Jag har gett er lite semsterminnen tidigare, ett från Dominikanska och ett i från London.

Denna gången får ni följa med till Schweiz, det är en av de första resorna jag gör ensam, jag åker dit för att jobba som barnflicka. Jag känner familjen sedan innan då jag hjälp till att passa deras barn lite då och då, det är en underbar familj och vi kommer senare göra fler resor tillsammans...

Jag var framme i ett vitt gnistrande landskap och skidorten var precis som på film. En massa folk i hippa vinterkläder och goggels strosade på gatorna och letade efter det "rätta ölhaket".

Barnen var underbara och föräldrarna mycket bättre än de jag jobbade permanent som barnflicka hos, Schweiz var fantastiskt! Vi hade en enorm utsikt från balkongen över vita fjäll och massiga berg, en damm låg runt hörnet där ankor och fiskar samsades om utrymmet.

Redan andra dagen blev jag dålig, jag fick förmodligen någon form av matförgiftning, vet inte vad det var men efter den gången kan jag inte äta ngt som har kombinationen vitchoklad och kokos.

Som tur var blev det inte långvarigt, med lite envishet var jag på benen igen efter 24 timmar.

"Semestern" flöt på efter det, på min lediga tid försökte jag åka lite snowboard, tyvärr slutade det med en lätt stukad vrist och det finns få personer som kan vara så jäkliga som fransmän/schweizare när man behöver hjälp att ta sig ned för en skidbacke *mutter*. Vet inte hur många jag bad om hjälp som bara åkte förbi ....

Efter detta åkte jag inte mer snowboard, trots att pappa Johan var så gullig och sa:

"- men om vi ordnar en riktigt snygg instruktör åt dig ? "

Pärlan (om man nu kan kalla det så) denna semestern var ändå hemresan.

De skjutsade mig till tåget som jag skulle ta till Geneve, vi åkte i god tid. Det fanns et ställe där jag skulle byta tåg, pga av förseningar blev detta otroligt stressigt. Med stor packning (hade ju bl.a en snowboard med mig) sprang jag från tåget in på stationen för att köpa biljett till nästa tåg, när jag står och köper biljetten ropar det ut avgång för det tåget jag ska med, jag stuvar runt på packningen för att få fram pengar, ned med mobilen i fickan och sedan sprang jag allt jag kunde .... och jag hann med.

Väl på tåget puster jag ut, mobilen i fickan och biljetten i hand och ... och ... vart tog plånboken vägen ...det låg i min Quiksilverkasse, den som innehöll... PASS OCH FLYGBILJETTER!!!!

Jag sitter alltså 21 år gammal på ett tåg till Geneve utan varken pass, ID, pengar eller flygbiljetter, de står så fint ngn stanns vid biljettkassan.

Jag gör som de flesta skulle gjort...jag ringer mamma!

Dålig idé inser jag i efterhand eftersom jag gav HENNE min panik istället :)

Jag lyckas få tag i konduktören som naturligtvis inte kan ett ord engelska, han ringer upp en kollega som kan LITE engelska och med gemensamma krafter förstår hon mitt dilemma. Jag har sådan tur att de har hittat kassan och tagit hand om den, jag får hoppa av på nästa station så ska de försöka få med den på nästa tåg.... försöka ....

När jag hoppar på nästkommande tåg (tack gode gud att vi åkte tidigt) och det är är min enda och sista chans att komma i tid till Geneve och flyget. Konduktören visar inte med en min att han vet ngt om ngn kasse, jag får vänta ...och vänta ....

Det visade sig att de hann, kassaen fanns med på tåget.. däri mitt pass, flygbiljetter osv.

De timmarna , den sträckan..de var den längsta resan i hela mitt liv och jag lovar er att jag blev ett par år äldre!

Det är ändå en resa som jag mest har positiva minnen av, på den resan blev jag nog vuxen!  :)

 

Margita

27 augusti 2009 18:18

Men jisses, vilken panik jag också skulle fått!! Ett roligt minne blev det ju ändå!!:-)

http://meab52.wordpress.com

 

Sussi

27 augusti 2009 20:27

Men fy vilken mardrömsresa!!! Tur att det ordnade sig. Man vet ju inte vilka personer som skulle kunna tagit den kassen annars..

Kramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

Zandra

28 augusti 2009 16:55

Jösses vad du har varit med om! Jag borde nog dela med mig av ett minne snart också. Frågan är bara vad...
Jag har också blivit matförgiftad på väg till en fjällsemester. Men det var inget trevligt minne så det håller jag nog för mig själv ^^ Men jag kan säga att jag äter aldrig på MAX efter det.

http://drak.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är något speciellt med de där första.... Första tårtbiten Första steget Första resan ..... Första karusellen !!                    Det kommer inte bli det sista .... speciellt det lilla parisehjulet Emil älskade ...

Jag har gått upp något kilo och det är nog för att mitt hjärta blivit så tungt så tungt. Jag tror mammahjärtan ofta väger tyngre än andras..... (och vissa pappan-hjärtna med så klart). Det är en massa spännande på gång i våra liv nu och mycket av d...

Semester.... ahhhh ljuvliga semester.... typ! Okej jag får faktiskt vara liiite bitter att hösten började samtidigt som min semester och för att det faktiskt är lite svårt att slappna av när man förbereder för flytt. Dessutom så fick vi ställa in...

Jag läste just en fantastiskt sorglig krönika av Staffan Landin (läs den gärna här). Den handlar om flyktingfrågan och framförallt om det orimliga hat den frågan väcker och troll .... jävla troll. Jag har ingen sympati för de människor som via r...

.. SER JAG UT NÄR JAG FÖRSÖKER GÖRA SIT-UPs.....