Jag tror inte jag är rädd för så mycket egentligen, kanske är jag naiv, men jag oroar mig inte för världskrig, inbrott, våldtäktsmän osv.

Jag lämna dörren olåst om jag är hemma själv och jag har ofta gått hem själv mitt i natten när jag jobbade på krogen.

Jag oroar mig för framtiden, miljön framförallt, men det är mer än oro än en rädsla.

Det jag faktiskt är rädd för är spindlar, hajar och till viss del dumma människor, när männsikors dumhet (ett exempel är faktiskt Ken Ring) kan leda till att de skadar andra så skrämmer den mig!

Sedan är jag rädd för det nästan alla är rädda för, att det ska hända något med dem jag älskar, min familj, mina vänner eller min make.

Jag har märkt att många av mina vänner delar just skräcken att något ska hända med ens partner. En känsla av att man inte borde få vara så kär och lycklig som man är, man kommer straffas för detta "överskott" av lycka på värsta tänkbara sätt.

Efter att ha varit lyckligt kär i över 5,5 år har den rädslan lagt sig, den finns där och sticker fram sitt fula tryne ibland, men man måste försöka sluta oroa sig för det man kan förlora och njuta av nuet!

Jag vet, jag är så klok, önskar att jag kunde ta och lyssna till mig själv ibland också !   

Vem behöver oroa sig för inbrott när man har två sibiriska tigrar hemma !

 

simplysandy

7 februari 2011 14:44

hehe intressant med denna Erik, jag har precis suttit o skrivit ett inlägg om den typen av människor;)

Shit vilka vackra missar du har :) Dom ser bra gosiga ut:)

Kram på dej o hoppas du är helt återställd snart!

http://www.simplysandy.bloggplatsen.se

 

Jenny

7 februari 2011 14:55

Jag delar absolut den rädslan, måste alltid påminna Johan om att köra försiktigt och vara rädd om sig - man hör så mycket om folk som förlorar sin partner i olyckor och liknande och det gör mig livrädd.

http://jennyelin.bloggplatsen.se

 

Johanna

7 februari 2011 15:39

ken ring har uppenbarligen problem, haha... läste om honom på aftonbladet innan,, lagom störd sådär! :)

http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se

 

Zandra

7 februari 2011 17:42

Det där är min största rädsla också. Men jag håller med, bättre att njuta av det man har än att gå runt och oroa sig för att förlora det. Man kan ju liksom inte stänga in sina nära och kära i ett madrasserat rum. Även om det skulle kännas bra ibland ;)

men du Vivi, har du inte sett mitt inlägg med massa bilder på katterna när de hjälpte mig packa upp min leverans? hade åtminstone förväntat mig ett litet "maaaah!" eller "aaaaw" från dig. Jag och katterna är mycket besvikna. Hekla överväger till och med att inte slicka dig på armarna när du kommer hit.

;-)

http://drak.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....