Igår fick jag en sådan där uppenbarelse, en insikt och även om det är väldigt personligt så tänkte jag faktiskt dela med mig av den...

Jag är ju inte nöjd med mig kropp, det är det ju få personer som är , men som jag skrivit förrut så tycker jag ändå mer om denna kroppen än den jag hade innan jag träffade Thomas.

Före

Efter

Varför har jag frågat mig, för visst kollar jag på den första bilden och tyckte jag var riktigt snygg, okej liite benig men snygg. Visst kan jag ibland önska att jag kunde låna den kroppen ibland.

Jag har kommit på att det är först nu jag blivit vän med min kropp, nu är min kropp verkligen min.

När jag var yngre och singel så trivdes jag inte med min kropp av flera orsaker, men en av dem var att det var den killar ville ha , inte mig. Om jag träffade en kille så hände det ofta att de tröttnade efter ett tag, min slutsats var att de gillade kroppen , men när de upptäckte min personlighet flydde de.

Jag var inte så korkad och lättsam som de först trodde att den där partyblondinen var, det fanns ngt bakom ytan.

Naturligtvis tyckte jag aldrig att jag var särskilt snygg egentligen, i fullmundering när vi skulle gå ut så gick det an, men osminkad hemma, naken och avskalad, avskydde jag ofta mitt utseende.

Det var en hat/kärleksrelation där jag använda min kropp för att få uppmärksamhet, men avskydde den för att det var den som fick uppmärksamheten och inte jag.

Ofta stängde jag av mig själv, lät killarna få vad de ville ha för det var ju bara sex som de var ute efter iaf. Jag inser idag hur självdestruktivt det beteendet var för mig.

Nu tycker jag alltså mer om min kropp för att jag insett att HELA jag är värd att älskas, mycket tack vare min underbare pojke, men även på egen hand. Jag har en annan syn på mig själv och mitt utseende idag och jag har slutat låta min kropp ta så mycket plats (okej inte BOKSTAVLIGEN då för nu tar den ju större plats än förr *fniss*).

Nu vill jag bara vara sund och vältränad för mitt eget måendes skull, självklart vill jag ha en snygg kropp, men snygg är relativt och det är inget måste längre i min värld!

Jag hoppas de finns de där ute som lär sig den läxan fortare än vad jag gjorde

och blir vän med sin kropp!

 

Saralingon

10 november 2009 11:06

bra skrivet!!

http://blogg.nwt.se/saralingon

 

Maddo

10 november 2009 11:24

Oh, vilken härlig insikt! Gött!! Tummen upp!!


På tal om din kommentar så: Nej nej jag tog inte illa vid! =) Kramar

http://blogg.dreammaddo.se

 

ida

10 november 2009 11:28

Angående gekås så blir de nog en tripp för mig i dec. men får se va där rätt nyligen.

håller med föregående. bra skrivet. är verkligen inet lätt att trivas fullt ut med sin kropp. ja va väldigt smal tidigare, vilket jag saknar allt som oftast. men är betydligt finare med former. bara de är visa former är för breda nu. hua. Får ja bara till en plattare mage så är ja nöjd. så känns de nu iaf. men när man väl får de så är det väl inte tillräckligt. Inte lätt inte.

http://www.idapersson.se

 

Sussi

10 november 2009 20:20

När man har en så bra partner som både du och jag har.. Som accepterar och tycker om en som man är! Även om det innebär flera kilo tyngre än när man träffades så lär man sig nog förr eller senare att acceptera och tycka om sin egen kropp till slut med..
Eller jag hoppas det i alla fall..

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

Zandra

10 november 2009 21:55

Åh vad fint skrivet! Avskalat och ärligt!
Jag tror det har lite med åldern att göra också. Jag har också blivit vän med min kropp först på senare dar. Trots att där tillkommit lite lovehandles ;)
Men jag känner verkligen igen det du skrivet om att nu är din kropp verkligen din. Så känner jag också.

http://isdrommar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....