det FINNS orättvisor, du kan väl ändå inte påstå att det inte finns löneskillander i yrken där kompetensen inte är faktorn ?
Föreskolelärare vs ingengör t.ex du läser nästan lika länge, men jag personligen tycker det är viktigare att forma framtidens ledare än t.ex byggnader.
Jag vet också att det finns fler saker att ta hänsyn till som att privata företag ger mer lön än statliga osv , men det gör det faktiskt inte rätt.
Mvh

Mr Galahad

28 september 2011 12:43

Eftersom jag inte känner dig öht så har jag bara vad du skrivit att utgå ifrån så visst en visst mått av förutfattade meningar färgar givetvis min bild av dina åsikter.
För att förklara lite vart jag står: Jag växte bokstavligen upp med kvinnokampen, min mor var mycket engagerad och jag har spenderat mycket tid på vår stads kvinnojour som mamma var med och startade.
Inte för att hon varit utsatt för någon form av våld eller så utan bara utifrån en rent ideologisk övertygelse. Under större delen av mitt liv var jag vad man kan betrakta som feminist även om jag inte kallade mig det.
Jag trodde på de patriarkala strukturerna, diskrimineringen och nedvärderingen av kvinnan som kön men så för ungefär 10 år sedan hände något som fick mig att helt ändra åsikt i frågan.

Jag blev själv utsatt för en systematiska kränkningar, trakasserier och misshandel av min dåvarande sambo som också är mor till två av mina nu tre barn.
I min värld så var det min uppgift att vara klippan för henne att luta sig på och därför slog det mig aldrig att det hon gjorde var olagligt. Det slog mig först när grannarna slagit larm, polisen ringer på och griper mig misstänkt för misshandel och kvinnofridsbrott.
Till saken hör att det är jag som står med blödande sår och svullet ögonbryn medan hon står helt oskadad.
Den natten fick jag en ny skolning. En skolning som var iskall och skoningslös. Det var givetvis så att jag var ett svin som misshandlade min sambo och dessutom medan mina barn låg i rummet intill och sov. Det spelade ingen roll hur mycket jag förklarade för dem att det var jag som varit offret eller hur jag visade dem mina defensiva skador efter att ha försökt värja mig mot förskäraren hon fått tag i. Som man var jag automatiskt förövaren medan hon automatiskt var offret.

Min världsbild blev upp och ned vänd och jag ramlade ned i av avgrund av tvivel kanske tom depression som det tog nästan ett helt år efter att jag lämnat henne att kravla mig upp ur. Arbetslös eftersom jag tvingades försätta min firma i konkurs så började jag läsa. Kvinnors berättelser om de övergrepp de varit med om, juridiken omkring dessa typer av brott samt mäns berättelser om samma övergrepp. Övergrepp som samhället fortfarande blundar för.

Utifrån denna insikt så lärde jag om, tog reda på fakta och analyserade det jag fann. Döm om min förvåning när feministisk fråga efter fråga visade sig inte stämma eller i vart fall vara gravt överdriven.
Så där står jag idag. Istället för att utgå ifrån att exempelvis genusteorierna är riktiga (Glöm inte att de är i princip omöjliga att leda i bevis) så ifrågasätter jag dem och söker alternativa förklaringsmodeller.
Förklaringar som alltid baseras på fakta eller andra former av bevis för att de är riktiga.

Självklart finns det många olika typer av feminister och man ska egentligen inte döma alla dem efter en och samma kam men om jag vore en individ som tillkännager mig som stödjare av en kontroversiell politisk gren där jag är medveten om att det finns riktigt galna individer så skulle jag för det första vara ytterst tydlig och försiktig med vad jag stöttade inom ideologin och för det andra allvarligt fundera om jag verkligen ska engagera mig tillsammans med dessa individer.
För att åskådliggöra. Om jag är aktiv och engagerad Sverige Demokrat så kan jag inte gärna bli upprörd över att merparten människor utgår ifrån att jag är rasist. Det är trots allt den allmänna ideologiska hållningen inom rörelsen.

Ja det finns orättvisor men jag har faktiskt inte sett något ur fakta perspektiv som säger att dessa orättvisor har att göra med könsdiskriminering av kvinnan att göra.
LOs siffror är helt enkelt inte tillräckligt väl underbyggda för att kunna betraktas som fakta. I synnerhet inte om man jämför dem med andra mer omfattande undersökningar som pekar på mycket små oförklarliga siffror.
Det finns ett ordspråk: "Den som söker skola finna" och jag tror att det är vad som skett med många av den feministiska ideologins frågor. Man har sökt efter orättvisor på olika plan och självklart också funnit dem och därefter målat upp dessa som könsdiskriminerande och därmed bevis för att de har rätt. Problemet är att man missat träden för all skog och helt enkelt inte ser eller väljer att inte se det större perspektivet.
Därmed så blir feminismen som ideologi genast en könsdiskriminerande sådan eftersom man misslyckas med att se verkligheten som den verkligen är till förmån för teoretiska bubblor utan solid grund.
Vilket då drabbar dvs diskriminerar män.

Vore man för riktig jämlikhet så borde man istället se till individerna och dess kompetens istället för att arbeta för positiv särbehandling av kvinnor, dvs diskriminering av män pga kön.
Arbeta för att öka medvetenheten omkring områden där det råder ojämlikhet och peka ut vilka faktorer det KAN bero på och då menar jag ALLA faktorer för att individerna själva ska kunna göra egna val kring vilka väger de vill gå i livet.
exempelvis vägra arbeta halvtid alternativt finna en alternativ lösning för att både kunna vara hemma med barnen och arbeta heltid. Jag har gjort just detta själv genom att arbeta mina 40h på tre dagar så jag kunde vara hemma de övriga 2.

Det var alltså helt kort ;-)

//Mr Galahad