Den här va så söt så jag avslutar mitt julbloggande med denna ;)

H aha ...kan ju inte låta bli ....de är så knasiga ....

I dag är det Jul på riktigt!

God jul alla mina kära vänner, alal mina vänner som läser min blogg och alal min bloggvänner!!

Tack för all hjälp med recept och tips inför julen!

Tack för hjälpen med mina kissekattar!

Hoppas ni alla som läser detta får en mysig jul hur ni än firara denna !

paket, god mat och unna er som min kompis Linnea skulle säga :)

Massa Juliga Kramar frånVivi och hennes kissar!!!!

Nu bloggar jag för mycket igen! :)

Har haft en jätte mysig dag med min syster bland annat!

Vi har umgåtts, pratat och busat som vanligt och så har vi bakat en massa inför i dopparedagen. Mina underbara syskonbarn är så söta att jag hade kunant äta upp dem, de är tom sötare än kakorna vi bakade. Muffinsarna blev en hit :)

Ikväll kom min svärmor till oss så vi har ätit lite av de goda kakorna, tjuvstartat på paradiseasken och druckit glögg. Massa mysigt!! I morgon ska vi handla det sista inför Julafton...måste köpa ost, öl m.m

Paketen är ju kalra sedan länge ;)

Godnatt mina vänner!

Dessa muffins är lätta att göra och väldigt mumsiga, kan göras både med och utan glasyr.

Min systerson älskade dem, han är glutenintolerant så jag valde att göra dem på hans special "mjöl" och det blidde alldeles utmärkt.

Muffins

100 g mjukt smör ( ca 1 dl flytande)

2 dl Socker

2 Ägg

1½ dl Gräddfil

3 dl Vetemjöl

2 tsk Bakpulver

½-1 paket pepparkakskryddor (finns vid bakgrejorna)

Frosting

100 g Philadephiaost

60 g smör

½ pressad citronsaft

300g florsocker

Blanda socker och smör, rör pösigt

Blanda resterande ingredienser till muffinsarna.

Häll i muffins formar och grädda på 200 grader i ca 15 min.

Medan muffinsarna svalnar smält smöret till frostingen i med osten och citronsaften och ta av spisen. Blanda i florsockret lite i taget.

Bred frostingen på de svala/kalla muffinsen och ställ en stund i kyl.

Jag hade lite karamellfärg i min frosting för en rolig effekt och ungarna älskar det :)

Ett roligt alternativt och enklare ;) än vanliga pepparkakor!!

Enjoy!  

Efter mycket om och men och lite tid i frysen lyckades jag paketera lakrits-kolan i små cellofanpaket :)

Det blev jätte jätte god!!!

LAKTRITS KOLA

5hg Socker (Alltså ett halv kilo)

5dl Grädde

5 msk Sirap

30 gr Smör

2 msk Glykos

2 st hela lakritsstänger

Göres som knäck

Blanda i kastrull, kokas länge och gör kulprov för att se om kolan är färdig. Häll i knäckformar eller i långpanna.

Lakrtisstänger och glykos finns att köpa på Apoteket!

Se bilddagbok för bilder!

Enjoy

Städat och fint här hemma, då var det dags att ta hand om min lakritskola...jag tyckte jag kokade den i nästan en timma igår men tiden msåte gått väldigt långsamt för den är jätte seg, som tuggummi och inte tillräckligt stel för att kunna skyfla bitar i cellofan .... :(

Har lagt in den i frysen och hoppas det ska hjälpa....typisk! Någon som har ett annat knep?

Jag har tidigare haft ett inlägg om att gråta eller inte gråta - "alla tårar är ej av ondo"

...tänkte gå vidare i samma ämne , tyckte det var på tiden att diskutera ngt vettigt igen :)

Som jag nämt tidigare så gråter jag i princip aldrig inför andra, möjligtvis när man ser en sorglig film, då tycker min kropp att det är okej att släppa på den spärren.

Detta betyder inte att jag gråter sällan för gråter gör jag ofta, speciellt när jag ser på TV eller ibland när jag läser en blogg elelr något annat som berör mig mycket. Ibland känner jag mig dock väldigt känslig, som om jag gråter utan någon direkt anledning, det kan var en låt som får mig i en viss sinnesstämmning, en bild som helt plötsligt får det att sättas igång... Vart kommer tårarna ifrån???

Jag har inte haft ett dramatiskt liv, jag kommer från en ovanligt underbar och stabil familj och jag vet att det finns de i min bekantskapskrets som inte tycker att jag borde ha några tunga stenar i mitt bagage.

Jag har varit med om saker ....jobbiga realitioner, blivit djupt sviken av vänner och pojkvänner andra saker också som jag inte känner för att ta upp här och nu, som satt djupa spår.

Är det för att man inte bearbetar dessa saker ordentligt som kanske gör att dessa tårar helt plötsligt bubblar upp? Är det en slags bearbetning? Och när tar det i så fall slut?

Är det för att jag trycker undan de känslorna så att de slår tillbaka dubbelt när jag väl sätter igång? Lite närsom helst. Min mamma brukade alltid säga till mig när jag blev ledsen utan större anledning

 - "var det lite tårar som behövde komma ut?"  kanske är det så ..kanske är vi som ett kärl som hela tiden fylls på och tillslut blir vi så fulla av tårar att de måste komma ut på något sätt... och om vi kan fyllas på , kan det ta slut?

Jag hävdar fortfarande att det är bra att gråta, det är som att andas efter att ha hållit andan ett längre tag, befriande! Jag tycker det är bra när människor kan visa sina känslor så öppet och önskar jag vågade göra det mera och lita mer på vänners stöd.

Alla mina änner som nu läser detta, oroa er inte! Jag mår alldeles utmärkt!!

:) Jag blir bar lite filosofisk ibland och undrar saker som: vart kommer tårar ifrån?