Det blir ett minnesinlägg idag ...ett högst personligt sådant!

Ibland har jag haft funderingar på att skriva en liten novell, kanske en liten bok om mina upplevelser denna period, de är så många ungdomar som går igenom samma sak som jag gjorde.

Idag ser jag de positiva bieffekterna av mina deprissioner, dåliga självförtroende m.m de har gjort mig starkare och mer lyhörd.

Det började tidigt, redan på Öland...kanske när var 12-13år. Jag kallade mig de tre F:en , Ful, Fet & Finnig. De fanns många som höll med, det blev en liten ramsa jag kunde höra då och då när jag gick i korridorerna.

När jag var 14 år flyttade vi till Halmstad, jag slapp ramsan, men hyn blev värre med ålder, den var mitt storta komplex. I försök att täcka upp för att mitt ansikte var så fult så fick jag en lättare ätstörning, men väldigt lätt. Jag skulle åtmindstone vara smal och ha en eftertraktad kropp om allt annat såg förjävligt ut.

I gymnasiet började jag ha dagar då jag vägrade gå till skolan, jag stod inte ut med att folk skulle se mig, monstret, och min hemska hy, finnar jag inte kunde gömma under lager av smink. När jag gick i skolan var det med sänkt huvud, jag mötte aldrig någons blick, jag följde barns sätt att tänka:

"ser jag inte dem ser de inte mig".

Det fanns även så mycket annat i mitt privatliv som gjorde att jag gled djupare och djupare ned i en depression. Jag vet att jag inte tyckte att det värsta var de klösande, rivande, nattsvarta djupen av ångest jag hamnade i, det var tomheten efteråt, apatin, bristen på känslor överhuvudtaget, den skrämde mig.

Tillslut tog en förtvivlad mor med mig till en hudläkare han tog en titt på mig och skrev ut de starkaste de hade, Roacutan. (Om det verkligen var värt att äta det antibiotikat i slutändan är en annan historia.)

Hyn blev dock bättre, sakta växte självförtroendet i takt med att finnarna försvann. Jag hade fortfarande problem med depressioner, men det blev iaf bättre.

Det tog flera år för mig att börja möta männsikors blick igen, jag är faktiskt inte riktigt där ännu.

Idag är min hy inte perfekt, men inte i närheten av de stora problem jag har haft. Fortfarande är det den som kan ge mig sämst självförtroende vad det gäller mitt utseende, men jag har distans till mitt utseende på ett bättre sätt nu.

 

ida

18 december 2009 10:46

usch va jobbigt. Är alldeles för många som har det svårt i skolan och mår dåligt :( tur att du kunde få hjälp med att få bort en del av finnarna iaf. Barn kan verkligen vara hesmak mot varandra. hmm vuxna oxå visserligen. Men man kan handskas med det på ett annat sätt när man blir äldre. men det värsta kanske var tankarna du hade om dig själv?! Du är iaf väldigt söt och jag hoppas att du mår bättre med dig själv nu.

angående praliner, så vet jag att jag nått år gjorde nån chokladtryffel där man hade krossade pepparkakor i. de va sjukt gott. mmm. Hoppas du hittar nått bra recept, eller kör på bara. blanda massa gott så blir de säkert gott:)

Härligt att du delar med dig av så personliga tankar. Även om det inte är kul att höra att du mått så dåligt. Så kan de vara skönt att skriva ned och att få uppmuntrande kommentarer. Är ju svårt att sätta sig in i situationer man själv inte varit med om. men du är verkligen söta och din personlighet verkar helt underbar ! :)

http://www.idapersson.se

 

Maddo

18 december 2009 12:13

Oj, det kan man inte tro! Du som verkar ha sån fin hy. Det måste vara riktigt tufft. Jag hade en bekant som också haft problem med finnar och fått hjälp med medicin. Vilken tur att de finns! :) ...och skönt att det är bättre! :)

Ja, jag kanske uttryckte det dåligt men dag två brukar vara värst är det jag menade :) Men eftersom jag tränade dagen efter så försvann stora delar av min träningsvärk. :) Men jag får träningsvärdk...

Kramar

http://blogg.dreammaddo.se

 

Zandra

18 december 2009 12:35

Det är så fint att du delar med dig av så personliga minnen! Det är så mycket jag skulle vilja skriva men jag vet inte vart jag ska börja.
Du är duktig!

Ja jag läste ikapp din blogg igår, därav alla kommentarer på en gång ^^

Rymdforskning är verkligen otroligt spännande! Jag förlorade mig helt i det ett tag på Island. Spenderade många timmar att läsa om det :P Då hade de också hittat nån planet som var jordlik, men tror den var mindre än jorden och nåt krux med den var det som gjorde att det troligen inte fanns liv där.

http://drak.bloggagratis.se

 

Sussi

18 december 2009 19:30

Tänk vad huden kan göra. Jag hade inte problem med huden när jag var yngre men har lite nu. Runt hakan!! Känner igen det där med att man helst inte vill att nån ska titta på en..
Vad bra att din mamma tog dig till en hudläkare. Oftast finns det saker man kan göra åt problem som såna bara det att man inte vet om det då!

Kramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....