Något jag har funderat på ett tag är det här med

giftemål och betydelsen av det.

Klart det är ett vackert löfte om att spendera resten av livet ihop som ges inför gud & alla människor,

men vad innebär det mer, speciellt för kvinnor ?

Alla de oskrivna regler och traditioner

som ofta följer per automatik?

Det är ngt som man kan spekulera mycket i ...

Jag ser mig själv som en kvinna som en rätt bra på att balansera tradition med nytänkande. Jag har dock hittat en sida hos mig själv vad det gäller giftemålet som stör mig... och jag VET att flera tjejer tänker samma sak.

Jag har gift mig = jag har lyckats!

Med det menar jag att jag känner det som om jag lyckats med ngt , som om det vore en prestation att vara stolt över.

Det är en känsla som får mig att känna  mig väldigt ofeministisk och som en riktigt "grottmänniska".

Ingen kunde ha en bättre partner än mig och jag är otroligt lycklig med min pojke gift eller inte! Äktenskapet i sig är ingen garanti för lycka! 

Det är de där nedärvda traditionerna och de gamla synsätten på äktenskap som gör sig gällande och jag gillar dem inte !

Ska vi ändå vara gammalmodiga så ska jag vid närmare eftertanke

inte bära vitt *fniss*  

Dagens bilder:

Min pojke har skrivit ett så fitn inlägg, med framförallt så fina foton han har tagit på vår trädgård! Ni kan se en massa fina blommor här!

Dagens uttryck:

Maddo skrev ngt så bra : Det tar tid att njuta !

Dagens snyggaste:

Om ni inte varit inne och kollat ännu så tycker jag ni ska gå in och kolla på den snygga fågelholken som Zandra har gjort ! Mycket stilig !!

Dagens "tävling":

Bubbleroom har en "tävling" , just nu kan man rösta på vilken klänning som blir "dress of the day" på fredag, vilket innebär att den bara kostar 149kr.

Denna fick min röst, mycket för att den är vit & inte är så kort som de andra.

Jag går på solenergi, jag gör verkligen det och visst är det skönt att var långledig som förra veckan, men utan sol har denna helgen bara blivit .... tråkig!

Mysigt med besök från svärmor iof, önskar jag hade haft lite mer energi bara.

Jag är helt utan energi, fruktansvärt uttråkad och väldigt trött på mig själv!

Det är klart att mycket energi har gått åt till begravningen och sorgen efter morfar, jag kan inte förstå att det var mindre än en vecka sedan, det känns som den var för flera veckor sedan....

Samtidigt så kan jag ju faktiskt inte styra över vädret även om jag önskar det, man får ju helt enkelt göra det bästa av situationen. Till att börja med blir det sträng kosthållning nu framöver då jag gått upp , jag är nästan på 72kg igen och det känns som om jag får börja om. Börjar bli liiiite bröllopsstressad!

Ush detta blev ett gnälligt inlägg, gnälligt och tråkigt som tusan!

Men man måste ju få gnälla lite ibland också!

Hej lilla vän, har du hamnat vilse...

Du ser lite ensam ut....

Bäst jag äter upp dig !

Japps...jag är svag....

Kan lugna er med att det inte var den stora

utan den lilla varianten!

Nya tag ... imorgon ?

Busted!!!!

Hahahhaahahaha.....

*fniss* vänner , vad skulle man göra utan dem ....

Ledsen om jag är fördomsfulll, men sådana här "uttalanden"

brukar komma från amerikaner...

see more

Dagens känsla:

Trött trött trött...

Dagens stress:

Nu börjar det faktiskt bli bråttom med en del bröllopsbestyr....

Dagens dåliga samvete:

Jag har slarvat de senaste två veckorna och gått upp istället för ner   

Dagens positiva:

Besök från svärmor i helgen!

Dagens stripp:

*älskar peekaboo*

(Klicka på bilden för att se hela)

Det är skönt att inte ha några planer, att inte göra ngt på en hel dag, inte svara på varken mail eller SMS, låta telefonen vara. Att ta en paus i livet!

Det känner jag att jag gjorde igår, det var väldigt välbehövligt.

Tyvärr fanns inte solen här nere så jag kunde samla energi och kraft från den,

så det blev mys i soffan och filmtittande nästan hela dagen.

Begravningen i onsdags var vacker, jobbig, men vacker och morfar hade tyckt om den. Jag har ändå forfarande lite svårt att förstå.... det är svårt att tänka sig att min starke karismatiska morfar låg i den där kistan, dessutom såg den för kort ut, morfar var väl längre än så ... var han inte?

Det var under sorgliga omständigheter man träffade släkten igen, men det var otroligt härligt att träffa alla samtidigt och speciellt de jag inte träffat på länge.

Det var flera år sedan jag träffade vissa av mina kusiner, så vuxna de hade blivit!

Även om sorgen var så tydlig kunde man också känna kärleken, det känns väldigt bra att vi ska träffas snart igen och denna gång under bättre omständigheter!