kurrelina

22 maj 2009 13:21

Ingen dum idé att söka det jobbet, jag har alltid velat bli kyrkogårdsarbetare eller församligskontorist men blev försäljare i stället och har trivts väldigt bra med det. Nu är jag ju pensionär och trivs ännu bättre med det.
Sök du tjejen, tror du vänjer dig vid gråtandet.
ha en fin dag
kramizzzzzar

malin-heléna

22 maj 2009 13:53

Sv: Jag såg honom med. ;P hihi.. Visst är den lite rolig. :)

Ett sådant jobba hade jag aldrig klarat. Men jag ser det såhär, eftersom att många absolut inte skulle klara ett sådant arbete så är det ju så bra att de som klarar det vill göra det.
Alltså om du känner att det är något du skulle kunna tänka dig att jobba med så satsa!! :)
Det är ju ett arbete som verkligen behövs. Alla som förlorat någon vill ju ha stöd och hjälp med sådana praktiska saker, det är ett viktigt arbete. :)

Tårar kan nog vara svårt, men jag tror att man "vanjer" sig, elle rhur jag ska säga. Man tar det nog med tiden bara som ett jobb liksom, även om känslor finns där så är det trots allt först och främst ens jobb.

Sök, sök. :D
Kramar!

malin-heléna

22 maj 2009 14:33

Ååh, vad söt du är som ger mig massa förslag så saker. ^^
Ja, listor är jag också svag för. Fast mest att göra, jag följer dom inte alltid lika bra som jag kanske borde. :P

Föresten, hur går det med huset? Blir det nya golv innan flytten eller? :)
Kram

Zandra

22 maj 2009 15:32

Det är ju verkligen ett viktigt jobb! Och i vissa stunder är det säkert svårt också. Människor i sorg kan ha svårt att kontrollera sina känslor. Men det kan nog också vara väldigt givande att vara en del i att infria en människas sista önskan. Att begravningen blir vacker och "som man tänkt sig" är ju väldigt viktigt för de sörjande.
Som sagt, ett mycket viktigt jobb!

Sussi

22 maj 2009 18:19

Inget jobb för mig precis. Skulle också bli lite för sentimental. Respekten har jag men resten kan bli lite svårt.

Ha en trevlig helg
Kramisar