Direktlänk till inlägg 21 april 2009
Igår när jag pratade med mamma fick jag veta att morfar blev inlagd i går natt. Han hade mått dåligt på kvällen och sedan under natten hade hans nya flickvän/sambo vaknat av ett konstigt ljud och det var morfars andning.
Han kommer förmodligen bli okej men han är ju 82 år nu och lite skröplig, har haft problem med hjärtat sedan han var 40 och tydligen har han haft Kohls sjukdom i 15 år utan att berätta det för oss...
Min morfar är den av mina mor - och farförläldrar jag har bäst kontakt med. Farfar dog när jag var väldigt liten fem eller sex år, farmor gick bort för inte så länge sedan. Tyvärr så bodde vi ganska långt ifrån dem eftersom vi då bodde på Öland och jag har inga jätte tydliga minnen av dem utan bara bitar. Hur köket såg ut, teet hon brukade göra åt oss på morgonen, lerduvorna, farmors snälla ögon, hur hon hade håret...
Mormor försvann ganska snabbt hon också, hon finns ju fortfarande fysiskt men demensen satte in redan när hon var 60år, för över 20 år sedan...
Det är morfar jag alltid har haft bäst kontakt med, det är han som alltid gett mig starka, beniga kramar (han är ju så smal), han har aldrig testat mig som han gjort med de äldre barnbarnen, han har alltid varit snäll mot mig.
Det var han som söp min första sambo under bordet *fniss*
Det är han som lovat att komma på mitt bröllop, han har lovat att leva tills dess, så jag kommer skjuta på ev. bröllopsplaner morfar lille :)
Jag måste erkänna att jag ibland blir lite stressad...
Jag måste få ha min morfar med på mitt ev. framtida bröllop annars kommer det alltid kännas som ngt viktigt saknas.
Om vi desutom skulle få för oss att skaffa barn, vill jag gärna att de ska känna sina mor- och farföräldrar, jag vill att de ska ha en massa minnen och inte bara någre få ....
Sms:a FRISK50 eller FRISK100 till 729 80 så skänker du 50 eller 100 kr.