Maddo

11 december 2009 15:29

Usch och fy för anorexia! Jag hoppas din vän blir bättre snart! Har vännen proffesionell hjälp? KRAAMAR

Maddo

11 december 2009 15:55

Jag förstår att du tar på dig skuld men det är inte ditt fel! Även om mina ord inte tar bort din känsla så hoppas jag att det lyfter fram den där rösten innom dig som säger att du vet att det inte är ditt fel.

Du har lyssnat på henne och litat på henne, det är väl en sann vän? Sen har hennes sjukdom talat åt henne och det är inte lätt att genomskåda. En ätstörning är expert på att ljuga!

Kramar i massor och jag vet att du och din vän kommer klara detta! Ni får ligga på kommunen. Kram kram kraaam!!

Malin

11 december 2009 15:57

Hoppas verkligen att din vän blir mycket bättre!

Jag förstår hur du känner, men varför är du arg på dig själv? var inte det! Det blir inte bättre när du är arg på dig själv, för då blir du bara änu oroligare, och räddare. Tro mig :) Jag vill verkligen att din vän blir bättre så fort som möjligt!

kurrelina

11 december 2009 16:18

Jag har en +dotter som haft anorexia/bullemi och det höll på att gå riktigt illa, idag är hon mamma men jag tror att det hon gjorde kroppen för många år sedan aldrig går över riktig.
ha en fin helg

Fisan

11 december 2009 16:30

Det finns mycket man kan säga om ätstörningar och anorexia, det finns mycket man kan säg om skruvade biler av hur en kropp ska se ut.
Men jag blir bara så trött och urlakad.
Vet att du har mitt stöd och jag hoppas du kan finna styrka någonstans att finnas där för din vän. Men glöm inte att det faktiskt är ok för dig att inte orka varje dag.
Du är inte en dålig vän, eller människa för att du behöver paus från en situation du inte själv har orsakat!

Tack för komplimangen förresten :) jag tycker det är väldigt skönt att vara lite mörkare i håret igen. Det känns som jag :)

Hysteriskt elakt av vännen att gå och bli sjuk. Det får väl bli film i soffan för min del i stället :)

vad det gäller julklapp så valde jag Mp3:n, insåg att jag skulle tycka det var roligast att få den :) Eva sa annars att hon beställt fleecen en gång och hon var väldigt nöjd. Chokladen är inte mycket att hurra för dock :/

Nu ska jag ha helg!

Glad lucia!
Kram!

Ida

11 december 2009 16:30

Usch då. Hoppas hon kan få hjälp. Det är verkligen en hemsk sjukdom. "underbar" låt. Silverchair var en av favoriterna när ja va yngre. Länge sen ja lyssna på dem nu. Borde ja gör. Ursäkta svammlet. Försök bara vara som du är mot henne är nog de hon behöver nu. Även om de är svårt att inte bli annorlunda. Hoppas hon får stöd och insikt. Krama

malin-heléna

11 december 2009 17:59

Du vet ju att jag faktiskt kan säga att jag vet hur det är.
I alla fall att ha sjukdommen.. Inte hur det är att vara bredvid och se. Jag antar att det är mycket jobbigare dock. :/

Vet inte hur mycket jag ska skriva på din blogg om det. Jag gör såhär, jag skickar ett mail till dig istället för jag vet hur det är att handskas med och förstår att du inte vill att alla ska se och läsa om allt liksom...

Massa Kramar.

Sussi

11 december 2009 19:41

Men vad trist att det blev så. Dagen som började så bra :-(
Anorexia är ett allvarligt problem. Nu har jag tur att jag inte har några närstående vänner som har problem med det. Usch så tråkigt. Hoppas det går bra för din vän. Allt sitter i huvudet..

Synd att det blev en ännu värre krog som kom..

Kramisar

Zandra

11 december 2009 19:51

Känner inte av något i nacken längre :) Så det var inte så farligt. Tackar så mycket för omtanken! du är så gullig!

Nu ska jag slänga ner det sista i väskorna. Sen bär det av på roadtrip! :D
See you on the other side!

KRAM!