Direktlänk till inlägg 28 juli 2011
Med tanke på boken jag tipsade er om har jag tänkt tillbaka lite , jag vet lite hur det känns att få mattan undanryckt, att falla, att det tar slut utan en riktig förklaring och att känna sig bortbytt.
Det finns ett speciellt minne jag tänker på som jag skrev för dryg två år sedan, något som hände för ca 9 år sedan.
Jag gick på överskottsenergi, jag hade varit uppe hela natten och städat efter avslutningspuben jag varit ansvarig för. Gud vad roligt vi hade haft, men jösses vad mycket det var att städa, det hade tagit hela natten.
Han hade lovat att träffa mig här på perrongen, var någonstanns var han!!!
Tåget går ju när som helst!!!
Jag kände hur adrenalinet pumpade i mina ådror, ni vet hur det är när man gått utan sömn i över ett dygn, man kan verkligen känna vågorna av energi och adrenalin som pumpar. Fan också, jag måste ta detta tåget, i värsta fall får han väl skicka sakerna eller köra ned med dem
Han visste ju vilken tid tåget går. Han visste också att jag var tvungen att jobba sista dagen i stockholm.... sista dagen ....
Jag tog med mig den väska jag hade och min kasse med studentoverallen och gick på tåget, jag ville hem, jag kunde inte vänta längre.
När jag hittat min plats ringer han, det var i sista sekund. Han springer på tåget lämnar av två väskor , tre kassar och ....en korg???
- Jag ville ge dig ngt, lite frukt på resan och en avskedspresent, du får honom,
det var du som ville ha honom mest....
"Honom" var ett gosedjur vi tjafsat om, vi ville båda "ha vårdnaden"...
Det är bråttom, tåget går snart, vi känner både av stressen.
Vi tittar på varandra och det slå till i magen, det är sista gången på länge vi ses, det är sista gången vi ses som par, nästa gång är det bara för att hämta det i lägenheten jag inte får med mig nu ... det som kännts så overkligt blir plötsligt så påtagligt.
Vi, nej JAG gjorde slut för två veckor sedan, vi fortsatte bo ihop de sista veckorna och vårt förhållande har konstigt nog aldrig varit bättre.
Det känns som vi varit så nära, så förälskade igen och nu klipps bandet av så tvärt, så plötsligt....
Mina väskor och kassar ligger spridda på sätena runt omkring , vi ger varandra en snabb kram och ett vemodigt leende, sedan måste han gå av, tåget har nästan börjat rulla...
När tåget börjat gå hör jag en liten röst ...
- Är det din kasse?
Det är kassen med overallen, den skulle han egentligen tagit med och förvarat åt mig. Det är då det brister, då kommer de, tröttheten, smärtan.... isikten och jag får inte fram ngt annat svar än tusen tårar.
Det var den värsta tågresan i mitt liv.
Sommaren efter detta var en sommar full av tårar och försök att dränka minnen, en massa frågor, men aldrig några riktiga svar.
Det var en sommar då jag lärde mig att stå upp för mig själv, jag fick tillslut ett löfte av honom, det löfte man helst av allt vill ha av den man älskar, men min självbevarelsedrift var större än min längtan.
Jag kom på att jag älskade mig själv mer !
Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.